Just nu känner jag mig mest tom.
Jag ligger i sängen, har ännu på mig min nyköpte genomsvettige kent t-shirt. Vill inte ta av den. Riskera att förtrollningen bryts.
Benen är stumma, armarna matta, öronen trötta.

Mannen i Den Vita Hatten (16år senare) och nu är jag redo att dö.