Så avslutar vi det här med dygnsrytm med att rapportera att jag har vänt allting till rätta igen. Fått någon sorts normalitet. Den stora anledningen bakom det stavas Syster Yster a.k.a Viktoria som tog på sig den tunga uppgiften att ringa mig varje morgon vid halv åtta förra veckan. Underbar service. Förra veckans ros tilldelas dig.


För övrigt så var det ju inte att jag sågade Måns, även om det alltid känns bra att få göra det. Men jag menar. De fick ju mest stå där bakom och se på när någon annan sjöng. Eller var de två som sjöng de två första verserna också från Glada huddik. Det såg ju inte så ut. Oj nu var jag nog inte så politiskt korrekt. Brukar jag vara det?


Nu kan jag även avslöja vad det utomordentligt dåliga priset i min rebustävling var. Det var helt enkelt ett klipp av Måns när han sjöng Cara Mia.