Min träningsintensitet så här långt den här hösten är under all kritik. Samtidigt som jag inte riktit kan klaga på den ändå. Visst jag har inte varit på gymmet på ungefär två veckor tills igår. Då jag var där i en hel halvtimme innan jag insåg att jag hade ätit aldeles för lite till lunch och började må dåligt. Jag har inte heller varit på ett enda spinningpass sedan jag kom tillbaka till Halmstad. Men jag känner ändå att jag har kompenserat någolunda för det här.

Jag har simmat två gånger i veckan och rider tre gånger plus stallarbetet.

Kanske är det bara för att jag är så dålig på att klaga på mig själv, men jag tycker att det borde räknas. Jag bestämmer att det räknas.

Med andra ord. Min träningsintensitet så här långt den här hösten är inte under någon som hellst kritik. Tvärt om. Jag håller igång som aldrig förr.