I helgen drog det äntligen igång. Världscupen i skidåkning. Hela veckan har jag laddat upp. Äntligen började det igen. Nu är det ju inte så att jag egentligen är speciellt intresserad av skidåkning, jag bryr mig inte jätte mycket om masstartens vara eller icke vara. Eller mannen i den gula mössans dagsform. Nej, egentligen finns det bara en anldning till att jag har sett fram emot att det skulle dra igång.

Anledningen stavas, Pops, Krönikör Karlson, Herr Elofson, Vinterstudion och Uppvärmningen. Typ exempel på hur ett idrottsmagasin ska vara. Dess tre har tillsammans lyckats skapa en sådan gemytlig och trevlig stämning i Vinterstudion att man vill titta bara för att det verkar så trevligt.

Men om sanningen ska fram så stirrar jag inte med konstant blick på vinterstudiosändningarna hela helgen. Nej, jag ligger i min säng på SVTplay och ser Uppvärmningen. Uppvärmningen konceptet som introducerades i Vancuver OS förra vintern.

Det hela är mycket enkelt. En kvart innan tv-sändningarna börjar, börjar uppvärmningen på webben. Man får följa med Pops, Krönikör Karlsson och herr Elofson den sista kvarten innan sändning. Jag vet, det låter inte så spännande eller roligt. Men uppvärmningen ger alltid skrattgaranti och min åsikt står kvar. Ge dessa tre en egen halv timmes timmes talkshow varje lördagkväll. Låt dem göra precis det de gör under uppvärmningen. Ingenting, och där skulle toppklassig teve uppstå. Låt dem sedan leda Melodifestivalen och alla skulle återigen börja titta. Inte för att se Melodifestivalen. Nej, för att se den där kvartens uppvärmning innan. Den som alltid blir bättre än själva sändningen.