Precis kommit hem från jobbet. Det är tyst i lägenheten. I rummet bredvid sover Jossan. Här sitter jag med två, nu, halvfulla glas. I det ena har jag apelsin juice och i det andra mjölk. Jag var sugen på båda och orkade inte gå och fylla på när det ena tog slut. Därför två glas direkt.

Jag tar en klunk mjölk, jag tar en klunk juice och så en klunk mjölk igen. Smakerna blandas i munnen medan minnena blandas i mitt huvud.

När jag var ett litet barn och mamma ännu dukade fram frukosten åt mig. Kommer jag ihåg att jag alltid som de flesta barn. Drack O'boy till frukost. Jag drack också alltid apelsin juice. DelMonte i grön tetra förpackning. Precis som alla andra barn. Men vad jag gjorde med dessa två möjligvis inte var vad barn normalt sett gjorde. Eller så var det precis de barn gjorde.

Jag tog två sugrör. Det ena i O'boyen det andra i juicen, och så drack jag. Smakerna blandades i munnen och gav en lätt smak av apelsin O'boy. Väldigt logiskt.

När jag nu dricker samma sak, eller åtminstone snarlikt. Om jag ändå orkat gå ut i köket efter lite O'boy pullver, kommer massor av barndomsminnen tillbaka. Alla vackra. Alla klädda i snö och fyllda av skrattande barnskrik.

Tillslut slutade jag min sugrörsblandning på morgenen efter att jag tittat ner i juiceglaset och upptäckt att det flöt omkring bruna O'boy stråk som smitit undan att bli svalda och istället flytt genom sugröret ner i juicen.

Jag tyckte det såg äckligt ut. Det var berättelsens sorgsna underton.