ett litet nattligt konstaterande

Jag kommer hem från jobbet. Klär av mig. Går på toaletten. Ställer mig och kissar. Det känns lite ovant. Inser plötsligt att jag inte minns förra gången jag stod och kissade. Jag sitter alltid.

Slutsats: Jag läser för många bra böcker med för lite tid till att läsa

veckans låt v.38

Helt plötsligt från ingenstans har P3 börjat spelat en gammal Slagsmålsklubben låt relativt flitigt. I samma veva som Jossan har blivit en trogen P3 lyssnare och därför återigen gjort mig uppmärksam på denna fantastiska grupp. Slagsmålsklubben, SMK.

Egentligen borde all logik säga att det är den låten som borde bli veckans låt. Men Slagsmålsklubben valde att göra en för dålig video till den för att jag skulle vilja välja den. Istället går vi till en tv-spelning i programmet där Kleerup knarkade ner sig. Bingo Royal.


Veckans låt: Hänt - Slagsmålsklubben




ännu lite mer SD men lite mindre agresivt

Imorgon har det gått en vecka sedan valnatten. Sedan faktumet stod klart - Sverige har ett främlingsfientligt parti i Riksdagen, Demokratiskt valda.

Det är just det där sista. Demokratiskt valda.

Den här veckan som har gått har jag tydligen, utan att jag sälv varit medveten om det, flyttat från Sverige till  till Danmark vidare till Tyskland 1936 för att slutligen sitta och vänta på mitt visum till att få bosätta mig i Nordkorea.

Det faktum att Sverigedemokraterna är ett rastistiskt parti är någonting som absolut måste belysas. Det är en debatt som aldrig kan tillåtas tystna. Det kan aldrig accepteras, det måste ständigt debatteras.

Men de är demokratiskt valda. I ett demokratiskt land. Alltså måste det accepteras att de sitter i Riksdagen och de måste få delta i det normala riksdagsarbetet. Det är naturligt och rätt att inget av de sju partierna vill sammarbeta med dem. Men det är inte demokratiskt försvarbart att vilja minska antalet platser i utskotten för att SD inte ska få några platser.

Jag vill inte ha mitt visum till Nordkorea. Jag vill inte bo i Tyskland eller Danmark. Jag vill bara fortsätta leva i mitt Sverige. Fullt medveten om att det kan dröja fyra år tills jag får tillbaka mitt Sverige. Fyra år av debatt. På en demokratisk nivå

kort och gott

Just nu är jag bara sjukt trött. Ligger i sängen. Kollar av läget i världen. Alltså kollar Facebook och Twitter. Ska snart disconecta och sova.

Planen imorgon. Jobba och förhoppningsvis orka ta mig till gymmet. Men egentligen hade en skön händelselös kväll hemma varit ganska skönt. Då kanske jag hade fått lite ordning här i röran.

How I met your mother har börjat igen. Sjätte säsongen. Jag gillart.

Sverigedemokraterna är helt uppenbarligen ett hett ämne. Jag har närmare tredubblat läsarantalet de senaste dagarna bara för att jag har skrivit om dem. Troligtvis kommer det lite till imorgonkväll. Jag känner mig ännu inte riktigt uttömd.

Nu ska jag och Jossan sussa.

Natt.

Vem va de som fucking sa att SD inte var rasister?

Läser expressen på morgonen. Marie-Louise Enderleit har kandiderat till kommunfullmäktige för Sverigedemokraterna. På sin facebooksida skrev hon. - "Ställ upp invandrarna här på filmen o sätt en kula mitt mellan ögonen, lägg dom sen i en påse o sätt frimärke o skicka dom dit där dom hör hemma."

För Trelleborgs Allehanda får hon sedan försöka förklara sig och säger"- De kastar grejer och bär sig åt. Ut bara med dem som inte sköter sig. Så är det bara. Alltså vi är inte rasister, vi ska bara stoppa invandringen och ut med dem som är kriminella."

Vart är de här två uttalandena inte rasistiska?
Tycker hon att vi ska skicka ut alla svenskfödda som är kriminella också?
Jag hörde att Stor Brittanien inte använder Australien som fång-ö längre. Vi kanske kan ärva den.

lite mer om Sverige demokraterna lite mindre om min respekt

Två dagar sedan valet. Det är ännu inte avgjort. Men Sverige demokraterna är inne. Det faktum går inte att ändra på. Men Alliansen kan fortfarande bli oberoende av någon annan. Men det var inte det jag tänkte skriva om ikväll.

Integrationspolitiken i Sverige kan inte sägas har varit speciellt bra. Jag tycker om att Sverige är världsledande när det gäller hur många invandrare vi tar emot. Men vi behöver bli världsledande även i att ta hand om dem när de kommer hit. Att göra det integrationspolitiken går ut på. Integrera dem i samhället. Rätt lösning är inte att stoppa invandringen, att skicka tillbaka dem som kommit hit. Vare sig det är genom tvång eller så att säga hemflyttningsbidrag (eller vad SD kallar det.)

Egentligen tycker jag bara att det finns ett krav för att komma till Sverige. Man ska acceptera det land man kommit till och respektera det. Men man ska också visas respekt för att man vill hålla kvar i sina traditioner.

Integrationspolitiken är det som Sverigedemokraterna brinner för (inte nödvändigtvis anledningen till att många röstat på dem.) Det är integrationspolitiken som Sverigedemokraterna påstår att de har lösningen på. Men som jag tidigare sagt tror jag inte på den. Men jag tror att det är på det området som man ska slå dem på fingrarna. Visa att det finns bättre, mer humana lösningar. Mindre främlingsfientliga lösningar. Kan man göra det kommer Sverigedemokraterna bli ett onödigt parti och försvinna ut i ingenstans. Slå fienden på hemmaplan

Jag kommer troligtvis bli hängd för det här av vissa. Men i riksdagen har de de senaste åren funnits ett parti som har en aktiv och nytänkande integrationspolitik. Om de väljer att ta kampen. Om de visar att de har lösningar. Om de genomför många av sina förslag är kampen vunnen.

Folkpartiet - Ta kampen! för ett liberalt och invandrarvänligt Sverige.

(förra) veckans låt v.37

Jag hade alting så väl planerat. Valnatten skulle få avgöra vilken som skulle bli veckans låt. Men så hände någonting och jag slukades upp av valvakan. Så nu väljer jag och skrotar hela idén och släpper en helt annan låt som förra veckans låt.

Den här låten blir det, inte så mycket för låten som för videon. OKGO som gjorde Here it goes again, den klassiska videon med löparbanden, har släppt en ny video. Även den här gången allt i en tagning.

veckans låt: White Knuckles - OKGO



Sverigedemokraterna Vs. Min respek - Rond 1

Dagen efter valet. På i tidningar på radio och framför allt på Twitter är det dock ännu livligt. Det behövs ingen närmare förklaring om varför. Sverigedemokraterna i Sveriges Riksdag. Ett parti med ett mycket mörkt förflutet. Ett parti som säger sig ha tvättat bort sina forna rasistiska och nazistiska förtecken. Ett parti som fortfarande lever i tron att fler invandrare begår brott än svenskfödda. Ett parti som anser att svältande och krigsdrabbade barn, familjer, män och kvinnor inte ska få komma till Sverige. Inte ska få komma till Sverige och erbjudas chansen att leva ett drägligt liv.

Vi kan te ett exempel på Sverigedemokratisk retorik. En aktiv Sverigedemokrat i Halland har inför valet varit ute i skolor och talat. Någon ställde då frågan. Ska vi inte ge barn som bor i afrikas fattigaste delar som håller på att dö av törst möjlighet att komma till Sverige. Sverigedemokraten svarade att det väll går att skicka flaskor med vatten till Afrika.

Nu står Fredrik Reinfeldt i position och ska bilda en regering. Han säger att han inte tänker göra sig beroende av Sverigedemokraterna. Han får medhåll från sina Allianskolegor. Även på vänstersidan säger man att man inte tänker samarbeta med Sverigedemokraterna. Då väcks röster om att Sverigedemokraterna mobbas ut.

Det skanderas att Sverigedemokraterna har kommit in i riksdagen genom en demokratisk process och att denna ska respekteras. Att Sverigedemokraterna ska respekteras. Helt enkelt. De andra partierna ska samarbeta och föra dialog med Sverigedemokraterna eftersom de är demokratiskt valda.

Här är anledningen till varför jag inte tänker visa Sverigedemokraterna den respekten. Anledningen till varför jag anser att de övriga politiska partierna gör rätt.

Sverigedemokraterna fick i det demokratiska valet 5,7 % av rösterna. Det innebär att 92,9% av de som röstade på ett parti som kom in i riksdagen röstade på ett parti som hela tiden har sagt att de inte tänker samarbeta med Sverigedemokraterna om de kommer in i riksdagen.

Sverigedemokraterna är demokratiskt valda. Men ett demokratiskt val har även sagt att ingen ska samarbeta med dem.

Därför handlar det inte om att respektera valresultatet och därmed respektera Sverigedemokraterna. Det handlar om att respektera valreslutatet och därför respektera alla de partier som inte vill sammarbeta med Sverigedemokraterna.


valdag

Jahapp. Då är valdagen här. Jag fick ledigt och kan nu följa valet hela dagen. Om fem minuter ska jag se Göran Hägglund i SVT soffan.

För några dagar sedan gick jag och förtidsröstade. Som någon sa, det känns inte lika högtidligt som att valdagsrösta (antar jag, har ju aldrig röstat förut. Men det känns som om  det kan vara högtidligt).

Då är ju frågan. Vart hamnade då slutligen min röst? Jag som alltid kallat mig Liberal. Jag som alltid titelerat mig Folkpartist. Jag gick faktiskt och röstade på Kristdemokraterna. Både i komunen och till riksdagen.

Jag skrev att om jag röstade på Kristdemokraterna så berode det enkom på att jag har följt Göran Hägglund på twitter. Men nu måste jag ändå säga att när jag började sätta mig mer in i deras politik så är den väldigt trevlig och human. Jag tycker om filosofin. Politiken ska vara där den hör hemma. Den ska inte påverka sådant som vanliga människor själva kan och vill styra över.

Nu är det dags

Om några timmar vandrar jag iväg till förtidsröstningen på biblioteket i Halmstad. Jag har bestämt mig vem eller vilka som ska få mina röster. Återkommer troligtvis senare till vilka det tillslut blev.

allt var inte som dom lovade

Allt var inte som de lovade.

Allt var inte som de sa att det skulle vara, den där första skoldagen i ettan.

Himmelen är inte alltid blå, trädens blad är inte alltid gröna.

Allt var inte sådär bekymmerslöst.

Allt var inte bara skratt och lek.

Plötsligt förbyttes tårar av skratt till tårar av sorg,

Lekens tjo och stim blev allvarsamt tyst och stilla.

Det var aldrig någon som varnade honom. Aldrig någon som sa – Det kommer att ta slut.

Han trodde han alltid skulle förbli ett barn. Han trodde att bli vuxen var någonting man valde att bli. När det passade

Han hade fel!

Plötsligt satt han där utan att veta när han gjort sitt val.

Utan att veta när han blev vuxen

Förtvivlat försökte han hitta tillbaka, förtvivlat försökte han att bli ett barn igen.

Han ville bryta med vuxenvärldens regler.

Men allt han gjorde skadade dem som stod honom närmst.

Hans fru och hans barn.

Han var förtvivlat kvar i vuxenvärldens våld.
Han började rasa, hans liv föll i bitar.

Han kunde inte inse att hans ungdomstid var över.

Nej, allt var inte som de lovade.

Om någon bara hade sagt till honom – Det här kommer ta slut.


veckans låt

Hur gjorde man innan twitter? Hur upptäckte man ny musik? Jag minns inte. Den här veckans låt tackar vi twitter och svts webbaserade livesattsning "Klubbland" för.

Dag för dag heter gruppen. Ted Malmros heter regisören. The Assassin heter låten. Tillsammans bildar det en komplett musikvideo. Tack.


Veckans låt: The Assassin - Dag för dag




länge leve den felande människan.

Någonting att tänka på inför det stundande valet.

 


 

Jag är en felande människa.
Du är en felande människa.
Alla människor felar.
Det är mänskligt
Felar vi inte är vi inte människor.

 

Många brukar säga att våra ledare och förebilder måste vara felfri, trotts att vi själva långt ifrån är det.

Om jag skulle fråga hur många som någon gång gjort en olaglig handling. Den minsta lilla obetydliga grej så skulle en majoritet få erkänna att de någon gång gjort någonting som anses som olagligt. Skulle det komma fram att någon av våra högst uppsatta politiker gjort någonting olagligt hade de blivit ett ramaskri och media drevet hade varit efter dem.

Till exempel publicerades det för en tid sedan en bild på en känd politiker som tog droger i sin ungdom. Denne fick slita hårt för att behålla sin possition innom partiet. Detta trotts att en stor del av dagens ungdomar har prövat det.

Ofta brukar man ta ett exempel där man ska välja vilken av dessa tre man hellst skulle vilja se som sin politiske ledare.

  1. En deprimerad alkoholist som röker som en skorsten och har viktproblem.
  2. En med alkoholproblem, rökare, otrogen och allmänt skumma affärer
  3. En vegan, som är nykterist, trogen mot sin fru, och en bra talare.
Varje gång jag har talat om det här och tagit det här exemplet har person utsetts som den person som setts som absolut mest lämpad att vara politisk ledare.

Detta trotts att person ett och två var de två som stod i spettsen för att förhindra person tres framryckningar världen över mellan 1939 och 1945.

Nej, hur ens tidigare liv och hur ens privatliv ser ut har inget som hellst betydelse över hur lämpad man är att vara en politisk ledare.

Alla människor har rätt att fela. Vi får inte sluta fela. För i samma stund som vi slutar att fela är i samma stund som vi slutar att leva.
För när vi inte längre felar. Är vi inte längre vid liv.

Så rösta på en felande människa i valet den 19 september. Det tänker jag göra.

SvD:s valkompass

Igår gjorde jag Svenska Dagbladets valkompass. Resultatet visade att jag kunde välja fritt mellan centern och Kristdemokraterna. Efter dem följde de övriga två allianspartierna innan de rödgröna kom.

I samma test kan man även göra en blockkompass som visar vilket block man ska rösta på. Jag gjorde det testet idag. Det visade att jag skulle rösta Rödgrönt.

Jag är förvirrad.

Val tjugo tio

Mindre än två veckor kvar till valet. Jag minns tillbaka fyra år. Hur insatt jag var då. Alla ledarsidor jag läste alla nyhetsbrev jag fick (främst från Lars Leijonborg). Alla politiska diskussioner jag hade.

Jag minns hur nervöst det var på valdagen. Eller rättare sagt genom hela processen. Jag minns älgsteken vi åt innan det började närma sig slutresultat och jag mins slippsen i pannan vid regeringsbytet.

I förra valet fick jag inte rösta.

Nu har det gått fyra år. Jag har blivit röstberättigad, jag ingår i röstlängden. Jag har fått ett röstkort. I år måste jag veta vad jag ska rösta på. På riktigt.

I flera år har jag alltid sakt att jag är liberal. Folkpartist. Men någonting har hänt med Folkpartiet. Den liberalismen har sakta försvunnit in i en mörk dimma. Någonting som står klart när Jan Björklund får frågan. Vilka står längst åt höger - Folkpartiet eller moderaterna. Och han kan inte svara på detta. Han säger att han inte vet.

Jag har på senare tid börjat överväga att rösta på Kristdemokraterna. För mig börjar de framstå som ett mycket sympatiskt parti utan att övergå till fantasitankar likt Vänstern. Men ibland kommer Kristdemokraterna med så konstiga uttalanden och Kristdemokrater med så konstiga idéer att jag blir lite rädd.

Sedan tänker jag efter en gång till. Om jag skulle rösta på Kristdemokraterna. Vad beror det på i så fall? Och jag konstaterar att det i så fall beror på en mycket lyckad socialamedier kampanj av Göran Hägglund.

Jag har följt Göran Hägglund på twitter i kanske ett halvår. Röstar jag på Kristdemokraterna beror det på twitter.



Med det här inlägget pressenteras den nya kategorin. Val 20 10

besvikelse

jag uppdaterade iTunes till iTunes 10 för någon dag sedan. Jag har nog aldrig blivit så besviken på Apple. Vad hände med den snygga karaktäristiska iTunes loggan?






blev till det här fiaskot




lerning by listening

Den här sommaren uppdaterade jag mig på mobilmarknaden och joinade Android armén mot iPhone. En eSonyEricsson X10. Med uppdateringen från min gammla Nokia till en Android telefon kom även Android Market och i Android Market finns Sveriges Radios app. Och med hjälp av den kan man gå omkring och lyssna på P3dokumentär. När man vill, hur man vill, var man vill.

Ett par av dokumentärerna jag har hunnit med är: Polismorden i Malexander, Raul Wallenberg, Stig Berling och Thomas Quick. P3 dokumentär rekomenderas starkt.

veckans låt v.35

Det börjar dra ihop sig för ett av årets mest efterlängtade skivsläpp. Den trettonde oktober kommer det. På tio års jubileums dagen efter debuten. Känn Ingen Sorg för mig Göteborg. För några veckor sedan firade Håkan Hellström detta med att spela hela debutalbumet i kronologisk ordning live inför en jublande Way out West publik.

Men frågan är ju. Vad har man för extranummer på en sådan konsert där man redan har spelat albumets sista spår. Jo man spelar en låt som bara spelades då, som aldrig ska spelas igen. Vilken tur att några är snabba med att spela in.


Veckans låt: River en vacker dröm - Håkan Hellström




Ta mig

Det är ju inte någon nakenlekar men det är bra.


everything comes down to poo

Igår på jobbet tänkte jag på det där med att gå på toa. Eller för att säga det rakt ut. Igår på jobbet tänkte jag på det där med att gå och bajsa.

Många ser som toa besöket som ett nödvändigt ont. Någotning som man måste göra och som resulterar i ett ibalnd ändlöst städjobb. Men sanningen är att om man vill och planerar lite så kan det bli en av dagens höjdpunkter.

Ät en bra kost som resulterar i en fast och fin avföring och knip ihop lite extra längre när det börjar trycka på. Då går det genast mycket fortare att städa efteråt.

Men finns det något skönare än att vara riktigt nödig. Gå in och sätta sig. Slappna av i kroppen och plocka upp boken och sitta och läsa en stund? Nej jag tror faktiskt inte det. Då blir det fredagsmys.

vad gör vi nu kör vi

Back on track.
On it one more time
Never ending story


Börjar direkt. Mitt liv just nu speglas lite smått av olika utmaningar. Den här veckans utmaning. Gå på gym minst tre gånger för att bestämma vilket gym som ska bli mitt ordinarie gym nu när jag äntligen kan lämna SATS. SATS var inte så bra som jag hade förväntat mig. Det har dock inget av de två gym jag besökt hitentills varit heller. Ett återstår. Men det kommer det inte att bli. Ligger aldeles för långt borta. Men det jag testade först kommer nog bli bra när jag väl har lärt mig att hitta. Oavsett vilket det blir så står en sak klar. Jag har bytt från SATS till Nautilus (Actic).

Månadens utmaning uppstod efter besöken på IKEA och Gekås. Att överleva utan att göra av med några pengar. Nu är det dags för mig att lära mig att hålla i pengar. Det enda som bådar för att det ska gå vägen är min effektiva shoppingbroms i Jossan. Thank God.

Vi börjar som man ska börja med träningen efter ett långt uppbehåll. Försiktigt för att inte tröttas ut. Frågan är bara vem som ska tröttas ut. Jag eller ni?