Det finns vissa tider på jobbet som är lite, lite jobbigare än resten.
Det är en tid som är lite flytande, den inträffar inte vid något speciellt tillfälle. Det enda man vet är att det inträffar någongång efter lunch men innan eftermiddasfikat. Det är när Städet kommer!

Vad förväntas det egentligen av mig när städet kommer gåendes och städar? Skall jag hälsa? Kanske småprata lite? Kanske till och med erbjuda mig att hjälpa till, varför skall de behöva städa upp det jag lortarned? Jag kan väll inte bara sitta och ignorera dem, låtsas som om de inte här där, eller!?
Det är lika jobbigt varje gång!
Egentligen borde alla som anställs gå en kurs, "Hur du uppför dig mot städet"
Men jag har kommit på ett sätt att undivka problemet. Lösningen på problemet kallas Kaffeautomaten!
Jag tar min kaffekopp och går ut ur kontoret bort till automaten, står lite extra länge och låtsas fundera över om jag skall ha kaffe, oboy eller kanske en latte. Fast jag egentligen inte vill ha något av det, jag har ju redan pressat i mig 5koppar kaffe och minst lika många koppar O'boy. Sedan när jag väl har bestämt mig för vad jag skall pina i mig så går jag tillbaka till kontoret. Förhoppningsvis har städet gått vidare till nästa rum.
Det enda problemet är att man sedan måste trycka i sig ytterligare en kopp av någon äcklig smörja som skall påminna om kaffe (eller O'boy om jag väler det) Men vad gör man inte för att undvika den pinsamma situationen med städet!?

I fredags var det midsommarafton! (vilken dum inledningsmening egentligen, det är ju inte sannolikt att speciellt många som har tillgång till internet har missat det. Men kanske finns det någon och isåfall har jag gjort en lite,(men ack så viktigt) samhällsinsatts för den personen. Det känns bra.) Tillbaka till saken!

Midsommarafton firades traditionsenligt hos Timans i Väte precis som jag har gjort 17år tidigare (nu kanske någon tänker, "Men Hampus är väll 18!? Då tänker du helt rätt. Men förra året firades midsommar på fårö (som förövrigt var en jätte flopp)) I år var det inte vilket midsommarfirande som hellst hos Timans heller. Nej det var 60års jubileum. 60år är väldigt mycket.
    Tyvärr gjorde vädret så att det inte blev lika mycket feststämmning som det vanligtvis brukar. Men det blev fortfarande en av de roligaste midsommaraftnarna någonsin.
    Ringdanserna var roliga, kören var bra, och framför allt. Pollynäsen var den bästa och roligaste genom alla 60åren, det är jag säker på. Det var lagom många som var med så det blev inte långa köer utan det var full vart från början till slut :D
Midsommarafton 2007 får betyget MVG- (minuset är vädrets fel.)

---

Dagen efter var det lång sovmorgon som gällde eftersom jag hade kört efter Viktoria mitt i natten och inte kommit i säng förren 03:00.
Sedan var det en stadsresa inplanerad med mor och far (Julia joinade i stan) vi tittade på fina bilar på Kneippbyn, jag hittade en relativt fin Mustang för 75:000 som jag ville köpa men Jonne (mattis pappa) förbjöd mig.
Sedan åkte vi till Manges grav.
Sedan var det en studieresa till Villavagnarna på Snäck innan jag och Julia blev avdroppade hemma hos Julia.

Vid halv sju på kvällen anlände Niklas tätt följd av Sara P till den inplanderade grillfesten hemma hos Juli.
Vid åtta tiden anlände även Gute och Kristian.
Tyvärr hinner jag inte kommetera den grillkvällen och utgången till Hamnplan mer eftersom det är dags att jobba. Men kristian har skrivit en bra resumé på sin blogg så läs den, kerille.blogg.se.

Har börjat mitt första kontorsjobb nu. Idag är första hela dagen.
Jag började tio i sju. loggade in på datorn och drog snabbt igång med arbetet (d.v.s leta reda på mailadresser till varenda arkitekt i sverige) kanske låter tråkigt kan tyckas. Men det är faktiskt roligare än vad man tror.
Men nu har jag gjort det nästintil oavbrutet i fem timmar. Då börjar det bli lite långtråkigt. Speciellt när jag inte vet vad jag skall lyssna på. (Någon som har förslag?) Så då börjar man nöjessurfa lite. så jag kollade in mina favorit bloggar, som kerille.blogg och sommarvisby.blogspot.com. Tog även en titt in i Jonas Gardells dagbok, och kollade hur det gick för Emil Jensen på hans cykelturné. Jag har kollat nyheterna på aftonbladet.se sex gånger och jag har hämtat kaffe närmare tio gånger.

Så nu tänkte jag utlysa en tävling. Den kommer att fortgån fram till v.28 då jag går på semester och den heter något så enkelt som:
Vad kan man fördriva tiden med på ett kontor så att det ser ut som om man jobbar.
Den som kommer med det bästa förslaget vinner ett litet pris.
Jag hoppas på att jag skall få in åtminstonde ett förslag (mina förhoppnigar på hur många som verkligen läser min blogg är inte på topp)

Lycka till!

Vi börjar bakifrån.

Studententdagen!

Egentligen behövs det inte sägas så mycket mer, de flesta vet vad det innebär och alla vet att den stora höjdpunkten är själva vagnsåkningen. Därför tänker jag hoppa direkt dit efter en kort resumé av vad resten av dagen hade att bjuda på.
Det började på morgonen, klockan 08:15, med att några ur klassen samlades på Stora Torget. Sedan gick vi och lyssnade på kör och tal i Domkyrkan.
Dagens bästa tal hölls av skolprästen Jakob Tronét som gav alla som inte ville ha honom i kyrkan en riktig knäpp på näsan.
Sedan bar det av ned till almedalen för frukost. Den var inget speciellt, mest kul att få hälsa på alla.
    Sedan bar det av i sambatåg upp mot Säve-området. På vägen dit hände det inte så mycket som man kan berätta om heller. Det var mest att gå och lyssna på dem som spelade trummor.
    Sedan var det middag i matsalen, servitörer var lärarna från RSG, vårat bord fick servitör Richard Eriksson.
Nu började man så stilla bli införståd med vad som var på väg att hända. Man började förstå att man om några timmar skulle gå ut på scenen och tagit studenten. Jag började må illa...

    Efter middagen med klassen och lärarna var det dags att börja göra sig hemastad på Studentvagnen, hitta favorit platsen, se vart man kunde ställa dricka, kolla vart man slog i huvudet. Gissa vart hångelhörnan skulle hamna, det vill säga det gammla vanliga vart man än är och festar.
    Men det tog inte så lång tid för vi var tvugna att gå vidare mot klassrum A309 för att för sista gången träffa klassen och klassföreståndarna för sista gången i Steffen huset.
Där hedrade vi Povel Rammel genom att sjunga hans version av studentsången. Efter det var det stipendieutdelning. Jag fick ett såklart:D och efter det fick vi betygen innan vi skilldes åt för att få en liten stund till övers till att säga hej då till själva huset. Nu var det mindre än en timme kvar... jag mådde fortfaranda illa.

När klockan närmade sig ett gick vi in i matsalen, där det var riktig feststämmning, all den nerövsitet som alla studenter baromkring på släpptes ut i form av sång och skrik och när första klassen fick springa upp på scen fanns det inget slut på jublet.
När det var en klass kvar innan oss fick Battan tillfällig sinnesförvirring och sprang ut med fel klass. Han sprang upp på scenen tittade sig omkring och sprang ned igen, en av dagens höjdpunkter hittils.

När det var våran tur sprang vi upp på scenen hoppandes och skrikandes. Sedan höll Hjalmar (med lite hjälp av Elton) dagens bästa tal.
Nu var det äntligen dags att träffa familjen och vännerna och få se skyllten och allt sånt.
Jag och min syster med min skyllt (lite orginell)

Det roligaste som blev hängt runt halsen var deon som jag tyvärr inte kommer ihåg med full säkerhet vem det var som gav mig, men jag tror att det var Hilda, det var så många så snabbt.

Men nu var det äntligen dags att få åka på den efterlängtade studentvagnen som vi hade ägnat flertalet timmar åt att klä dagen innan.
Vi intog den och gjorde den till vårat fort.

Nu märkte jag att jag visst hade ägnat mycket mer tid att prata om vad som hände innan vagnen än vad som var meningen. Därför berättar jag inte så mycket om själva vagnsåkandet utan låter den här bilden tala för sig.


Strulkartan över vem som strulade med vem på Sp3f studentvagn.


NU känner jag att jag åter är inne i bloggträsket så jag hoppas att ni snart skall kunna få läsa om resten av festligheterna också.