Ett av de skönaste gungen i en svensk låt, med en härlig elektrofunk (kanske inte funk, men det känndes skönt att kalla det för det.) Har inte så mycket mer att säga än att jag blir glad när den här låten dyker upp på min playlist på gymmet.


Veckans låt: Jag har varit vilsen, Lisa - Parken

Ömsom vatten ömsom snö. Men allt som oftas är det isen som gör sig mest påtaglig. Vinter.

Vinter kan så mycket. Vinter kan värma och glädja. Ingenting kan vara vackrare än ett soligt vinterlandskap.
Vinter kan kyla och tysta. När solens strålar inte kan bryta igenom den grå moln täckte himmellen. När ingenting kan bryta igenom. Ingenting förutom vardagens trista brummande.

Det blir svårt att hitta glädje och lust i någonting. Att gå upp ur sängen, att dra upp persiennen, att äta frukost. Allting känns lika nödvändigt som Björn Ferrys andra kylskåp i Afrika. Johnossi - Whats the point? En bra fråga. En svår fråga. En lätt fråga. Idag är den lätt. Ingenting.

Den tysta grå himmelen som skänker ett grått ljus över gråa byggnader täckta av en snö som blivit grå. Ingenting Först kom ingenting, sen kom ingenting, sen kom ingenting, ingenting, ingenting. Vardagens trista brummande.

Vädret sätter stämningen. Vädret tar makten över våran sinnesstämning. Eller den tar aldrig makten. Vi ger frivilligt över den. Här var så god. Gör vad du vill med den, knöla ihop den, doppa den i toalettstolen, vanära den, förskjut den. Men vad du än gör. Var inte rädd om den.

Hur stor roll spelar egentligen vädret in när vi avgör hur stor lust vi har att träna, läsa, skriva eller plugga. Hur stor roll spelar vädret in på hur motiverade vi är där vi sitter bakom skrivborden på våra varma kontor och tittar ut.

En svensk är aldrig nöjd. Må fan ta den som gnäller på att det är för varmt i sommar!!! heter gruppen på Facebook. Jag tittar intresserat på vilka som går med. Gör snabba konstateranden. Än så länge vet jag att alla jag sett gått med någon gång i sommar kommer att anse att det är för varmt. Lika säkert vet jag att vi kommer att vara besvikna och bli griniga om vi inte får en vit jul nästa år. Precis som vi kommer att klaga på att det blir blött, kladdigt och halt när all snö ska smälta bort. En svensk är aldrig nöjd.

Men hur stor roll spelar det egentligen vilket väder det är? Det spelar stor roll.
Hur stor roll borde det spela?

Den här texten har jag säkert publicerat på bloggen tidigare. Men nya läsare förtjänar också att få läsa den.

---

Ord kan kastas så hårt

Ord kan göra så ont

En verbal kulspruta bor i ditt hem

Ditt kevlar skyddar dig inte sen

Från slagen från min mun

 

Ord som kan värma och glädja

Kan riva och förstöra

Dig borde inge få röra

Men orden slår djupare sår

För var dag som går

 

Jag är en maskin

Jag varken lyssnar eller hör

Allt jag gör är och förstör

Min svaghet känner mig väl

Mitt inre vill dig så väl

 

Ord kan kastas så hårt

Ord kan skära så djupa sår

Sår som ger din själ djupa hål

Min kärlek till dig är så stor

Ändå med någon annan jag begår hor

Var ska jag börja. Mycket att berätta men jag vet inte vad som ska komma först. Vi börjar med den gladaste nyheten.

Jag har fått ett jobb. Eller rättare sagt ett till extrajobb, i alla fall till att börja med. Jag var på Max Eurostop och pratade med chefen där, Hatem, för några veckor seda. Då skulle han ringa tillbaka om några dagar eller någon vecka så skulle vi sätta oss och prata lite mer. Men så hörde jag ingenting så jag åkte ut dit igen. Då var det direkt in på kontoret och så delades det ut pass. Så de närmaste fyra veckorna ska jag jobba ungefär 60timmar där. Egentligen inte speciellt mycket alls. Men jag gjorde en snabb räkning. Det var så mycket jag jobbade första månaden när jag började i Visby. Det är bättre än ingenting. Kanske blir det jobb där i höst också. God Knows.

Har skrivit ett kapitell till på boken som går under arbetsnamnet Boken om Johan. Ganska värdelöst namn, men ett arbetsnamn. Det är nog det längsta kapitlett jag har skrivit. Det säger inte speciellt mycket. Jag skriver ju ganska korta kapitell. Det är sex A4 långt.

Man måse älska OS. Kvällens rysare Skicross. Så nära men brist på rutin resulterade i en missad final. Men tack för spänningen.

Vad kommer morgondagen att bjuda på? Förhoppningsvis ska de här punkterna avklaras

• Gym
• Plugg
• Skriva
• Rida
• Äta
• Festa
• I säng tidigt

För övrigt kan jag konstatera att jag har blivit grym på att göra ungsstekt kyckling. Det tackar vi Icas tidning Buffé för. Tycker de kan skriva om hur man kokar ris i den snart också. Misslyckas alltid. Vattnet försvinner aldeles för fort. Risen blir hård. Det kompenserar jag med den godaste creme fraishe såsen med sweet chili. Det är lyxrätten i det här hemmet.

Nu känns allt bättre igen. Har en plan för hösten. Det är skönt. Jag har en halvdan plan för våren. Det är i alla fall ganska skönt. Jag har klart med sommarjobb och jag har fått rida. Dessutom är det mys ikväll. Det utlovas kyckling. Imorgon ska saker falla i lås.

det är inte alls kul just nu

Har tillbringat helgen hemma på Gotland och ägnade större delen av tiden till att fixa iordning bilen jag skulle byta till. Men det gick åt helvete då det inte gick att få på däcken på den. Så nu är jag tillbaka i Halmstad med samma bil som när jag åkte. Enda problemet. Den får körförbud på torsdag. Nu måste jag hitta en bilverkstad i Halmstad. Och jag behöver den snabbt.

Hemma vid tolv i natt. Sova vid ett. Upp vid sex. Det finns bara en anledning att gå upp vid sex efter en dags resa och aldeles för lite sömn. Sverige - Finland. Tack för att ni levererade. Nu är det vila och sedan kör vi mot finalen.

Nu är det mindre än en månad kvar till kents konsert. Känslan kryper närmare och större. Drömplaylisten börjar ta form. Känslan på golvet när Taxmannen går igång. Allsången under Utan dina andetag. Framför allt skriken och galenskapen under Mannen i den vita hatten (16 år senare).

Idag döps min brorsdotter. På en dopdag som denna ställer jag mig frångan. Kan det finnas någon bättre dagens låt än Personal Jesus



Veckans låt - Personal Jesus -Johnny Cash

Det gör fortfarande ont i mitt svenska hockey hjärta.

<

 

"så sätter du själv dina gränser" orden stämmer bra in. Det passar. Det är min synopsis.

---

Allt var inte som dom lovade.

Allt var inte som dom sa att det skulle vara, den där första skoldagen i ettan.

Himmelen är inte alltid blå, trädens blad är inte alltid gröna.

Allt var inte sådär bekymmerslöst.

Allt var inte bara skratt och lek.

Plötsligt förbyttes skrattets tårar mot sorgens.

Lekens tjo och stim blev alvarets tystnad och stillhet.

Det var aldrig någon som varnade mig. Aldrig någon som sa – Det kommer att ta slut.

Jag trodde att jag alltid skulle förbli ett barn. Jag trodde att, att vara vuxen var någonting man valde att bli.

Jag hade fel!

Plötsligt satt jag där utan en aning om när jag hade gjort mitt val att bli vuxen.

Förtvivlat försökte jag att hitta tillbaka, förtvivlat försökte jag att bli ett barn igen.

Jag försökte att släppa taget, jag försökte att tänka utan för lådan (outside the box)

Jag ville bryta med vuxenvärldens regler.

Men allt jag gjorde var att skada dom som stod mig närmast.

Det var min fru och mina barn som blev lidande. Medan jag förtvivlat var kvar i vuxenvärldens våld.
Men jag började att rasa samman, mitt liv började att falla i bitar.

Förtvivlat ansträngde jag min mer och mer för att åter bli ett barn.

Jag kunde inte inse att min barndomstid var över.

Nej, allt var inte som dom lovade.

Om någon bara hade sagt till mig – Det här kommer att ta slut.

 

---

 

Arbetet är påbörjat. Berätellsen har börjat ta form och jag vet vilken historia det är jag vill berätta. Jag vet mitt budskap. Jag känner mina karraktärer. Jag förstår hur de tänker. Nu ska jag bara låta dem agera.

 

Arbetet är påbörjat på en ny bok. Någon titel har jag inte. Någon direkt plan om när den ska vara klar har jag inte heller. Men mycket, majoriteten ska vara färdigt till sommaren. Jag började inte igår. Jag började för flera år sedan.

 

Arbetet är påbörjat. Det ska bli spännande att se vart det slutar. Det ska bli spännande att se hur min idé faller ut. Någonting vet jag med all säkerhet. Musiknörden kommer att hitta anknytningar till låtar och texter. Det kommer att återkopplas. Det kommer att bli anspelningar. Det kommer att bli någonting helt eget. Det kommer att bli helt olikt En söndag i Juli. Det kommer att bli precis som En söndag i Juli

This is the begining of the end.

Hade tänkt att jag skulle tala om vad som var mitt hemliga projekt idag. Men jag har inte riktigt hunnit med det där med att blogga idag tyvärr. Och jag vill avslöja det på ett bra sätt. Nästan lite storartat. Men imorgon gör jag det. Även om några säkerligen redan har listat ut vad det är.


Men imorgon

En mur består av många stenar.

Om en sten faller kan en annan bli lös och falla.

För varje sten som faller blir muren bräckligare och bräckligare.

För varje sten som faller ökar risken för att hela muren skall rasa samman.

Ibland går en mur som börjat falla samman att åter bygga upp.

Ibland hinns det inte med, ibland finns inte kraften.

Ibland finns inte hjälpen, ibland finns det någon som hjälper till att få den att falla.

En mur som fallit går alltid att bygga upp igen. Det går långsamt och det är tufft och ibland finns inte kraften, ibland finns inte tiden.

Ibland finns det någon som river ned efterhand som det byggs upp. Ibland är det byggmästaren själv, ibland är det någon annan.

Men om muren åter bli uppbyggd till sin gamla storlek så har ibland byggmästaren lärt sig något och muren blir starkare.

Ibland har han inte lärt sig något!

En mur och ett människoliv är inte så olikt varandra.

Det här är berättelsen om en mur!

Du faller handlöst framför mig
på din väg mot okända land
Och när din sjukdom tagit dig
ska jag ge någon gata ditt namn

Tar fram vår kamera
Tar ännu en bild
Där du bara ler och ligger still

Det verkar så enkelt vännen
Ändå är det så obegripligt svårt
Ja, det verkar så enkelt vännen
Men ingenting i denna världen var
väl någonsin lätt att förstå

Jag tog en roll när du blev sjuk
En roll som krävde hårdare hud
Min kraftreserv den tar snart slut
Som min tro på en ingripande gud

I ditt stora hjärta börjar slagen bli små
Och du rör min kind så jag förstår
att det bara är timmar tills du går

Fem steg bakåt, två steg fram
På lite håll liknar det dans
Och i drömmen håller du i min hand

Det verkar så enkelt vännen
Ändå är det så obegripligt svårt
I en värld byggd av män för männen
Där ingenting har något värde
Utom minnet av allt som var vårt

J.Berg

 

Mormor

Morfar

Så avslutar vi det här med dygnsrytm med att rapportera att jag har vänt allting till rätta igen. Fått någon sorts normalitet. Den stora anledningen bakom det stavas Syster Yster a.k.a Viktoria som tog på sig den tunga uppgiften att ringa mig varje morgon vid halv åtta förra veckan. Underbar service. Förra veckans ros tilldelas dig.


För övrigt så var det ju inte att jag sågade Måns, även om det alltid känns bra att få göra det. Men jag menar. De fick ju mest stå där bakom och se på när någon annan sjöng. Eller var de två som sjöng de två första verserna också från Glada huddik. Det såg ju inte så ut. Oj nu var jag nog inte så politiskt korrekt. Brukar jag vara det?


Nu kan jag även avslöja vad det utomordentligt dåliga priset i min rebustävling var. Det var helt enkelt ett klipp av Måns när han sjöng Cara Mia.

Sådär. Anmäld till Högskoleprovet. Nu gör vi ett nytt försök. Den här gången ska det gå bättre. Mycket bättre. 10april är dagen. Håll tummarna och håll dem hårt.

Tre veckor kvar till första Historia-tentan. Tentaångesten kommer krypande i små vågar. Lite som vågorna som försiktigt rinner upp på toftastrand på sommaren.

Sommar. Känns otroligt avlägset just nu. Snön täcker hela landskapet. Ändå är det inte länge kvar nu. Inte alls länge tills man kan ta på sig kortbyxorna och ett linne. Just nu längtar jag framför allt till en sak i sommar. De där varma fredags eftermiddagarna. Jag har stått på jobbet och svettats hela dagen. Slutar äntligen. sätter mig i bilen. Kör hem. Tar på mig badbyxorna. Tar ett dopp i polen. Lägger mig i solen och öppnar upp en Red Stripe.

När jag läste att Glada Huddikteatern skulle sjuunga en kent låt i melodifestivalen blev jag glad och tyckte att det avr jätte kul. När jag dessutom hörde villken låt de skulle sjunga kunde det inte bli mer rätt för dem. Sedan såg jag framförandet på SVTplay. Och blev sjukt besviken. De fick ju inte sjunga. Istället kom Måns in och såg ut som om han sjön en julsång tillsammans med Carola. Vanära. Pinsamt. Dåligt. Besvikelsen var stor. Är stor.

Det är så här det ska låta:

Sverige, Sverige älskade vän
En tiger som skäms
Jag vet hur det känns
När allvaret har blivit ett skämt
När tystnaden skräms
Vad är det som hänt

Välkommen, välkommen hit
Vem du än är var du än är

Duka din veranda till fest
För en långväga gäst
I landet lagom är bäst
Vi skålar för en midsommar till
Färsk potatis och sill
Som om tiden stått still

Välkommen, välkommen hit
Vem du än är var du än är

Regnet slår mot rutorna nu
Men natten är ljus i ett land utan ljud
Och glasen glittrar tyst på vårt bord
Lika tomma som ord
Visst är kärleken stor

Välkommen, välkommen hit
Vem du än är var du än är
Välkommen, välkommen hit
Vem du än är var du än är
                            J.Berg

Så var hjärtslaget (H-stads motsvarighet till Absolut Gotland) igång. Första dagen blev en lugn tillställning för egen del eftersom jag jobbade på puben. Men det var kul ändå. Aningens rörigt kan man väll säga att det var igår.

Läser om OS-invigningen. Gretzky tände elden. Någon som är förvånad? Vad har de för andra alternativ i Kanada egentligen?

Kom hem från kåren vid halv fyra i natt. Som vanligt aldeles för mycket uppe i varv och för hungirg för att kunna sova. Jag startar datorn och ska kolla om det har hänt någonting intressant i världen. Blir aningens förvånad när Kristian fortfarande är inloggad på MSN.

Foppa bar in den svenska fanan under OS-invigningen. Någon som är förvånad? Vad hade vi för andra alternativ egentligen?

Nu börjar jag bli hungrig. Dags att gå upp ur sängen kanske. Micra min matlåda och ta på mig ovven och kolla vart förfesten är. Men när jag tänker efter så är min säng ganska mjuk och skön ändå.

En helt okänd tjej bar in Kanadas fana under OS-invigningen. Någon som är förvånad? Där hade Kanada ett gäng andra alternativ.

Någonting jag älskar, och som ni borde lärt er att jag älskar vid det här laget, är sjukt snyggt gjorda musikvideos. Är musikvideon riktigt bra så behöver inte låten vara lika bra. Är musikvideon dålig så tappar man lite för låten efter att man sett videon (läs Jag är en vampyr).

Ett exempel på det första, en video som lyfter låten, är vad veckans låt är. Låten är bra. Men inte i närheten av lika bra som videon. Producerad av samma personer som ligger bakom kortfilmen, Nakenlekar.

Eftersom intresset uppenbarligen inte var så stort efter en fråga till veckans låt då jag inte fått in en enda gissning på förra veckans fråga som lämnar jag det försöket. Men svaret på förra veckans fråga var att John i Johnossi har spelat gitarr bakom Håkan Hellström.


Veckans låt: Lost Wings - Wrestling with angels

Dagens mästerverk stavas Ensammast i Sverige. Alltid varit bra. Idag lyfte den en nivå till.

Är det bara jag som tycker att det här skulle vara en intressant idé på en bok. Lyssna på musik som man tycker om och helt enkelt skriva boken utifrån de låtarna. Låta låtarna forma litteraturen och bygga in små fina anspelningar på låtarna?

Idag har varit en spännande dag. Eller egentligen en ganska händelselös dag. Eller jag vet inte. Vi drar den i snabba drag. Jobbade till klockan tolv. Kvart öve tolv började min historia föreläsning. Min föreläsare har fortfarande inte svikit mig och fortfarande är det otroligt intressant att lyssna på honom när han pratar om annars otroligt tråkig historia.

Efter det var det fika med kaffe, banan och knäckebröd tillsammans med ett riktigt bra Entourage avsnitt innan jag bytte om och åkte ut till Mahult. Idag har det varit strålande sol och klarblå himmel. Perfekt väder för att rida. Inte blev det sämre heller när det gick så otroligt bra.

Sedan skulle jag och Viktoria byta bil med varandra i en vecka. Hon behövde en dragkrok. Det är nu det börjar bli intressant. Jag tar hennes bilnyckel. Plockar ur mina skivor, mobil och plånbok från min bil och åker iväg med hennes. Efter 20minuter är jag hemma och parkerar bilen. Samlar ihop mina grejer kliver ur bilen och känner att det är för lite grejer i min hand. LÄGENHETSNYCKELN var kvar på nyckelknippan i min bil. Det fanns inget annat alternativ än att sätta sig i bilen och åka de 20minuterna tillbaka till min syster och 20minuter hem igen. När jag var vrålhungrig. När jag nästan är hemma inträffar det. En POLISKONTROLL nej men man tackar, tack som fan. Det var som tur var bara körkort och nykterhetskontroll. Så det tog inte så lång tid.

Sedan fick jag äntligen åka hem och äta mat, duscha och åka iväg på förfest en liten stund.

Många som hade någonting att säga när det kom till dygnsrytm. Nu är det CherryCheek som har någonting att säga.


När vi är ute i solljus samlar kroppen på sig melatonin. När det sedan blir mörkt utsöndras melatoninet i kroppen och vi känner oss sömniga. Men om vi inte är ute tillräckligt mycket i ljuset, så blir inget melatonin "uppsamlat" och vi känner oss därför halvdåsiga dygnet runt.



PS. ja, jag erkänner. Min blogg består av lika delar inlägg direkt tagna ur kommentarerna som saker jag skriver själv.DS

Jag har fastnat i kortfilmsträsket på youtube. Här kommer ytterligare en. Helt klart sevärd.

Vaknar av någon anledning vid halv sju på morgonen. Kollar på mobilen. Ser att jag fått SMS läser det:

"Jag kan omöjligt sova och det är mestadels ditt fel, för jag kan inte sluta skratta när jag tänker på dina dumheter och det blir absolut inte bättre av att kolla igenom din detaljerade uppsägning. Jag begriper inte hur du vågar :-P High five! Vad fan gör jag vaken så här dags :-(


Numret är för mig okändt. Jag skickar iväg ett SMS. Får tillbaka att det kommer från Sofia Björklund i Norrköping. Vad har jag sagt upp mig från för jobb?
Jag vill inte säga upp mig, jag vill ha jobb? Tror du att jag kan få tillbaka jobbet jag tydligen haft eller var min detaljerade uppsägning för detaljerad och elak?


Snälla svara! Du har ju mitt nummer
Ring, vi kanske kan ta en fika någon dag och diskutera dina sovproblem och mina uppenbara över modiga säga upp mig problem.

Sara gör ett litet psykologisktinlägg i dygnsrytm debatten.

"Sen så är det ju så med att solljuset påverkar hypofysen och hypothalamus i hjärnan med, är det ljust hålls det tillbaka på hormonet som gör att vi blir trötta och sömniga - istället utsöndras serotonin (har jag för mig det var) som gör oss glada och pigga (därför ljusterapi funkar - hjärnan utsöndrar mer glädjeämnen när det är ljust). När det däremot börjar mörkna minskar utsöndrandet av serotonin och det "ersätts av" trött-hormonet vilket ska hjälpa oss att sova på "rätt" tidpunkt.
Nu vet jag inte hur relevant detta var egentligen, men jag kände att jag inte kunde hoppa tillfället att showa mina skillz från psykologikursen^^ JAG MINNS NÅGOT, yay me:P"

Det här är bara sjukt. Vänta 20sekunder och förundras över hur man orkar vill och allt sånt.

En av hip-hop Sveriges mest geniala låtar är gjord av Jason Diakité a.k.a Timbuktu och heter Alla vill till himmelen

En lysande nutidsskilldring stöpt i en härlig party form som helt enkelt funkar både till fest och depp. Nu kanske någon skulle tycka att jag inte kan sätta Alla vill till himmelen framför till exempel Snooks Har du tänkt på din egen begravning eller Inga Problem men den ena är för tung för fest. Den andra är för lätt för depp.

 

Nya säsongen av Lost är igång. Inför den här sade ABC att nu var det slut på frågorna. Nu kommer svaren. Tre avsnitt har sänts. Jag har aldrig för haft så här många frågor.

På tal om serier så blir ju How I Met Your Mother bara bättre och bättre. Snar kanske det kommer att avsnitt som slår The Pineapple Incident.

För man vill ha vad man vill ha och man vill ha det nu
Och om man ser en möjlighet att ta så kvittar det hur
För vi är vildare än djur när det gäller att ta
Och står någon i min väg, ja då smäller det bra
Ingenting är heligt för nu roffar vi åt oss
Kan man tjäna på ett tåg, ja då hoppar vi på

Om du håller på med ett hemligt projekt. Tala inte om för någon att du håller på med ett hemligt projekt. Genast tycker alla att ditt hemliga projekt inte ska förbli hemligt.
Jag håller på med ett hemligt projekt.

Chris Martin sjunger "I used to rule the world" i super hitten Viva La Vida. Jag säger samma sak, fast utan used. Eller så siterar jag Leonardo DaCaprio i succé filmen Titanic "I'm the king of the world"




Jag har precis hämtat ut sista kriminologiarbetet. VG.

I rest my case

Jag mår bra nu. Välldigt bra, och jag är glad.

Det är itne så bra


Jag skriver mycket sämre när jag mår bra.
Jag vill skriva.




Är det okej att vilja må dåligt?

Det där med dygnsrytm är konstigt. Egentligen borde det inte spela någon roll när man är vaken utan hur länge. Är man vaken 15 timmar om dygnet och sover 9 timmar så borde det inte spela någon roll om man går upp vid tolv och lägger sig vid 3 på natten.

Men det blir något konstigt. När man sover så länge och är vaken så länge så blir allting bara konstigt. Man får ingenting gjort, man ligger mest i sängen, man känner sig lite deprimerad. Är det för att det är mörkt så stor del av tiden man är vaken? Eller är det för att det inte är socialt accepterat?

Det är så mycket vi gör som inte är socialt accepterat som gör att vi mår dåligt. Varför bryr vi oss så mycket om vad resten av världen tycker? Varför bryr vi oss inte mer om oss själva? Varför gör vi inte bara saker vi själva vill? Varför bryr vi oss? Orka bry sig!

Men nu är det slut på min konstiga dygnsrytm. Jag faller in i normen och tycker inte om att sova länge och vara vaken länge. Jag mår lite dåligt av det. Jag får ingenting gjort. Jag är inte den som kan bryta systemet.

Det har gått ett år sedan nu. Ändå tänker jag på honom, på att träffa honom när jag åker hem i helgen. Jag kan se han tydligt framför mina ögon. Hur han kommer springandes lite böjt som en banan! Det gjorde han alltid. Det såg precis ut som om bak bena sprang lite fotare. Eller som om den häftigt viftande svansen liksom drog med sig bakänden fram i varje viftning. Jag kan tydligt se honom komma och möta mig med tungan hängandes utanför. Jag vet inte om hundar kan le. Men Rattata kunde det. Jag vet precis hur han de sista stegen skulle ladda och så skulle han hoppa upp i min famn när jag öppnar bildörren. Precis så skulle han ha gjort om han fortfarande varit i livet.

För ett år sedan var vi tvungna att ta bort honom. Han hade blivit gammal. Levt ett hårt liv. Benen var slut på honom och han haltade sig fram genom tillvaron utan att kunna röra på sig. Utan att kunna göra det han älskade mest. Springa fram längs myrvägen vid sidan av hästarnas hovar. Jag glömmer aldrig de otal gånger som vi har tävlat tillsammans på raksträckan. Varje gång vann han. Eller rättare sagt var han inte på väg att vinna så råkade han alltid få upp ett intressant spår och hitta en buske som skulle pinkas in.

Rattata var min favorit hund. Vi växte på något vis upp tillsammans. Det var jag som lärde honom bli rumsren. Det var jag som ”dreserade” honom att komma på vissling och ligga stilla och framförallt hans favorit, att hoppa upp i knät på folk.

Ännu idag tänker jag på honom. Jag tänkte på att jag skall åka hem en sväng över helgen. Och det kändes ännu som en självklarhet att han skulle komma där och hälsa mig välkommen. Men han har bara en hälsning kvar och det är den när vi återförenas i himmelen.

Husdjur sätter märken i våra liv och för en tid förgyller de våran tillvara. Men vi lever i ständig vetskap om att de en dag kommer att gå före oss. Sällan är det vi som lämnar dem. Ibland måste man acceptera det även om det är hårt. Livet är hårt och skall man överleva måste man vara lite, lite hårdare. Men man skall aldrig släppa taget så länge hoppet finns kvar. Så länge glädjen finns där.

Rattata du min vän i livet.

Idag har jag laddat hem två grejer som kommer att göra min morgon dag så mycket lättare. Eller i alla fall bättre. Dels ska jag se den fantastiska filmen Hotel Rwanda om inbördes kriget i just Rwanda. Den otroligt gripande film. Förra gången jag såg den satt jag tyst i fem tio minuter. Sedan gick det knappt att tala med mig den närmaste timmen. Och av någon anledning tyckte jag om det.

När den är slut och jag behöver livas upp igen då sätter jag igång den för MTV Tv inspelade konserten av Coldplays senaste Viva La Vida Turné. Behöver man något mer för en perfekt bakis dag.

På kvällen blir ett läsa och anteckna krin medeltidens början och europas begynnelse.

De de e najs

När jag känner att jag vill bygga förväntningar, en längtan och nyfikenhet innom mig så går jag in på Coldplays hemsida och läser det tydliga budskapet "We're in the studio at the moment" Coldplay kommer med en ny skiva. Glädje.

Och när jag skriver det här kommer Spank Rock Damien Adore och Staygolds Backseat och glädjen bara växer.

Jag känner mig nästan som en träningsnarkoman nu mera. Även om jag vet att jag nu äntligen har kommit upp till vad många skulle klassa som normal träningsintensitet. Jag har ökat träningstiden från fyrtio minuter till en och en halv timme. Det känns bra. Jag har lämnat maskinerna och kör fria vikter istället. Jag är på gymmet tre gånger i veckan och rider två gånger. Tre turer. Det känns bra. Det känns som om det ger resultat även om det har gått för kort tid för att kunna göra det.

Är jag den enda som inte har fått nya Facebook designen ännu?

Den senaste tiden har jag lyssnat väldigt mycket på Editors och jag kan inte göra annat än att rekomendera er att göra det samma. Framför allt är det en låt jag har fastnat för Smokers Outside The Hospital Doors. Där är det en textrad som naglat sig fast. "The saddest thing that I’d ever seen Were smokers outside the hospital doors"

Jag snodde passions frukt i en affär / Du såg när de tog mig och förde mig bort / Jag skrek att jag vägrar betala för kärlek / Jag vet det var dumt sagt ännu dummare gjort

Jag utlovade glädjeskrik, och om inte den här gamla godingen frambringar glädjeskrik så lever vi i ett glädjelöst samhälle. Johnossi har genom åren nu gett oss ett otal odödliga låtar. Men den som för alltid kommer att vara bäst är Man must dance. Den första Johnossi låten jag hörde, spelad av Kristian på en fest sista året på gymnasiet. Eller egentligen spelade han bara introt. Men jag var fast. Det första jag gjorde dagen efter var att leta reda på och kolla upp fenomenet Johnossi som totalt hade gått mig förbi.

Jag älskar även artister som lägger ner arbetet att göra två videos till samma låt. Där båda videona är sevärda. Även om den sista versionen (den översa) är den bästa.

veckans låtfråga: Även den här veckan förljer det med en liten fråga, eller gåta. John i Johnossi spelade i början av karriären gitarr bakom en stor svensk artist. Vad heter denne artist?

Hemma tjugo över två. Sovandes i sängen tjugo i tre. Vaknade kvart i sju. Nu jobbar jag igen. Härligt. Det här kommer att bli en lång dag.

Ända sedan jag började på högskolan har jag tänkt att jag skall jobba på kårpuben någon Onsdag. Flera gånger har jag lovar Sofia att jag skall jobba, men alltid har någonting kommit ivägen. Men så igår så bestämde jag mig. Det var dags att göra bartender premiär. Jisses vilken premiär.

I ett och ett halvt år har jag jobbat på Max, jag har varit med om och lärt mig hantera en enorm stress. Men stressen på Max är ingenting emot stressen när man står i en bar, fulla människor skriker över allt, och de skall ha drinkar man aldrig har hört talats om.

Kårpuben har ett system. Tre gånger under kvällens lopp rotaras personalstyrkan för att ge varriation åt de som arbetar. Jag började således kvällen med att stå i en liten öl och cider bar. Det mest avancerade som kunde beställas hos mig var en fyra Whiskey. I ungefär en timme och tjugo minuter stod jag där. Sedan var den ursprungliga planen att jag skulle så i garderoben och slutligen entren. Men så blev det inte.

Nej, istället var Sofia hygglig nog att ställa mig i sprit-baren. Det vill säga, baren där alla kvällens drinkar skulle göras. En väldigt stor bar. Vi var två stycken. Ett proffs och så jag.

Jag har aldrig varit med om en liknande stress under de knappa två timmarna jag stod där. Men det var riktigt, riktigt kul. Även om jag inte hade en aning om vad jag gjorde hälften av tiden. Men har man någonsin det?

En timme innan stägning fixade Sofia en avlösning till mig och jag kunde få sätta mig och slappna av i entren en stund. En entre där det inte hände någonting. Vi stängde ju snart.

Vid kvart i två kunde jag gå hem och få lite välbehövlig sömn. Nästa fredag kör vi igen. Men då lär det vara ännu värre. Då är det Hjärtslaget, bara massa fulla studenter i ovverall. Och så jag i baren. men nu har jag i alla fall lite koll på vad jag gör.

Typ ungefär så här såg jag nog ut.

jag utlovar här med glädjeskrik runt om i de svenska folkhemen på fredag när den här veckans låt pressenteras. Den är underbar, klassisk och indirekt aktuell.


Baduududubababdu-ba-ba-ba-ba-babadu

Det här kan vara den bästa live versionen av någon låt någonsin. Se till att vrida upp basen och volymen och njut. Framför allt älskar jag öppningen

Det känns som stressiga dagar nu. Eller rättare sagt. Det känns som stressiga kvällar. På dagarna gör jag ju faktiskt inte så mycket. Fast igår var det mycket att göra. Det var en kul dag. En bra dag. En härlig dag.

Har en underbar föreläsare i min historiakurs jag läser nu. En sådan där gammal gubbe, ser ut ungefär som Calle Brobäck, som är bästa kompis med Gustav Wasa och brukar fredagsmysa med Alexander den store. Det är sånna föreläsare man vill ha i Historia. Han har lyckats fått den delen av historian som jag tycker är aboslut mest ointressant att bli väldigt intressant.

Den ointressanta delen av historien har enligt mig alltid varit människans ursprung, bronsålder, Mesopotamien, Antiken. I stort sett allt som hände innan Medeltiden. Men vips, en bra föreläsare så blev det också intressant.

Jag är nu inne på tredje dagen som jag har planerat att göra panbiffar. Nu ger jag upp. Till lunch äter jag upp köttfärsen i köttfärssås istället. Har ju aldrig allt hemma till de där jäkla panbiffarna. Jag som nu tänkte att jag skulle få in en ny maträtt i min kost. D'oh

Återupptäckte Johnossi i helgen och förbannade mig själv att jag nästan glömt bort dem.

Ikväll skall jag jobba på kåren för första gången. Det skall bli intressant, lite läskigt men mest blir det nog roligt. Hoppas på det i alla fall. Om inte annat så kommer jag i alla fall ha lite mer koll när jag sedan skall jobba där nästa helg på Hjärtslaget.

Hjärtslaget, Halmstads motsvarighet till Absolut Gotland. Fulla studenter i ovverall.

Backseat kommer att bli årets stora låt. Den har precis allt. Hes falsett röst, snygg körsång, rap, electro, svag tom fånig snygg synth. Mmmumma

Kristian och Linn sammarbetade och lyckades med hjälp av google hitta svaret på frågorna om veckans låt. Mannen bakom mustachen var ingen mindre än Salem Al Fakir. Salem som gett oss låtar som Good Song och Roxy. Robyns täcknamn var inte mer avancerat än Den blonda körsångerskan. Det var i alla fall ett av namnen.

Till sist vill jag bara uppmana er att verkligen se klippen med Nakenleken och Du ritar fult. Nakenleken är hysteriskt rolig och Du ritar fult är faktiskt lite djup. Tycker i alla fall jag även om alla andra skrattade när vi såg den.

Alla singlar. När ni är på krogen och raggar och skall ge en komplimang. Kom ihåg det här.

Tjejer tar det inte som en komplimang att kalla dem för den nya Anna Anka

Två underbara kortfilmer som jag fick tips om under kvällens bak och film kväll hemma hos mig. En rolig och en mer seriös.