Vi börjar bakifrån.

Studententdagen!

Egentligen behövs det inte sägas så mycket mer, de flesta vet vad det innebär och alla vet att den stora höjdpunkten är själva vagnsåkningen. Därför tänker jag hoppa direkt dit efter en kort resumé av vad resten av dagen hade att bjuda på.
Det började på morgonen, klockan 08:15, med att några ur klassen samlades på Stora Torget. Sedan gick vi och lyssnade på kör och tal i Domkyrkan.
Dagens bästa tal hölls av skolprästen Jakob Tronét som gav alla som inte ville ha honom i kyrkan en riktig knäpp på näsan.
Sedan bar det av ned till almedalen för frukost. Den var inget speciellt, mest kul att få hälsa på alla.
    Sedan bar det av i sambatåg upp mot Säve-området. På vägen dit hände det inte så mycket som man kan berätta om heller. Det var mest att gå och lyssna på dem som spelade trummor.
    Sedan var det middag i matsalen, servitörer var lärarna från RSG, vårat bord fick servitör Richard Eriksson.
Nu började man så stilla bli införståd med vad som var på väg att hända. Man började förstå att man om några timmar skulle gå ut på scenen och tagit studenten. Jag började må illa...

    Efter middagen med klassen och lärarna var det dags att börja göra sig hemastad på Studentvagnen, hitta favorit platsen, se vart man kunde ställa dricka, kolla vart man slog i huvudet. Gissa vart hångelhörnan skulle hamna, det vill säga det gammla vanliga vart man än är och festar.
    Men det tog inte så lång tid för vi var tvugna att gå vidare mot klassrum A309 för att för sista gången träffa klassen och klassföreståndarna för sista gången i Steffen huset.
Där hedrade vi Povel Rammel genom att sjunga hans version av studentsången. Efter det var det stipendieutdelning. Jag fick ett såklart:D och efter det fick vi betygen innan vi skilldes åt för att få en liten stund till övers till att säga hej då till själva huset. Nu var det mindre än en timme kvar... jag mådde fortfaranda illa.

När klockan närmade sig ett gick vi in i matsalen, där det var riktig feststämmning, all den nerövsitet som alla studenter baromkring på släpptes ut i form av sång och skrik och när första klassen fick springa upp på scen fanns det inget slut på jublet.
När det var en klass kvar innan oss fick Battan tillfällig sinnesförvirring och sprang ut med fel klass. Han sprang upp på scenen tittade sig omkring och sprang ned igen, en av dagens höjdpunkter hittils.

När det var våran tur sprang vi upp på scenen hoppandes och skrikandes. Sedan höll Hjalmar (med lite hjälp av Elton) dagens bästa tal.
Nu var det äntligen dags att träffa familjen och vännerna och få se skyllten och allt sånt.
Jag och min syster med min skyllt (lite orginell)

Det roligaste som blev hängt runt halsen var deon som jag tyvärr inte kommer ihåg med full säkerhet vem det var som gav mig, men jag tror att det var Hilda, det var så många så snabbt.

Men nu var det äntligen dags att få åka på den efterlängtade studentvagnen som vi hade ägnat flertalet timmar åt att klä dagen innan.
Vi intog den och gjorde den till vårat fort.

Nu märkte jag att jag visst hade ägnat mycket mer tid att prata om vad som hände innan vagnen än vad som var meningen. Därför berättar jag inte så mycket om själva vagnsåkandet utan låter den här bilden tala för sig.


Strulkartan över vem som strulade med vem på Sp3f studentvagn.


NU känner jag att jag åter är inne i bloggträsket så jag hoppas att ni snart skall kunna få läsa om resten av festligheterna också.