Skriket. Desperationen, hjälplösheten. Skriket efter hjälp, det ekade i husen. Ekar i Johans huvud där han sitter. Lite för sig själv. Lite tillsammans med Emil.

Johan och Emil kom fram, på den mörka skolgården såg de vad som hände. Tre killar. En Tjej. Mattematiken busenkel. Hennes kläder var söndertrasade hon stod blottad framför killarna. Någon var tvungen att ingripa. Emil tvekade aldrig.  Johan stod förstenad. Emil sprang, stannade aldrig utan tvekan. Slet bort den första killen kastade honom in i en bil precis som han kastat kast med liten boll på klintevallen när han gick i trean. Tog tag i nästa. Han föll som en fura kunde omöjligt hålla balansen med byxorna vid sina anklar. Slog bakhuvudet i asfalten. Låg orörlig, blod flöt ut kring hans huvud. Bildade en lite gloria. Senare skulle sjukhuspersonalen rädda hans liv. För det skulle Johan vara evigt tacksam.

Den tredje killen hade inte längre något val. Han släppte tjejen som genast sprang mot Johan. Väckte honom ur hans dvala. Drog honom tillbaka till verkligenheten.  Drog fram mobilen. 112. Hjälpte henne bort. Satte henne i skydd. När han vände sig om såg han hur Emil inte hann flytta sig för den tredje killens knivhugg.  Den satte sig mitt i magen. Blodet forsade ur honom som ett vattenfall Emilfallet. Så ytterligare ett hugg och så till sist det dödliga snittet över halsen. Emil föll. Föll för sista gången Emilfallet.

Johan sprang rugbytacklade omkull killen. På håll hörde han sirener. Tillsammans slog de i marken. Johan kände en obeskrivlig smärta i sin magsäck. Killen hade parerat hans tackling med kniven. Johan kände någonting rinna från hans panna. Hans blick var suddig. Han trodde det var slut. Killen skulle ge den sista stöten. Men den kom aldrig istället hörde han fotsteg försvinna åt ena hållet och nya komma från andra hållet. Han stängde ögonen. När han öppnade dem igen var allting vitt.

Väggarna var vita, taket var vitt, sängen var vit och kläderna var vita. Golvet var inte vitt, men vad gör det när allt annat var vitt. När allt var vitt men inte dött. Johan var levande. Men Johan ville inte längre leva.