Värsta tiden på jobbet
Det är en tid som är lite flytande, den inträffar inte vid något speciellt tillfälle. Det enda man vet är att det inträffar någongång efter lunch men innan eftermiddasfikat. Det är när Städet kommer!
Vad förväntas det egentligen av mig när städet kommer gåendes och städar? Skall jag hälsa? Kanske småprata lite? Kanske till och med erbjuda mig att hjälpa till, varför skall de behöva städa upp det jag lortarned? Jag kan väll inte bara sitta och ignorera dem, låtsas som om de inte här där, eller!?
Det är lika jobbigt varje gång!
Egentligen borde alla som anställs gå en kurs, "Hur du uppför dig mot städet"
Men jag har kommit på ett sätt att undivka problemet. Lösningen på problemet kallas Kaffeautomaten!
Jag tar min kaffekopp och går ut ur kontoret bort till automaten, står lite extra länge och låtsas fundera över om jag skall ha kaffe, oboy eller kanske en latte. Fast jag egentligen inte vill ha något av det, jag har ju redan pressat i mig 5koppar kaffe och minst lika många koppar O'boy. Sedan när jag väl har bestämt mig för vad jag skall pina i mig så går jag tillbaka till kontoret. Förhoppningsvis har städet gått vidare till nästa rum.
Det enda problemet är att man sedan måste trycka i sig ytterligare en kopp av någon äcklig smörja som skall påminna om kaffe (eller O'boy om jag väler det) Men vad gör man inte för att undvika den pinsamma situationen med städet!?
du e gryym på dethär (läs bloggande) ibland! :D
Ibland, för att varva kaffe samt o'boydrickandet, så kan du ju alltid låtsas att du får ett viktigt telefonsamtal just när de kommer och bara nicka lite åt dem för att sedan helt leva dig in i ditt extremt viktiga samtal. Visst, du känner dig kanske lite dum av att prata med dig själv, men du har ju i alla fall löst problemet med städet.
Man måste satsa lite för att vinna!
Jag har samma problem på mitt jobb. Helt plötsligt en gång i veckan så kommer några och putsar rutan, en tankbil kommer in och lämnar bensin, nån lämnar frukt, nån tvättsvampar, mjölk, bröd, mackor, korv. Jag bara skriver på och skriver på. Ibland kommer det in två killar som ber mig öppna kassaskåpet, och jag inbillar mig att det är securitas. Men vad vet jag.
har du vågat pröva telefongrejen hampus?
fan va du e seg på att uppdatera, man borde inte få ha en blogg om man inte sriver någon gång...
Vänta, jag har läst något liknande förut. NEEEJ, MEN FÖRLÅT, det var ju du! För typ en månad sen! Och du har nånting som fladdrar där vid din näsa. Neeeej förlåt det var dina läppar..
Året var 1905 och platsen var den nybyggda handelsbyn Väte. Samtidigt som Hampus senast uppdaterade sin blogg så dansade pygmeerna in över Timans ängar berusade på tankarna om nya ägor. Och konungen var rasande. Han fullkommligt skrek. HAN VAR RASANDE.
- Men stopp så kan det ju inte ha varit.
- Ne. Så kan det bra gärna inte ha varit.
ååååh, kan haampus, kan haampus, kan hampus skriva blogg...? tydligen inte...