Veckans låt v.22 - Into The Night - The Motorhomes

Nu har han gått solo med sitt projekt John ME och gjorde ett av de strakaste framträdandena på P3Guldgalan tidigare i år. För några år sedan var han sångare i The Motorhomes och gjorde den här klassiska sorgsamma videon om hunden.

Veckans låt: Into The Night - The Motorhomes


Svävar på rosa moln

En bloggintensiv dag idag. Eller blogg, mest twitter. Men nu blir det lite mer riktigt.

Igår var en bra dag. Inte bara bra, en riktigt, snuskigt, rysligt bra dag. En dag som gick i hästarnas, och ridningens tecken.
Först var det generalrepetition för Tornerspelen på Strandgärdet, och aldrig förr har ett genrep fått så mycket uppmärksamhet i medierna. Både GT och GA har skrivit om det och dessutom Tidningen Ridpsport var på plats. Tyvärr var det inte spelet de var intresserade av utan hästjakten.
En häst gick upp på bakbenen vid avtackningen och ryttaren var inte beredd och föll som en sten. Hästen stack och innan någon hann reagera så var den uppe vid Norderport och inte fören vid Östergravar stannade den och började beta.

Själva spelet gick precis så bra som man kan förvänta sig av ett genrep. För min del var det lite som att åka taxi. Jag sa till Lucky "Dit skall vi" "okej" svade han och så red vi. Super skönt.

Sedan var det dags för hopptävling vid Puser i Fröjel en tävling som gick strålande. För första gången gick jag dubbelnolla (felfri i grunden och omhoppningen) men min tid var inte speciellt bra så jag räknade inte med någon placering utan sadlade av och bytte om. Då började de andra titta på mig och fråga varför jag hade sadlat av. "Du ligger ju bra till"  Jag trodde dem inte men tänkte att det skulle vara synd att missa sin första prisutdelning. Men de hade rätt. En sjätteplacering, låter kanske inte speciellt häftigt. Men trott allt min första placering. Nu skall vi börja vinna lite.

Hampus Goes Schulman...again

Fick precis det här SMS:et från min vän Fabian i Borås:

Om du får ett sms av någon okänd där det står att du skall köra upp ett järnrör i röven, gör INTE det!
Det är ett lur-SMS. Det gör skit ont!




Talang...

Kollade lite på Talang på Tv4 igår kväll. Blev lite överaskad när jag såg två stycken som jag faktiskt känner till lite




7 sanningar

Jag lärde mig en gång för länge sedan när jag läste Emanuels blogg att alla seriösa bloggare tydligen måste ha ett 7 sanningar inlägg. Så här kommer 7 sanningar om Hampus Gösta Hägg.

1. Jag kan vara väldigt lat
Jag vet att jag har saker att göra, jag vet att det jag gjör just nu är helt onödigt. Ändå gör jag det för att det är för jobbigt att göra det andra.

2. Jag är ostruckturerad och virrig
Jag glömmer allt. Nu lever jag bara på vad min mobil talar om för mig att jag skall göra, äta, sova, jobba. Lite min mat och sov klocka. Mina räkningar och och försäkringspapper blir länge liggandes på olika ställen innan jag tappar bort dem, och hittar dem ett halvår senare.

3. Jag kan ha full kontrol och allting super struckturerat
När det är på riktigt. När jag tar på mig att göra någonting så har jag sten koll. T.ex. midsommarfiranden, tornerspel och så vidare. Då är jag genast ett kontrollfreak.

4. Jag önskar att jag hade börjat lyssna på kent -95. Att jag upptäckt Mando Diao innan deras Ode to Ochrasy album.
Då var det så mycket creedigare, Indie på riktigt. Nu är ju faktiskt både Mando och kent lite Mainstreem. Det hade varit kul att kunna säga att jag såg kent på den där lilla obskyra scenen på hultsfred -94 (de spelade faktiskt på en liten obskyr scen i ett öltält på hultsfred -94)

5. Jag tycker att jag är en jävel på att hålla tal

6. Jag har dysleksi.
Okej, inte diagnoserat (eller hur det stavas) men en del ord går bara inte att stava till. Jag vet att det är fel ändå sriver jag så. Jag kanske bara är lite dum i huvudet också.

7. Nina Simone - Sinnerman är den bästa låten som gjorts. All time.
Lyssna bara på den. drygt tio minuter underbar musik. Så mycket kännslor och tankar som kommer, trotts att jag inte kan en enda rad ur låten. Helt underbar. Lyssna, Lyssna, Lyssna


Veckans låt v.21 Hurt - Johnny Cash

Ett långt smärtsamt farväl från Johnny Cash till sina fans. Det är vad hela den här låten, och framför allt hela den här videon symboliserar. Det är Johnny Cash sätt att säga tack för mig; Nu orkar jag mer.

"Everyone I know goes away in the end, and you can have it all, my empire of dirt"

Veckans låt: Hurt - Johnny Cash




Nyhemsgatan 36...

Boende till hösten är nu klart. Det blir en 28.8 kvm stor etta med ordentlig köksdel. Med både ugn och frys. På köpet får jag dessutom ett piano, vilket kanske inte jag uppskattar men Julia är desto gladare.
Det känns riktigt skönt att ha en lägenhet klar redan nu även om jag måste hyra den från juli så är det en riktigt bra lägenhet två minuters gångavstånd från högskolan och bra tillgång till internet.

Winnerbäck

Winnerbäck har skrivit nytt och i höst kommer en ny platta. Även den inspelad på Irland precis som Daugava. Mycket kul på G i musikvärlden nu alltså. Kent jobbar på nytt, Winnerbäck jobbar med nytt och Coldplay biljetterna är bokade.

Soft vecka, snart norge

Har en riktig glidarvecka den här veckan. Åtminstone fram till helgen. Jobbar bara massor av korta softarpass fram till helgen då jag jobbar stägning.

Snart sticker jag till Norge, Tönsberg närmarebestämt. Skall dit och göra lite tornerspel för normännen. Första gången jag var där för några år sedan hade jag en förvriden tanke om att man skulle förstå vad normännen sa. Så fel jag hade. Förstod inte ett ord. Så nu har jag köpt en norsk-svensk ordlista och så skall jag hyra in en privat tolk.

Länge, länge, länge sedan

Idag var jag tillbaka på gymmet. Har inte kommit igång igen efter att vi kom hem från Göteborg. Men nu har jag varit tillbaka där ett par gånger och idag känndes det så otroligt skönt. tror jag körde en och en halv timme typ. Riktigt najsigt.
Försökte mig på att mobilblogga från gymmet men det gick inte så bra. Men det jag tänkte säga då var att jag kom på vilket mästerverk Columbus av kent är. Det måste till och med dem som inte tycker om kent erkänna.

Har gjort en officiell facebooksida för Torneamentum för några dagar sedan. Kul att se att fan skaran ökar relativt fort trotts att reklamen för sidan varit minimal.

Cheeses...

... har nog aldrig känt mig så här sliten efter en fredag lördag stägning. Tror jag börjar bli för gammal för det här jobbet. Jag borde pyssla med något annat. Typ virka bordsdukar eller något i den stilen.



Äntligen kom den. Boken jag har längtat efter ett par månader. Från början skulle den kommit när jag och Julia var i Göteborg. Sedan ändrades realesdatumet till 20maj. Men när jag gick in på Åhlens i fredags så fanns den där. Jens Lapidus senaste bok om stockholms undre värld. Den här gången är det ett samarbete med serietecknaren Simon Berting. Skall bli intressant att få sätta tänderna i den.
Nu skall jag vila vidare den här regniga dagen och se antingen, Generation Kill, Band of Brothers eller Söndagsparty.

Tack Europa

Nu har ja sett finalen
Tack Europa

ESC

Ikväll är finalen i Eurovision Song Contest och egentligen skall det inte vara någon fråga om vem som skall vinna. Om inte nästa års final hålls i Norge så kan vi lika gärna döpa om hela skiten till. Sämst, konstigaste och tråkigast låt i Europa vinner Contest.

Min röst faller på Alexander Rybak Fairytal.

Veckans låt v.20 The Saints are comming - Green Day, U2

Augusti 2005 och stormen Katrina drar in och ödelägger stora delar av New Orleans. Bush regimen stod tafatta och tittade på. Hoppet för de boende i New Orleans var mer eller mindre ute. Men Bono sa att The Saints are comming och till slut kom dom. Veckans låt är en låt om hopp i ett unikt sammarbete mellan Green Day och U2.

Veckans låt: The Saints Are Comming - Green Day and U2



Myspace tips nummer två

Som utlovat kommer här mitt andra Myspace tips. Den här gången är det ingen mindre än Jenny Björkqvist från Visby som jag vill slå ett slag för. Hennes låt To Heal Youre Wounds är riktigt snuskigt bra. Imponerande Jenny


Nu mobil

Skall jobba natt i helgen så jag sitter och vänder runt dygnet lite nu. Medan jag gör det sitter jag och letar efter en ny mobil. Det känns som om min verkligen har börjat sjunga på sista refrängen och tagit första tonen på utrot. Från början var jag helt insnöad på SonyEricsson telefoner. De senaste åren har de bara varit de som har kunnat göra telefoner. Men nu har de verkligen tappat. Det finns ingen som atraherar mig där. Inte ens deras värsting telefon experia är intressant.

Nu har jag vandrat runt mellan lite oliak märken HTC, LG, Samsung och nu har turen kommit till Nokia. Och äntligen har jag hittat någonting intressant. Nokia 5800 XpressMusic. En pekskärmsmultimedia mobil Låter väldigt intressant. Egentligen vill jag ju har en iPhone. Men de kostar ju skjortan och så måsta jag byta abonnemang. Det känns jobbigt. Men Nokia XpressMusic är tydligen en mycket bra utmanare. Dessutom är den prisvärd.

Sedan har jag blivit väldigt sugen på att köpa en 19" flatscreen från Elgiganten också. Endast 1990:-. Känns som om jag måste börja tänka på att jag snart blir fattig student. Hmm, alltså dags att köpa allting innan pengarna tar slut.

Mitt första myspace tips

Håll i truckerkepsen nu (om du ännu tror det är 2004) för här kommer mitt första myspace tips. Det finns en tjej från Kil som har en röst som påminner om Kate Nash. Men där man även kan hitta lite Regina Spektor. Hon har ett sound a la Jamie Cullum och i sommar spelar hon på Gotland.

Hon heter
Julia Wingård och jag rekomenderar starkt hennes låt Superstitious.

Imorgon dyker det nog upp ett till Myspace tips. Då är det en gotländsk förmåga som skall få lite tid i rampljuset

Tuff, tuff, tuff

Tuff, tuff, tuff. Tågets hjul slår mot rälsen. Tuff, tuff, tuff. Livets ljud. Tuff, tuff, tuff. Dödens Ljud. Tuff, tuff, tuff.

Perrongen tom, öde och ängslig. Nyligen övergiven av tomma ansikten och fulla portföljer. Stressade människor på väg. Alltid på väg. Aldrig på plats. Aldrig lugna. Alltid oroliga. Portföljer ständigt resandes.

    Luften i kupén, trång och tung. Svårt att andas. Svetten bryter ut i de tomma ansiktenas armhålor. Deras händer som krampaktigt håller fast vid deras portföljer svettas. Packade som kreatur på väg från stian. Från tryggheten. Packade som Judar 1942. På väg mot det otrygga. Farliga.

    Tuff, tuff, tuff. Tågets rytm slås in i deras bröst. Dunk, dunk, dunk. Rädslan rotas djupt. Tomma ansikten ständigt rädda för det de inte vet. Tomma ögon ständigt rädda för det de inte ser.

    Portföljerna står på golvet. Några övergivna, några har sluntit ur det svettiga krampaktiga greppet. Nu är de utom räckhåll för sina ägare. Förlorade ägodelar. Dött ting. Gammalt, använt, utnött. Onödigt. Ditt dessa ansikten färdas behövs inte längre några portföljer från ansiktenas forna liv.

    Tuff, tuff, tuff.

    Män sitter tyst stirrar ut genom fönstret. Ut i intet. Ut i mörkret. Försöker att se hårda ut. Orörda och orädda. Deras inre är i skälvning, 9,5 på Richter, Chile 1960. Blodet bildar en tsunami. Ödelägger deras själ. Inget går att rädda allt har gått förlorat.

    Tuff, tuff, tuff

    Kvinnor låtar tårarna rinna ned för sina kinder. Tysta med ett litet uns av stoltheten kvar. De låter sina känslor komma fram. Om de ändå kunde vara som männen. Deras kroppar skakar. Rädslan lyser i deras ögon.

    Tuff, tuff, tuff

    Barnen gråter och skriker. Visar öppet sin rädsla står för sina känslor. Förstår inte bättre. Männen och kvinnorna tittar på dem med förakt. Tag er samman.

    Tuff, tuff, tuff.

    Ett vägskäl uppenbaras. En väg går upp en annan ned. Vagnarna frigörs från varandra. Några går upp andra går ned. Stupet är långt och brant. Avgrunden är utom synhåll. Vad som händer där är ingen som vet.

    Vår vagn stiger.

    Tuff, tuff, tuff. Tågets hjul slår mot rälsen. Det som tidigare varit slagit in rädslan i människornas kroppar ger ett lugn.
    Tuff, tuff, tuff.

    Ljus och värme kommer. Luften blir lättare. Den känns frisk. Det mörka utanför ljusnar, där ute finns vidöppna vidder, gröna ängar och gula rapsfällt. Stora blå sjöar och bäckar porlar.

    Kupéns golv är tomma. Där finns bara människornas fötter. Portföljerna är borta. De åkte med de andra vagnarna nedåt. De har ingenting med denna nya fria plats att göra.

    Tuff, tuff, tuff

Männens sammanbitna ansikten har spruckit upp och de ler. De blickar ut över vidderna och ser alla möjligheter.

    Tuff, tuff, tuff

Kvinnorna låter tårar av glädje rinna ned för sina kinder. Skrattandes och glada. De visar sina sanna känslor.

    Tuff, tuff, tuff

Barnen skrattar och leker. Ser storögt ut över alla ängar där de kan springa och leka. De ser lekplatser och gungor svischa förbi utanför fönstren.

    Tuff, tuff, tuff.

    Tåget stannar, människorna stiger av. En stilla varm vind drar in sädesax över perrongen. De har nått sin slutstation. De ser hus, vägar, skyar, blå sjöar, berg. De ser möjligheter.

    Tuff, tuff, tuff.


Veckans låt v.19 No One Sleeps When I'm Awake - The Sounds

Snart kommer deras nya album och efter första singeln verkar det lovande. Några onda röster har sagt att det här händelselöst och tråkigt. Jag säger att det är underbar musik. Tack The Sounds

Veckans Låt: No One Sleeps When I'm Awake - The Sounds


Göteborg the ultimate samanfattning

Okej, Då kör vi Two Weeks in Gothenburg snabbversionen.


I Göteborg jobbade jag och Julia mycket. Men lyckligtvis inga nattpass. Utan bara typ 11:30-22 eller till 20. När det var match på Gammla Ullevi (som restaurangen ligger i) så kunde vi jobba match pass 17-22.
När vi inte jobbade så gick vi mycket på stan och lärde oss väldigt snabbt att hitta i Centrum. Göteborg är en väldigt simpel stad att hitta i. Åtminstone cetrala Göteborg.
Två dagar var jag på Liseberg. Men jag åkte bara attraktioner den andra gången. Då jag till och med lyckades få med Julia upp i en berg-och-dalbana. Fy fan vad hon skrek.

På nätterna var det inte ovanligt att vi satt och lyssnade på musik tog en öl eller lite vin. Det var inte heller ovanligt att vi blev sittandes där till sextiden på morgonen. Även om vi allt som oftast kom i säng innan fyra.

Den största händelsen på hela resan var nog sista natten då jag och Julia fick två biljetter till David Guetta (ni vet han som gjorde Love is Gone) där Kelly Rowland (Hon från Destinys Child som inte är jätte känd) drygt 3000 personer på stora dansgolvet på Trädgrån. Underbart tryck.

Sedan fick vi även dåliga vanor i och med gratismaten från Max. Att gå på rast med en nota på 98 var ingenting ovanligt. alltid minst fem dippsåser. Sjukt. Måste sluta med det nu. Illa kvickt.

"Dagens outfit"

Av någon anledning så besökta jag några modebloggar när jag var i Göteborg. Visa bättre de flesta sämmre. Men en sak jag kom att tänka på var det där med dagens outfit som man tydligen måste ha. Dels funderade jag på om bloggaren (oftast på modebloggar, bloggerskor.) har en så pass stor garderob at den kan ha nya kläder varenda dag. Det andra jag tänkte på var att det på något konstigt vis alltid är samma ljus på alla bilderna. Ocha tt det av någon anledning alltid är samma väder på alla dagens outfit  bilder som där är den dagen då bloggerskan har varit och shoppat och tar kort på sig själv med massor av bärkassar från alla möjliga snobbiga märken.

Min teori är att bloggerskan tar ett SMS lån. Springer ner på stan en vacker dag. Köper precis allt hon kommer över. Springer hem fotar alla kläderna utan att ta bort lapparna. Sedan plockar hon ner allting ingen och så springer hon och lämnar tillbaka det och går till H&M och köper en topp. Det är min teori. Vad tror ni?

Skön är cigaretternas pilgrimssång

Tid: Torsdag 20 juli klockan 23:30

Plats: Östersjön på Gotlandsfärjan något väster om Visbyhamn.


Luften: Ljummen. Himmelen: Klar. På däck står två personer och en gitarr. Erik och Veronica. Båda två håller varsin öl. Det är inte deras första.

     De har lämnat sina resekamrater som somnat i vilstolarna. Erik var röksugen och drog med sig Veronica och hennes gitarr ut som sällskap. Han tände sinn röda Marlboro och går fram mot räcket. Veronica ställer sig bredvid honom och tittar ned i havet. Hennes högra hand har ett stadigt grepp om gitarren.
     "Havet!" börjar Veronica "Jag tycker det är läskigt! Stort, mörkt och bottenlöst. Precis som livet kan vara, stort mörkt och bottenlöst. Vi kan se en bit in i det men ju längre vi ser desto suddigare blir det innan det slutligen bara blir till ett sort okänt mörker. Kanske finns bottnen precis bakom den mörka väggen, kanske finns slutet där. Det vet vi inte. Kanske gömmer det sig i det suddiga utan att vi ser det. Men trotts allt hemskt det gömmer för oss så är det fortfarande fyllt med vackra ting. Både nere i havet, men också uppe på ytan. Titta bara bort i horisonten och se hur månen speglar sig." Veronica pekar bort på månen och dess spegelbild innan hon fortsatte "Och helt plötsligt utan att vi hinner reagera så slår det till och blir till full STORM!" Veronica skriker ut det sista storm samtidigt som hon slänger sig bakåt. Erik som inte alls var bered skriker och kastar sig bort från räcket. In mot väggen. Han tappar cigarretten och ser den rulla längs det gröna plåtgolvet och ned i havet innan han hinner reagera. Veronica drabbas av ett skrattanfall och sjunker ihop i en vibrerande hög på golvet. Erik samlar sig och inser genast det roliga i hans reaktion och sjunker ihop bredvid henne. De skrattar länge innan Erik samlar sig.

     "Kanske var det ett tecken."

     "Vadå ett tecken?"

     "Ja, cigaretten! Kanske var det ett tecken på att jag borde sluta röka innan det stora havet tar mig istället."

     "Ja kanske det." Veronica skrattar, övertygad om att Erik skämtar. Men när hon tittar på honom ser hon att han tagit upp hela paketet med cigaretter och börjar ställa sig upp.

     "Vad gör du?  Du tänker väl inte kasta dem över bord?" frågar hon förvirrat. Hon vet inte om hon skall vara glad eller om hon skall skämmas över att få honom att vilja sluta röka. Tidsålders största rökerianläggning.

     "Japp, det tänker jag." Erik går fram till räcket och sträcker cigaretterna högt över huvudet och skriker ut " Här får du, du grymma hav! Ta detta paket cigaretter som ett tecken över den tacksamhet jag hyser inför allt vad du givit mig. Hoppas att de smakar bra, för de var fan inte billiga!" sedan kastar han cigaretterna över bord, ner i det mörka havet.

Erik och Veronica skrattar igen. Veronica plockar upp gitarren och börjar sjunga en ny version av Härlig är Jorden: Härlig är havet, härlig är havets vatten, skön är cigaretternas pilgrimssång. Längre kan hon inte sjunga innan en ny skrattattack kommer över henne.

     Erik var en av de bästa vännerna Veronica har och han känner henne bättre än många andra. Veronica skulle aldrig klara sig om det djupa havet tog honom.


Pargament

Nu har jag suttit och pulat lite med torneamentums hemsida en stund. För första gången på länge blev jag faktiskt riktigt riktigt nöjd. Nu är det en mycket ljusare hemsida vilket jag egentligen inte vill ha. Men eftersom det av någon anledning alltid blir vitt på ena sidan så passar det bättre med ljus. Så nu ser allt ut att vara gjort på gammalt pargament papper som har brunnit i kanterna. Det blev snyggt.


Imorgon är det tillbaka till det gammla vanliga jobbet här i Visby igen. Skall bli roligt även om jag inte hade tvekat en enda sekund om någon hade frågat om jag kunde åka till Göteborg och jobba.

hemma

Nu är vi hemma från Göteborg igen. Har aldrig varit tröttare och just nu vill jag bara slänga mig i sängen. Det kommer en liten resumé av de två senaste veckorna kommmer snart.

varför?


Veckans låt v.18 Gothenburg - Maia Hirasawa

Efter två veckor som göteborgare var det ju tvunget att bli en göteborgslåt som veckans låt en kärleksförklaring till staden jag har lärt mig att älska på två veckor.

Veckans låt: Gothenburg - Maia Hirasawa



Two week in Gothenburg

Det börjar känns lite konstigt. Imorgon jobbar jag mitt sista pass här i Göteborg. Sedan lämnar jag tillbaka mitt stämpelkort, sätter mig på flyget och åker hem till Gotland. Då är det här äventyret slut. Känns inte som om det var två veckor sedan jag satte mig på planet och lämnade Gotland. Det har hänt väldigt mycket under de här två veckorna. Så många människor. Så mycket fest. Så mycket jobb. Helt underbart. Vill inte åka hem.