Tid: Torsdag 20 juli klockan 23:30

Plats: Östersjön på Gotlandsfärjan något väster om Visbyhamn.

Luften: Ljummen. Himmelen: Klar. På däck står två personer och en gitarr. Erik och Veronica. Båda två håller varsin öl. Det är inte deras första.

     De har lämnat sina resekamrater som somnat i vilstolarna. Erik var röksugen och drog med sig Veronica och hennes gitarr ut som sällskap. Han tände sinn röda Marlboro och går fram mot räcket. Veronica ställer sig bredvid honom och tittar ned i havet. Hennes högra hand har ett stadigt grepp om gitarren.
     "Havet!" börjar Veronica "Jag tycker det är läskigt! Stort, mörkt och bottenlöst. Precis som livet kan vara, stort mörkt och bottenlöst. Vi kan se en bit in i det men ju längre vi ser desto suddigare blir det innan det slutligen bara blir till ett sort okänt mörker. Kanske finns bottnen precis bakom den mörka väggen, kanske finns slutet där. Det vet vi inte. Kanske gömmer det sig i det suddiga utan att vi ser det. Men trotts allt hemskt det gömmer för oss så är det fortfarande fyllt med vackra ting. Både nere i havet, men också uppe på ytan. Titta bara bort i horisonten och se hur månen speglar sig." Veronica pekar bort på månen och dess spegelbild innan hon fortsatte "Och helt plötsligt utan att vi hinner reagera så slår det till och blir till full STORM!" Veronica skriker ut det sista storm samtidigt som hon slänger sig bakåt. Erik som inte alls var bered skriker och kastar sig bort från räcket. In mot väggen. Han tappar cigarretten och ser den rulla längs det gröna plåtgolvet och ned i havet innan han hinner reagera. Veronica drabbas av ett skrattanfall och sjunker ihop i en vibrerande hög på golvet. Erik samlar sig och inser genast det roliga i hans reaktion och sjunker ihop bredvid henne. De skrattar länge innan Erik samlar sig.

     "Kanske var det ett tecken."

     "Vadå ett tecken?"

     "Ja, cigaretten! Kanske var det ett tecken på att jag borde sluta röka innan det stora havet tar mig istället."

     "Ja kanske det." Veronica skrattar, övertygad om att Erik skämtar. Men när hon tittar på honom ser hon att han tagit upp hela paketet med cigaretter och börjar ställa sig upp.

     "Vad gör du?  Du tänker väl inte kasta dem över bord?" frågar hon förvirrat. Hon vet inte om hon skall vara glad eller om hon skall skämmas över att få honom att vilja sluta röka. Tidsålders största rökerianläggning.

     "Japp, det tänker jag." Erik går fram till räcket och sträcker cigaretterna högt över huvudet och skriker ut " Här får du, du grymma hav! Ta detta paket cigaretter som ett tecken över den tacksamhet jag hyser inför allt vad du givit mig. Hoppas att de smakar bra, för de var fan inte billiga!" sedan kastar han cigaretterna över bord, ner i det mörka havet.

Erik och Veronica skrattar igen. Veronica plockar upp gitarren och börjar sjunga en ny version av Härlig är Jorden: Härlig är havet, härlig är havets vatten, skön är cigaretternas pilgrimssång. Längre kan hon inte sjunga innan en ny skrattattack kommer över henne.

     Erik var en av de bästa vännerna Veronica har och han känner henne bättre än många andra. Veronica skulle aldrig klara sig om det djupa havet tog honom.