Jag tänkte att i våras när jag pluggade Litterärgestalltning så lade jag varje vecka ut arbetet jag hade gjort. Tänkte att jag skall göra det nu också. Eller rättare sagt jag lägger ut förra veckans så ni har en aning om vad det är för någonting mysigt jag håller på med.

---

Seminarium 2 – Fullmakt och ogiltighet
Sammanställning

Uppgift 1.

Är Ronald bunden av det avtal som hans ombud Lilo genom en fullmakt har slutit med återförsäljaren Stitch Lurefax, om köp av 300 korvar av typen Engelsk special?

Ronald talar i ett telefonsamtal om för Stitch Lurefax att Lilo, citat, ”brukar fixa sådant här”. Ronald utfärdar även en fullmakt där han skriver ”Lilo får göra affärer å mina vägnar”.  När Ronald överlämnar lappen till Lilo gör Ronald en muntlig befogenhetsräkning och säger till Lilo, ”köp nu inte alldeles för mycket”.

Fullmaktens behörighet är vid och innebär att Lilo får göra vilka affärer hon vill, både med Stitch och andra i Ronalds namn. Den befogenhetsräkning som lämnas avskärmar Lilos befogenheter ytterst lite. Dels säger den inte vad som är för mycket, och den säger inte heller vad som skall köpas eller hos vem.  Alltså blir Ronald bunden av det avtal om 300 korvar som Lilo och Stitch sluter. Stitch är när han sluter avtalet i god tro att Lilo har befogenhet att sluta det avtal som sluts, dels genom den fullmakt Lilo har, dels genom det telefonsamtal som han tidigare haft med Ronald då han fått veta att Lilo är en van förhandlare. Avtalet är alltså giltigt i enighet med AvtL (1915:218) 11§ 1st. Även AvtL 10§ 2st skulle i det här fallet kunna tillämpas.

Vi kan även se likheter med NJA 1985 s717. Där uttrycks att avtalet skall gälla om det finns en sedvänja inom branschen, detta borde även gälla om det finns en sedvänja inom företaget.

Ronald är alltså bunden av det avtal som hans ombud, Lilo, slutit med Stitch Lurefax.

Hänvisningar sker till HB 1 SFS nr 1736:0123 2. Avtalslagen (1915:218) 2 kap, om fullmakt, 10§ och 11§ samt NJA:1985 s 717.

Uppgift 2.

Sedan dess att Ronalds ombud, Lilo, ingått avtalet med Stitch har det framkommit att korven de köpt bär på smittan för galna ko-sjukan. Dessutom har det visat sig att Lilo angivit fel antal korvar vid beställningen. Istället för 300st har han råkat skriva 3000st. Alltså har de beställt 3000st otjänliga korvar av märket Engelsk special. Korvarna har dock ännu ej levererats.

De lagrum som är aktuella i det här fallet är: AvtL (1915:218) 32§ 1st samt 30§, 33§ och 36§. Till att börja med vad gäller den felskrivning som Lilo gjort kan åberobas 32§ 1 st om viljeförklaring. Där förkunnas att den som av felskrivning fått ett annat innehåll än åsyftat inte är bunden av viljeförklaringens innehåll, där den vilken förklaringen är riktag insåg eller bort inse misstaget. I det här fallet måste det ses som att Stitch Lurefax har insett eller bort inse misstaget då det under förhandlingarna varit 300st som varit den aktuella kvantiteten. Han måste då förstå att det har blivit en felskrivning från Lilos sida.

När det gäller leveransen av de otjänliga korvarna var Stitch Lurefax, när han sålde korvarna, medvetna om att de pågick en undersökning av korvarna för att ta reda på om de innehöll bakterier för galna ko-sjukan. En vetskap som han förteg om vid förhandlingarna med Lilo. Enligt AvtL 30§ skall då avtalet inte vara gällande mot den förledde.

Även i 33§ framgår det att rättshandlingen ej vore giltig om det finns omständigheter vid dess uppkomst som skulle strida mot tro och heder att inte delge. Att inte tala om för Lilo att det pågår en undersökning av de aktuella reglerna måste ses som strid mot tro och heder.

Slutligen skulle Ronald kunna åberopa 36§ då omständigheterna för avtalet, efter det att det slutits, markant har ändrats i och med att det visat sig att korven är otjänlig. Ronald skulle därför kunna få ändra avtalet, antingen till en leverans av en annan korvsort alternativ att hela avtalet stryks.

Även förutsättningsläran skulle kunna användas. Men då den är lämpligast då inte jämkningslagarna i AvtL kan tillämpas anser vi inte att den är nödvändig i det här fallet.

Till sist kan vi se vissa likheter med NJA 1985 s178 då varvet ej avvaktat och inväntat svar från regeringen angående de lån som krävs för att kunna återuppta leveranser, faktureringar och betalningar som vanligt. Istället har de till sina leverantörer sagt att likviditetsproblemet är löst. I likhet med Stitch har de då undanhållit viktig information för den andre.

Avtalet mellan Ronald och Stitch bör med dessa argument anses ogiltigt.

Hänvisningar sker till HB 1  SFS nr 1736:0123 2. Avtalslagen (1915:218) 3 kap, om rättshandlingars ogiltighet, 30§, 32§, 33§ och 36§ samt NJA:1985 s 178.