När man går i halvmeter djup snö, med kall nästan isande stilla luft omkring sig och en klarblå himmel ovanför sig så får man en av de bästa känslorna man kan känna i kroppen. Om man dessutom inte bara går omkring i trädgården med sina stövlar utan ger sig ut i en skog så uppstår ett lugn ingen Tai-massage eller avslappnings CD kan skapa. Det var precis den känslan jag kände i kroppen när vi gick där och pulsade fram bland träden. Bland snåren i en nästan ogenomtränglig levande skog där tynnesbuskarna bredde ut sig.

Där i skogen där jag tydligt kunde höra mina egna andetag och se luften komma ut rökandes ur min mun i allt häftigare fart i takt med att min andhämtning blev mer ansträngd där allt är bäddat för lugn uppstår en kontrast likt ingenting annat. Snön skänker marken och luften ett lugn medan det på träden pågår en kamp och det finns en händelse. De är aldeles stilla men man kan tydligt se att någonting händer. Det är villt, ett villt lugn. I min fantasi kan jag se hur träden piskar och slänger med sina grenar, likt trädet på Hogwarts, men mina ögon talar tydligt om för mig att ingenting rör sig.

Flera gånger nådde vi öppna små dungar bland träden där vi var tvugna att stanna till, rensa marken från lite snö och sätta oss på huk för att ta in naturen och njuta av en av de häftigaste julgranshuggningarna på länge. I familjen har det varit tradition att hugga julgran den fjärde advent så länge jag kan minnas och långt innan jag var med i bilden också. Pappa har varit med på dem alla och ställde sig frågon om vi någonsin varit med om något liknande när vi huggit julgran.

Efter en god stunds letande och njutande började vi äntligen hitta några intressanta granar, totalt skulle vi få ihop tre stycken. Mamma och Pappa skulle ha två, en inne och en ute. Rikard skulle ha en, en Disneygran. Ni vet en sådan där stor, vid och tät gran som bara går att hitta om man ritar den på ett papper. Inte helt överaskande hittade pappa sina två före Rikard.

Med oss på julgranshuggningen var också våran lilla hund, Sparkey som troligtivs fick utkämpa den hårdaste kampen av alla då han många gånger var aningens lägre än snödjupet eller aningens för stor för att kunna gå under de taggiga grenarna från tynnesbuskarna. Men ändå gick han med glad och lycklig på ett sätt jag nästan aldrig sett honom. Jag tror även han upplevde lugnet som spred sig i skogen.

Tillslut nådde hittade Rikard en gran han kände sig nöjd med och som vi kunde acceptera som familjen Häggs stora julgran, en gran som vi kunde förlita oss på, en gran värdig att skydda våra julklappar. En mäktig gran, så nära en disneygran man kan komma i de otecknade Väte-skogarna. Tyvärr var vi vid det laget så trötta och utpumpade, dels av att pulsa i snön, dels av att ta in alla intryck, att ingen kom sig för att ta kort på granen.

Nöjda, glada, trötta, svettiga och fulla av intryck gick vi hemåt släpandes på tre mycket vackra granar. Men framför allt hade vi hittat det alla letar efter varje år och som de senaste åren blivit svårare och svårare att hitta. Som tydligen hade gömt sig långt in i skogen. Julkänslan.

Helgens word: Som flickan sa...

Helgens drägg: Nej Jocke det var inte ni som var helgen drägg, även om jag tydligen sa det där på lördags natten. Helgen drägg är utan tvekan Färjestadsklacken som inte kan hålla käfften under nationalsången, eller åtminstonne sjunga med, istället hånar de HV71klacken för att de har fått uppdraget att leda sången. Dåligt, sedan blev det ännu värre när det i periodpausen kom in ett fint Luciatåg som också skulle hånas. Dock var ni inte sämst i helgen, det var klackan i alsvenskan som skrek låt honom dö medan domaren höll på med hjärt-lung-räddning

Helgen låt: Akustiska versionen som var med i förra veckans-låt blev utan tvekan låten för helgen, perfekta låten att vakna upp till när man är bakis.

Helgens citat: Stod Jocke för. Han vaknar upp efter att han däckat i soffan. Kristian tittar ner i hans spybunke och konstaterar att den är tom. Var på Jocke säger: "Nej, men jag spyr aldrig". Vi öppnar dörren till min toalett och konstaterar att Jocke spyr. När vi sedan skall sätta oss i bilen och åka frågar jag Jocke om vi skall ta med någonting han kan spy i. Jockes svar: "Nej, men jag spyr aldrig för att jag är bakis". Tio minuter senare stannar vi vid en mack för att köpa frukost. Jocke går runt hörnet och spyr.

Helgens Idé: Vem det än var som kom på att dricka upp en flaska mintu och var sin shot Tequila mellan klockan sex och sju, innan maten, och sedan gå och handla är kung.

(Bananen Jocke tuggar på är för barn upp till 12 år)

Helgens plats: Blev Kåren. Tanken hade varit att gå ut på stan. Men så var kåren special öppet och John övertalade mig att vi skulle gå dit. Tack John för det. Underbaraste utekvällen på välldigt länge.

Helgens practikal joke: Kristian och Jocke har hällt upp tre shots. De säger till mig att en är tequila, en är vodka och en är vatten så det gäller att ta dem i rätt ordning. Jag tittar noga, men får inte lukta. Sveper två snabbt och tänker yes jag fick vattnet kvar och kastar i mig det också. Det smakar verkligen vatten, men jag tycker det är lite märkligt att det ändå bränner lite i halsen. Men jag tänker inte mer på det och tänker att en shot vatten kanske var lite lite att skölja ner totalt 8cl sprit. Dagen efter får jag veta att alla var tequila. Konstigt att jag nästan bara drack vatten på krogen.

Helgens fylla: Stod Elfrida för. Nykteristen som hade beställt in tre glas vatten för att allt bara snurrade och hon inte kunde kontrollera sig själv ännu.

Helgens dimma: Vad hände egentligen från att vi gick in på kåren tills jag satte mig hos Elfrida och tog en av hennes vattenglas?

Helgens abstinens: Stod Kristian för. Jag och Kristian delade säng natten till söndagen. Vid sju tiden började Kristian att i drömma om Linn och i hans värld var jag Linn.

Helgens övertalare: Som jag tidigare sagt John övertalade mig till att gå till kåren trotts att jag var sjukt opepp på det. Det visade sig bli den bästa kvällen på hela terminen. Återigen tack.

Men det största tacket skall dessa tre herrar ha som gjorde den här helgen till en minnes värd awsome och totaly Legendary helg. Nu är förväntningarna på juldagen och nyår sjukt höga.