Klockan är halv tio och jag sitter på jobbet. Har varit här sedan åtta i morse bortsett lite kvällsmat och mys hos Jossan. Lyckligtvis behöver jag i alla fall inte jobba nu. Jag sitter bara här. Lyssnar på en grym playlist på spotify och gör precis det jag skrev att jag skulle göra. Försöker göra mitt jobb ytterligare lite utvecklande och motiverande.

Läste igenom min text om Håkan Hellströms 2 steg från Paradise. Ser texten som ett misslyckande. Så långt ifrån vad jag engntligen ville skriva. Men jag tycker inte om att ta bort texter som publicerats. Trotts allt. Det är precis så jag tycker om albumet och lite till. Men jag kände att jag måste få lägga till en ytterligare sak.

Saknade te havs var en gigantisk besvikelse varenda gång jag hörde singeln. Men så satte jag på skivan för första gången. Det här är min tid tonade ut och in kom Saknade te havs och genast insåg jag storheten. Med ett knytnävsslag i magen innsåg jag hur det var. Stort magiskt.

Förövrigt saknar jag just nu herr Hederfeld som är i Afrika och njuter. På något vis känns det som om jag har honom närmare när han är på Gotland än när han är i Syd Afrika. Och det är ju i och försig sant.