Mindre än två veckor kvar till valet. Jag minns tillbaka fyra år. Hur insatt jag var då. Alla ledarsidor jag läste alla nyhetsbrev jag fick (främst från Lars Leijonborg). Alla politiska diskussioner jag hade.

Jag minns hur nervöst det var på valdagen. Eller rättare sagt genom hela processen. Jag minns älgsteken vi åt innan det började närma sig slutresultat och jag mins slippsen i pannan vid regeringsbytet.

I förra valet fick jag inte rösta.

Nu har det gått fyra år. Jag har blivit röstberättigad, jag ingår i röstlängden. Jag har fått ett röstkort. I år måste jag veta vad jag ska rösta på. På riktigt.

I flera år har jag alltid sakt att jag är liberal. Folkpartist. Men någonting har hänt med Folkpartiet. Den liberalismen har sakta försvunnit in i en mörk dimma. Någonting som står klart när Jan Björklund får frågan. Vilka står längst åt höger - Folkpartiet eller moderaterna. Och han kan inte svara på detta. Han säger att han inte vet.

Jag har på senare tid börjat överväga att rösta på Kristdemokraterna. För mig börjar de framstå som ett mycket sympatiskt parti utan att övergå till fantasitankar likt Vänstern. Men ibland kommer Kristdemokraterna med så konstiga uttalanden och Kristdemokrater med så konstiga idéer att jag blir lite rädd.

Sedan tänker jag efter en gång till. Om jag skulle rösta på Kristdemokraterna. Vad beror det på i så fall? Och jag konstaterar att det i så fall beror på en mycket lyckad socialamedier kampanj av Göran Hägglund.

Jag har följt Göran Hägglund på twitter i kanske ett halvår. Röstar jag på Kristdemokraterna beror det på twitter.

---

Med det här inlägget pressenteras den nya kategorin. Val 20 10