När jag känner att jag vill bygga förväntningar, en längtan och nyfikenhet innom mig så går jag in på Coldplays hemsida och läser det tydliga budskapet "We're in the studio at the moment" Coldplay kommer med en ny skiva. Glädje.

Och när jag skriver det här kommer Spank Rock Damien Adore och Staygolds Backseat och glädjen bara växer.

Jag känner mig nästan som en träningsnarkoman nu mera. Även om jag vet att jag nu äntligen har kommit upp till vad många skulle klassa som normal träningsintensitet. Jag har ökat träningstiden från fyrtio minuter till en och en halv timme. Det känns bra. Jag har lämnat maskinerna och kör fria vikter istället. Jag är på gymmet tre gånger i veckan och rider två gånger. Tre turer. Det känns bra. Det känns som om det ger resultat även om det har gått för kort tid för att kunna göra det.

Är jag den enda som inte har fått nya Facebook designen ännu?

Den senaste tiden har jag lyssnat väldigt mycket på Editors och jag kan inte göra annat än att rekomendera er att göra det samma. Framför allt är det en låt jag har fastnat för Smokers Outside The Hospital Doors. Där är det en textrad som naglat sig fast. "The saddest thing that I’d ever seen Were smokers outside the hospital doors"

Jag snodde passions frukt i en affär / Du såg när de tog mig och förde mig bort / Jag skrek att jag vägrar betala för kärlek / Jag vet det var dumt sagt ännu dummare gjort