Hemma tjugo över två. Sovandes i sängen tjugo i tre. Vaknade kvart i sju. Nu jobbar jag igen. Härligt. Det här kommer att bli en lång dag.

Ända sedan jag började på högskolan har jag tänkt att jag skall jobba på kårpuben någon Onsdag. Flera gånger har jag lovar Sofia att jag skall jobba, men alltid har någonting kommit ivägen. Men så igår så bestämde jag mig. Det var dags att göra bartender premiär. Jisses vilken premiär.

I ett och ett halvt år har jag jobbat på Max, jag har varit med om och lärt mig hantera en enorm stress. Men stressen på Max är ingenting emot stressen när man står i en bar, fulla människor skriker över allt, och de skall ha drinkar man aldrig har hört talats om.

Kårpuben har ett system. Tre gånger under kvällens lopp rotaras personalstyrkan för att ge varriation åt de som arbetar. Jag började således kvällen med att stå i en liten öl och cider bar. Det mest avancerade som kunde beställas hos mig var en fyra Whiskey. I ungefär en timme och tjugo minuter stod jag där. Sedan var den ursprungliga planen att jag skulle så i garderoben och slutligen entren. Men så blev det inte.

Nej, istället var Sofia hygglig nog att ställa mig i sprit-baren. Det vill säga, baren där alla kvällens drinkar skulle göras. En väldigt stor bar. Vi var två stycken. Ett proffs och så jag.

Jag har aldrig varit med om en liknande stress under de knappa två timmarna jag stod där. Men det var riktigt, riktigt kul. Även om jag inte hade en aning om vad jag gjorde hälften av tiden. Men har man någonsin det?

En timme innan stägning fixade Sofia en avlösning till mig och jag kunde få sätta mig och slappna av i entren en stund. En entre där det inte hände någonting. Vi stängde ju snart.

Vid kvart i två kunde jag gå hem och få lite välbehövlig sömn. Nästa fredag kör vi igen. Men då lär det vara ännu värre. Då är det Hjärtslaget, bara massa fulla studenter i ovverall. Och så jag i baren. men nu har jag i alla fall lite koll på vad jag gör.

Typ ungefär så här såg jag nog ut.