Det har sagts så många gånger. Det viktigaste i livet är kärleken. För ett år sedan ,om någon kommer ihåg, stod jag här och sa att det viktigaste är inte kärleken. Det viktigaste var vänskapen. I år tänker jag ändra mig. Det viktigaste är inte vänskapen det viktigaste är familjen.

En familj som rymmer så mycket mer än vänskap, kärlek. Som rymmer vänskap, kärlek. Familj är så mycket mer än bara mor, far, syster och bror. Son och dotter. Familj är vänner, församling. Familj är personer som bryr sig om hur du mår. Bryr sig och vill att du skall må bra.

När en tragisk händelse drabbar en människa. När man förlorar en vän. Då finns det ingenting viktigare än en stark familj som ställer sig bakom. Som lyfter personen som gång på gång kommer att falla likt ett barn som precis lärt sig gå. Familjen är den där lilla målburen som sju åringar stöttar sig på när de lär sig åka skridskor. Vad vore Peter Forsberg utan den målburen? Vad vore Peter Forsberg utan en familj.

Man behöver en familj som talar om för en att livet går vidare. Det går att hanka sig fram. En familj som lär dig att vännen du förlorade inte har lämnat dig. Vännen lämnar dig aldrig förrän du lämnar vännen.

Men hur gick det för Johan?

Johan reste sig från marken. Gick de få metrarna fram till tältöppningen. Där på scenen såg han ung man stå och tala om vikten av att ha en stark familj. En familj som finns där när du behöver den. En familj som bär dig när du själv inte längre orkar gå. Johan står där och känner värmen omsluta honom. Han känner värmen inifrån. Men också utifrån kylan känner han en värme. En mänsklig värme. Och han vet att Emil inte har lämnat honom. Emil kommer aldrig att lämna honom. Inte förrän Johan lämnar Emil. Johan kommer aldrig att lämna Emil.

Den unge mannen på scenen såg Johan rakt i ögonen, sedan tittade han lite bredvid honom och den unge mannen såg sin vän.

Sedan höjde han händerna och sade.

Herren välsigne er och bevare er.
Herren låte sitt ansikte lysa över er
och vare er nådig.
Herren vände sitt ansikte
till er och give er frid.
I Faderns, Sonens och den heliga Andens namn.
Amen.

Skriket. Desperationen, hjälplösheten. Skriket efter hjälp, det ekade i husen. Ekar i Johans huvud där han sitter. Lite för sig själv. Lite tillsammans med Emil.

Johan och Emil kom fram, på den mörka skolgården såg de vad som hände. Tre killar. En Tjej. Mattematiken busenkel. Hennes kläder var söndertrasade hon stod blottad framför killarna. Någon var tvungen att ingripa. Emil tvekade aldrig.  Johan stod förstenad. Emil sprang, stannade aldrig utan tvekan. Slet bort den första killen kastade honom in i en bil precis som han kastat kast med liten boll på klintevallen när han gick i trean. Tog tag i nästa. Han föll som en fura kunde omöjligt hålla balansen med byxorna vid sina anklar. Slog bakhuvudet i asfalten. Låg orörlig, blod flöt ut kring hans huvud. Bildade en lite gloria. Senare skulle sjukhuspersonalen rädda hans liv. För det skulle Johan vara evigt tacksam.

Den tredje killen hade inte längre något val. Han släppte tjejen som genast sprang mot Johan. Väckte honom ur hans dvala. Drog honom tillbaka till verkligenheten.  Drog fram mobilen. 112. Hjälpte henne bort. Satte henne i skydd. När han vände sig om såg han hur Emil inte hann flytta sig för den tredje killens knivhugg.  Den satte sig mitt i magen. Blodet forsade ur honom som ett vattenfall Emilfallet. Så ytterligare ett hugg och så till sist det dödliga snittet över halsen. Emil föll. Föll för sista gången Emilfallet.

Johan sprang rugbytacklade omkull killen. På håll hörde han sirener. Tillsammans slog de i marken. Johan kände en obeskrivlig smärta i sin magsäck. Killen hade parerat hans tackling med kniven. Johan kände någonting rinna från hans panna. Hans blick var suddig. Han trodde det var slut. Killen skulle ge den sista stöten. Men den kom aldrig istället hörde han fotsteg försvinna åt ena hållet och nya komma från andra hållet. Han stängde ögonen. När han öppnade dem igen var allting vitt.

Solen – Strålar, värmer, lyser alldeles klart. Varm, sommar.
Luften - Full av dofter, Syren, nyklippt gräs – ensilage. Svinskit

Johan ligger på rygg i det gröna mjuka sommargräset. Midsommaraftons dag. Blundar.

Det blir inte mörkt. Ögonlockens insida glittrar av solens sken. Gult, rött och svart – ”detta år var svart” kents, Jocke Bergs textrad cirkulerar runt, runt, runt, runt i hans huvud. Loopad, satt på ständig repeat. Återupprepas. Precis som låtarna i Eurovision Song Contest är en återupprepning av låtarna från året innan.

Johan blundar, bilder blixtrar förbi. Kniven blixtrar förbi. Kniven. Den kniven.

Han känner med handen över magen. Rör vid ärret. Allt gick så fort. På väg hem sent en natt. De hörde skriket från den mörka skolgården. Johan och Emil började springa.

Emil.

Minnena gör för ont. Smärtar värre än knivens egg.

Slår upp ögonen . Måste tänka på någonting annat, hur svårt det än är. Det är svårt varje dag. Varje dag är en kamp för att inte tänka på hur man förlorade en vän. En ständigt strid David mot Goliat. En strid som Goliat ständigt vinner. Idag är kampen hårdare än vanligt.

Hur skall man kunna glädjas åt någonting på den dagen då man förlorade en vän? Till det behövs någonting som håller en upp någonting starkare än en enstaka vän. Det behövs en familj. En stor världsligfamilj.

Känner mig inte lite påhoppad i Kristians (ww.kerille.blogg.se) senaste blogginlägg! Han säger bland annat att jag både överdriver och inte kan stava!

Vi börjar med stavningen! Genom alla generationer har det svenska språket utvecklats tack vara att man inte har låst fast sig allt för mycket i hur det stavas och uttalas m.m. Är det någonting vi vill sätta stopp för? Är det så att vi kanske till och med vill tillbaka till den gammla goda tiden då man sa, ni äro och ni voro!

Nu till de andra påhoppen!


1.Jag skrev att Kristian var nära att sladda in i en refug.
Kristian svarar:- Skitsnack 1, det var ingen sladd utan en kontrollerad sväng och refugen var definitivt 20 cm ifrån!
Hampus svarar: Om det var en kontrollerad sväng som du hade problem med så förstår jag att du fick problem och åkte i diket när du väl fick sladd! På tal om avståndet så kan man ju diskutera hurvida 20cm är långt ifrån eller nära!

2. Jag råkade senare skriva fel och säga att handbromsen satt bak (jag är medveten om felet, handbromsen satt fram) Sedan sade jag att vi åkte rakt in i en stolpe!

Kristian svarar: - Skitsnack 2, handbromsen sitter FRAM, och det i samband med mitt önsketänkande att den just för tillfället skulle sitta bak resulterade i att vi åkte rakt fram och snuddade en stolpe med sidan av bilens främre stötfångare.
Hampus svarar: Vi snuddade så mycket så att stolpen flyttades åt sidan och troligtvis gav vissa skador på bilens kaross!

3. Jag fortsatte att säga att vi sladdade på Flextronics och att Kristian gled upp i en häck/rabatt.
Kristian svarar:- Sanning 1, vill endast tillägga att det var ruskigt halt och bilen gled 10 meter i låg fart innan den med en hastighet som inte skulle döda en nyckelpiga gled upp i rabatten.
Hampus svarar: Jag vill ge honom en eloge här för att han faktiskt står för vad han gjorde, men tycker fortfarande att det är tråkigt att han fortfarande måste försvara sig! Men tänker man på att det gick i en hastighet som, jag citerar "inte skulle döda en nyckelpiga" så tycker jag att det är ännu mer skrämande att han inte kunnde kontrollera sladden och få stopp på det innan rabatten kom!

4. Sedan skrev jag: "Bilen fortsätter att sladda och vi åker rakt ned i ett dike! Och kommer inte upp! Det slutar med att jag och Niklas får hoppa ur bilen och knuffa upp den ur diket."
Kristian svarar: - Skitsnack 3, visseligen var jag inte beredd på returen men rakt ner i diket är en klar överdrift. Båda framhjulen stod kanske halvvägs ner i diket (det var nära att gå i diket helt enkelt) men det var väldigt lätt att backa upp.
Hampus svarar: Så vitt jag vet börjar diket när det lixom börjar slutta nedåt från bägge sidor så att vattnet samlas där, det börjar i alla fall inte i bottnen. Alltså sladdade han rakt ned i diket (eller snett ned om man tycker bättre om det) Och ja! Det var väldigt lätt att backa upp när jag och Niklas knuffade upp honom, innan det stod det helt stilla!

5. Efter det jämnförde jag Kristian med en tio årig pojke som är på väg för att berätta för pappa att han har sparkat bort sin första fotboll.
Kristian svarar: - Skitsnack 4, lektionen skulle snart börja och det var redan dags att vända hem och jag var inte ledsen för det som hänt utan såg det som en nyttig lektion.
Hampus svarar: Här drar Kristian fram en av sina största lögner! Tack vare att han körde i diket och inte längre ville sladda så hade vi en halvtimme att spendera innan lektionen! Om han sedan har lärt sig någonting är tveksamt men man kan ju hoppas!

Jag tror att det var Mark Twain som sa: Det finns tre sorters lögn! Det är lögn, förbannad lögn och statistik.

I tidningarna går det att läsa att undersökningar visar att 4 av 10 olyckor i trafiken är alkoholrelaterade.  4 av 10. Det måste ju innebära att 6 av 10 olyckor i trafiken inte är alkoholrelaterade. Det kan ju bara betyda en sak. Drick så mycket alkohol du bara kan innan du sätter dig i bilen då är det 20% större chans att du inte är med om en olycka.

Det går att vända statistik hur som helst för att den skall passa just ditt ändamål. En Sverigedemokrat och en Miljöpartist kan använda sig av samma statistik för att, å ena sidan visa hur invandringen gör att arbetslösheten ökar och å ena sidan hur invandringen sjunker. En moderat och en Socialdemokrat kan använda sig av samma statistik för att visa att arbetslösheten sjunker, eller att arbetslösheten stiger om man hellre vill få fram det budskapet.

Statistik är en lögn som går att vända så att den passar det du vill använda den till! Därför är det viktigt att inte alltid lyssna på vad tidningarna skriver, speciellt när det är just statistik de använder sig av. Du måste skaffa dig en egen uppfattning, då måste sätta dig in i hur undersökningen som frambringade den aktuella statistiken gick till, och du måste själv avgöra om statistiken visar "ditt" eller "datt".

"Det finns tre sorters lögn! Det är lögn, förbannad lögn och statistik!"

På kriminologin har vi ställt oss frågan. Varför är det så många som inte gör brott? Den frågan är egentligen så mycket mer intressant än frågan om varför det begås så mycket brott. Alla möjligheterna att begå brott finns där hela tiden. Det enda vi behöver göra är att för en sekund avvika från det förväntade beteendet som samhället, alltså vi, har satt upp.

Det fick mig att tänka på en text jag skrev i våras som jag fortfarande tycker har några matnyttiga tankar (normaltsett brukar jag ganska snart efter att jag skrivit mina texter anse att allt bara är rappakalja). Så här kommer den återigen. Nu med en ny tittel. Förut hade den, den tråkiga titteln, Rätt och Fel. Nu går den under namnet. To avvika or not to avvika thats the question.

Vilka är vi att säga vad som är rätt att fel?

Hur kan vi ta oss rätten att säga att alla människor är lika värda hur kan vi ta oss rätten att säga att män och kvinnor skall ha samma rättigheter.

Vi har skapat oss en värld där vi tror att det är så det skall vara, men egentligen är det bara så vi tror att det skall vara.

Har vi rätten att säga att en rasist har en kränkande människobild när vi inte vet om våran är rätt. Vi har satt normer och regler som vi tycker skall följas och de som inte följer dessa ser vi som människor som antingen är utvecklingsstörda, idioter eller efterblivna.  Men tänk om dem med som har Downsyndrom hade varit i majoritet när världen skapades hade då inte världen varit skapad på ett sätt som hade passat dem. Tänk om nazisterna hade kommit till makten hade då inte deras normer och regler blivit det som hade setts som rätt av mänskligheten.

Tänk om sanningen är att vi lever och sköter våran värld på helt fel sätt. Tänk att det vi tror är rätt bara är rätt för att vi har sagt att det är det.  Men vilka är vi att säga vad som är rätt och fel, det enda i kan säga är rätt är det som får oss att må bra och det som är fel är det som får oss att må dåligt. Det är det enda som vi vet är rätt och det kommer någon annan alltid tycka är fel.

Vilka är vi att säga vad som är rätt och vad som är fel?

Jag tänkte att i våras när jag pluggade Litterärgestalltning så lade jag varje vecka ut arbetet jag hade gjort. Tänkte att jag skall göra det nu också. Eller rättare sagt jag lägger ut förra veckans så ni har en aning om vad det är för någonting mysigt jag håller på med.

Seminarium 2 – Fullmakt och ogiltighet
Sammanställning

Uppgift 1.

Är Ronald bunden av det avtal som hans ombud Lilo genom en fullmakt har slutit med återförsäljaren Stitch Lurefax, om köp av 300 korvar av typen Engelsk special?

Ronald talar i ett telefonsamtal om för Stitch Lurefax att Lilo, citat, ”brukar fixa sådant här”. Ronald utfärdar även en fullmakt där han skriver ”Lilo får göra affärer å mina vägnar”.  När Ronald överlämnar lappen till Lilo gör Ronald en muntlig befogenhetsräkning och säger till Lilo, ”köp nu inte alldeles för mycket”.

Fullmaktens behörighet är vid och innebär att Lilo får göra vilka affärer hon vill, både med Stitch och andra i Ronalds namn. Den befogenhetsräkning som lämnas avskärmar Lilos befogenheter ytterst lite. Dels säger den inte vad som är för mycket, och den säger inte heller vad som skall köpas eller hos vem.  Alltså blir Ronald bunden av det avtal om 300 korvar som Lilo och Stitch sluter. Stitch är när han sluter avtalet i god tro att Lilo har befogenhet att sluta det avtal som sluts, dels genom den fullmakt Lilo har, dels genom det telefonsamtal som han tidigare haft med Ronald då han fått veta att Lilo är en van förhandlare. Avtalet är alltså giltigt i enighet med AvtL (1915:218) 11§ 1st. Även AvtL 10§ 2st skulle i det här fallet kunna tillämpas.

Vi kan även se likheter med NJA 1985 s717. Där uttrycks att avtalet skall gälla om det finns en sedvänja inom branschen, detta borde även gälla om det finns en sedvänja inom företaget.

Ronald är alltså bunden av det avtal som hans ombud, Lilo, slutit med Stitch Lurefax.

Hänvisningar sker till HB 1 SFS nr 1736:0123 2. Avtalslagen (1915:218) 2 kap, om fullmakt, 10§ och 11§ samt NJA:1985 s 717.

Uppgift 2.

Sedan dess att Ronalds ombud, Lilo, ingått avtalet med Stitch har det framkommit att korven de köpt bär på smittan för galna ko-sjukan. Dessutom har det visat sig att Lilo angivit fel antal korvar vid beställningen. Istället för 300st har han råkat skriva 3000st. Alltså har de beställt 3000st otjänliga korvar av märket Engelsk special. Korvarna har dock ännu ej levererats.

De lagrum som är aktuella i det här fallet är: AvtL (1915:218) 32§ 1st samt 30§, 33§ och 36§. Till att börja med vad gäller den felskrivning som Lilo gjort kan åberobas 32§ 1 st om viljeförklaring. Där förkunnas att den som av felskrivning fått ett annat innehåll än åsyftat inte är bunden av viljeförklaringens innehåll, där den vilken förklaringen är riktag insåg eller bort inse misstaget. I det här fallet måste det ses som att Stitch Lurefax har insett eller bort inse misstaget då det under förhandlingarna varit 300st som varit den aktuella kvantiteten. Han måste då förstå att det har blivit en felskrivning från Lilos sida.

När det gäller leveransen av de otjänliga korvarna var Stitch Lurefax, när han sålde korvarna, medvetna om att de pågick en undersökning av korvarna för att ta reda på om de innehöll bakterier för galna ko-sjukan. En vetskap som han förteg om vid förhandlingarna med Lilo. Enligt AvtL 30§ skall då avtalet inte vara gällande mot den förledde.

Även i 33§ framgår det att rättshandlingen ej vore giltig om det finns omständigheter vid dess uppkomst som skulle strida mot tro och heder att inte delge. Att inte tala om för Lilo att det pågår en undersökning av de aktuella reglerna måste ses som strid mot tro och heder.

Slutligen skulle Ronald kunna åberopa 36§ då omständigheterna för avtalet, efter det att det slutits, markant har ändrats i och med att det visat sig att korven är otjänlig. Ronald skulle därför kunna få ändra avtalet, antingen till en leverans av en annan korvsort alternativ att hela avtalet stryks.

Även förutsättningsläran skulle kunna användas. Men då den är lämpligast då inte jämkningslagarna i AvtL kan tillämpas anser vi inte att den är nödvändig i det här fallet.

Till sist kan vi se vissa likheter med NJA 1985 s178 då varvet ej avvaktat och inväntat svar från regeringen angående de lån som krävs för att kunna återuppta leveranser, faktureringar och betalningar som vanligt. Istället har de till sina leverantörer sagt att likviditetsproblemet är löst. I likhet med Stitch har de då undanhållit viktig information för den andre.

Avtalet mellan Ronald och Stitch bör med dessa argument anses ogiltigt.

Hur tolkar jag det?