Hon ställer sig upp ur soffan, fimpar cigaretten i, det av Johan, nytömda askfatet. Går ut i köket. Öppnar skafferiet. Narkotikan är inte längre gömd ovanför fläkten. Den har fått en egen plats. Översta hyllan. Bredvid spagettin potatisen och riset. Piller, pulver och sprutor. Allting låg där. Hon ville försvinna. Slippa ångesten, slippa oron. Hon ville uppleva heroinruset. Uppleva det så som hon upplevde det första gången. Allt var bekymmerslöst, ingenting bekom henne. Det var länge sedan hon upplevde det ruset. Hon tar upp påsen med pulvret. Väger det i sin hand. Synar påsen. Det skulle räcka, hon skulle få ett rus på det. Hon orkar bara inte med allt pill. Inte nu. Lägger tillbaka påsen. Ecstasy. Så som narkotikan borde vara. Skruvar av locket, skakar ut några piller i handen. Alldeles för många. Går tillbaka till soffan. Lägger sig på rygg. Sluter ögonen. Tyst. Svart. Slut!