Så här på kvällen efter att Riksdagen återöppnats efter valet och sommaren känns det som om jag vill skriva ytterligare någonting om den politiska debatten i Sverige efter valet igen.

Många har uttryckt sina åsikter. Debattsidorna är milslånga. Varenda ledarsida har behandlat ämnet. Var enda om de twittrare jag följer har skrivit om det. En dabatt som bedrivs så brett kan lätt urvattnas. Den ena artikeln blir den andra lik. De unika och nytänkande åsikterna försivnner och det blir en stor gröt.

Detta har hänt. Det har resulterat i det som inte får hända i en så viktig debatt. Folk tröttnar. Ser på hela debatten som en häxjakt. Som om alla artiklar trampar på den demokratiska friheten. Trampar på alla de som röstat på Sverigedemokraterna.

Det är viktigt att alla som vill debattera Sverigedemokraterna gör det på ett bra sätt. Med väl valda ord och med nya infalsvinklar. Annars gör man kampen en björntjänst. Jag vet inte om jag gör det. Men jag hoppas. Jag försöker. Jag vill gärna dra mitt strå till stacken. Men lova mig. När mina inlägg i debatten inte längre blir självständiga. När de inte längre går att urskilja ur gröten likt en mandel. Berätta det för mig. Snälla stoppa mig.

Någon sa att alla de som gått med i Aftonbladets kampanj "Vi gillar olika" säger emot sig själva. Gillar man olika ska man även gilla Sverigedemokraterna. Har man inte då missat vad hela debatten handlar om. Vad hela manifestationen handlar om. Vi gillar olika. Vi gillar människor med olika ursprung olika kunskaper och erfarenheter. Vi gillar olika sexuell läggning, olika hudfärg. Vi gillar sådana som gillar olika.

"Vi gillar olika" en kampanj mot rasism och främlingsfientlighet. Jag kan gilla Sverigedemokraterna om de gillar de olika.