Det där med dygnsrytm
Men det blir något konstigt. När man sover så länge och är vaken så länge så blir allting bara konstigt. Man får ingenting gjort, man ligger mest i sängen, man känner sig lite deprimerad. Är det för att det är mörkt så stor del av tiden man är vaken? Eller är det för att det inte är socialt accepterat?
Det är så mycket vi gör som inte är socialt accepterat som gör att vi mår dåligt. Varför bryr vi oss så mycket om vad resten av världen tycker? Varför bryr vi oss inte mer om oss själva? Varför gör vi inte bara saker vi själva vill? Varför bryr vi oss? Orka bry sig!
Men nu är det slut på min konstiga dygnsrytm. Jag faller in i normen och tycker inte om att sova länge och vara vaken länge. Jag mår lite dåligt av det. Jag får ingenting gjort. Jag är inte den som kan bryta systemet.
Jag tror nog det finns studier på att vi är inställda på att sova på natten. Du får leta lite på nätet så hittar du nog ditt svar.
Sen så är det ju så med att solljuset påverkar hypofysen och hypothalamus i hjärnan med, är det ljust hålls det tillbaka på hormonet som gör att vi blir trötta och sömniga - istället utsöndras serotonin (har jag för mig det var) som gör oss glada och pigga (därför ljusterapi funkar - hjärnan utsöndrar mer glädjeämnen när det är ljust). När det däremot börjar mörkna minskar utsöndrandet av serotonin och det "ersätts av" trött-hormonet vilket ska hjälpa oss att sova på "rätt" tidpunkt.
Nu vet jag inte hur relevant detta var egentligen, men jag kände att jag inte kunde hoppa tillfället att showa mina skillz från psykologikursen^^ JAG MINNS NÅGOT, yay me:P