... om att bli medlem i klubben för personer som äger en röd Saab.

Vad jag inte riktigt förstår är hur Kristian tänker när han säger det. Om vi tar en titt på namnet en gång till: RÖDA saab klubben, RÖDA KRISTIAN, RÖDA!!!! Senast jag kollade var din bil vit. VIT!!! Men sedan råkar jag öven veta att Kristian är färgblind och därför kanske tror att hans bil är röd.

Jag spanar ut över den fantastiska naturen. Jag står på toppen av en dal och spanar ned i den. I bottnen ser jag en stor sjö breda ut sig och bitvis täcker den hela dalen, vattnet ligger alldeles stilla. En bit bort ser jag två älgar simma över sjön. Jag gör ingen antydan till att skjuta dem. Ännu är det länge tills älgjakten börjar.

Jag börjar vandra ned i dalen mot sjön och hör hur en fågel kvittrar på håll, jag stannar till och tittar upp mot den ljusblåa sommarhimmelen och ser en svala glida fram.

När jag plockar upp min kikare ser jag att det inte är vilken svala som helst, det är Andreas.

Det är många år sedan jag träffade Andreas för första gången.  Jag var då ute på vandring i de svenska sommarfjällen. I veckor hade jag vandrat alldeles ensam och försökt att klara mig på vad naturen bjöd. Målet med min vandring var att söka närmare kontakt med Gud.

Men sommarens torka gjorde det svårare och svårare att överleva på vad växterna bjöd och jag började bli trött.

Som vanligt gassade solens strålar från himmelen och svetten rann från min panna och ned över munnen. Jag försökte att slicka i mig all vätska jag kunde komma över.

Jag satte mig ned i skuggan från ett träd och vilade. Det var då han kom, Andreas.

Han landade på en av grenarna i trädet och tittade ned mot mig. Jag kände att det var någonting speciellt med den här fågeln, han ville säga mig något. Jag ställde mig upp och gick försiktigt fram emot svalan för att inte skrämma iväg honom. Men han rörde sig inte utan följde mig bara med blicken.

När jag kom fram stirrade han mig rakt in i ögonen, och sa.

"Jag har följt dig på din vandring. Jag sett att du har svårt att hitta mat och du börjar bli svag!"

"Ja!", svarade jag. "Jag har vandratt länge nu och jag börjar känna mig ensam och övergiven. Jag hade förlitat mig på att Gud skulle hjälpa mig, men det har han inte gjort."

"Gud hjälper dig nu käre vän. Jag heter Andreas och är utsänd av Gud för att följa vinden dit den tar mig, och hjälpa dem längs min väg som behöver hjälp. Nu har jag kommit till dig!"

När Andreas tystnade kände jag hur den första vattendroppen träffade min panna och svalkade hela mig. Sedan kom det en till, och en till, och en till. Tillslut kom de med så korta intervaller att jag inte längre kunde räkna dem.

Jag tittade runt omkring mig, allt som för bara någon minut sedan varit gultorkat av solen började få tillbaka sin gröna färg. Jag såg hur naturens blommor som givit upp och börjat sloka, nu återigen reste sig långa och stolta i det ny gröna gräset. Jag såg hur blåbärsbuskarna genast började att få bär igen.

Jag kände hur det började blåsa och vände mig åter mot den gren där Andreas hade suttit. Men han satt inte längre kvar. Snabbt plockade jag upp min kikare och tittade ut över den nu mörka himmelen. Långt, långt borta såg jag Andreas glida fram med vindens hjälp. Han hade gjort sitt och var nu på väg för att hjälpa någon annan.

Efter den gången har jag stött på Andreas flera gånger. Ibland kommer han för att hjälpa mig, ibland vill han bara prata. Den här gången gled han bara förbi med sitt kvitter som en stilla hälsning till mig.

Jag fortsatte ned till sjön, tog av mig mina kläder och lät det varma vattnet omsluta mig på alla sidor.

Idag blev en hemma kväll för tillfriskning efter några dagars underlig sjukdom. Därför hamnade jag framför TVn tillsamans med mamma o pappa och tittade på Så ska det låta.
Ikväll var  Fredde Granberg (Alias lillsnorre och, Ronny eller ragge(kommer inte ihåg vem)) och program ledare var som vanligt Peter Settman (Alias, den av ronny o ragge som Fredde inte är) Alltså en reunion av det gammla radarparet. Vilket också märktes. Genom hela programet kom gammla klassiska skämt från Ronny o Ragge, och hela hälsningen mellan Peter och Fredde gjordes som om de var Ronny o Ragge. Hysteriskt roligt. Vi fick även höra dem bägge framföra det gammla paradnummret "Rara söta anna".

Jag kan bara säga en sak. Gå in på SVTs hemsida och kolla på kvällens program. Du kan ju alltid hoppa över alla tråkiga låtar.

DU är en felande människa
Jag är en felande människa
Alla människor felar
Det är mänskligt


*******

Alla människor har rätt att fela
Vi får inte sluta fela
I samma stund vi slutar fela, i samma stund slutar vi leva
När vi inte längre felar lever vi inte - Då är vi döda

Länge leve den felande människan

De flesta som känner mig vet att jag har en liten förkärlek till Jonas Gardell (alla ni som inte visste det vet det iaf nu.) och jag har länge pratat om att jag vill se honom Live, redan när han turnérade runt med Väckelsemöte pratade jag om det. Men det har aldrig blivit verkligehet. Fram tills nu!

Idag bokade jag två biljetter till den nya föreställningen "Tillfällig gäst i ditt liv". Jag kommer att bege mig till Stockholm och Cirkus den 23 september.

Det är lite som en dröm som går i uppfyllelse.

"Släpp din oro jag är här hos dig, allting ordnar sig. Allt blir bra.
Blåst ut ljusen jag skall skydda dig, vila ut hos mig, Allt blir bra."
Jonas Gardell

I går gick andra chansen av stapeln i Nyköping. Det blev fiasko!

Ingen av dom låtar som jag hejade på gick vidare. De klarade sig knappt vidare från kvartsfinalen!

I första kvarten hejade jag på Elin Lanto mot Fame Jessica - Hur Fame Jessicas låt kunnde gå vidare är för mig ett mysterium.

Sedan vad det dags för flickidolen Jimmy Janson. För mig var allt annat än att han skulle gå vidare totalt omöjligt. Men Nej! Inte heller här fick jag rätt. Istället gick en av de sämsta låtarna i hela andra chansen vidare.
Sanna Nielsen.

Nu kom den uppgörelse som var den jag brydde mig minst om. Bägge låtarna var relativt bra. Men eftersom jag har en förkärlek till Uno Svennsingsson låg min röst där. Trotts att det såg ut som om Caroline Af Ugglas hade klätt Irma.

    MEn inte heller här gick min låt vidare. Men nu var det åtminstonde inte en låt som jag hade totalsågat.

Nu låg hela mitt hopp hos Magnus Uggla. Och efter det att jag hade hört Nannes låt stod det helt klart för mig att om den låten gick vidare skulle det vara lika stort fiasko som att Addis Black Widow överhuvudtaget kom med i festivalen.
    Och för en gångs skull fick jag som jag ville. Kung och fosterland fick gå vidare till semin.

Nu var det dags för kampen mellan Sanna och Jessica. Och nu var det pest eller kolera (men då vill jag påpeka att kolera är en sjukdom som vi idag kan bota) och därför gick koleran Sanna vidare.
    Men den matchen fann jag mindre intresse i. Hela jag var fullt koncentrerad på Ugglas match.

Men som ni antagligen vet fick jag inte heller här med min låt. Uggla blev slagen. Trots sin uniform.

Det som känns bra med att dessa två låtar gick vidare är att min favorit i finalen inte fick något nytt hot.

I Finalen hejar jag på Andreas Johnsson, kanske inte så mycket för låten som för rätvisan. För hade det varit någon rättvisa så hade han vunnit förra året och vi hade haft en Eurovision final i sverige. Men nu var Carola med, med en låt som ingen ens minns hur den går.
Men jag kommer inte att sörja om The Ark går vidare, men jag är tveksam till om världen är redo för dem.
    Den låt som jag tror skulle fungera bäst i Eurovision är Sebastians. Men jag tycker inte att den håller samma klass som Andreas och The Ark.

Alltså kommer jag att fira med champagn om någon av dessa tre vinner. Annars kommer jag att sörja med samma dryck.