slutet på en era. Eller två
Själv missade jag större delen av Bengans sista match. Framför allt missade jag den omtalade time-outen. Troligtvis det roligaste Bengan bjudit på i sin roll hos Tre Kronor.
Den senaste tiden har Bengt-Åke fått oförtjänt mycket kritik för diverse beslut och resultat. Kanske borde han och hockeyförbundet gjort som jag sade efter dubbeln 2006. Oavsett vad han gjorde efter det så skulle han få kritik och aldrig komma upp i samma standard igen.
Men vad många verkar ha glömt är det faktum att under Bengt-Åkes fyra år vid rodret har sverige inte tagit mindre än 1 OS guld 1 VM guld och 2brons. Det är trotts allt ett tämligen bra resultat. Så Bengt-Åke Tack. Och framför allt, min favvorit, Pär Mårts, Lycka till!
L O S T
Så tog sagan slutligen slut. Det är svårt att skriva om finalen. Dels vill jag inte råka avslöja någonting, samtidigt är det ganska kännsloladdat. Det var, precis som när jag såg finalen av Scrubs (riktiga scrubs), inte långt till tårar. Vad mer kan jag säga än att Lost fick ett oerhört värdigt avslut. Carlton Cuse och Damon Lindelof skulle inte kunnat gjort det bättre.
Visst några frågor hänger fortfarande utan svar, enligt Carlton och Damon ska många av frågorna på något vis ändå få svar. Hur har däremot inte framgåt. Men för mig tog det slut i och med The Finale. Och med det också en era i modern TV-historia. Det har aldrig tidigare gjorts och kommer troligtvis aldrig igen att göras en serie som på något vis är som Lost. Ripoffs kommer att komma, men jag tror inten kommer kunna svara upp mot vad Lost har presterat och på vilket sätt de lärt oss nya vis att berätta en historia. Genom att flera gånger ge oss slutet i förväg men ändå få vägen dit spännande.