Jag lyssnar nästan aldrig på honom hemma, jag dansar sällan på krogen. Men varje gång jag ser honom live så står jag där, sjunger hoppar danskar och skriker. Musiken är bra, men inte lika bra som liveframförandet. Framför allt inte lika bra som det blir med Thomas Ruisak. Att han dessutom inte är lika snygg som samhällskritiska Snook utan snarare en samhällsironisk Joaquin Pheonix gör det hela på något vis bättre.

Dessutom är det kul med en hip-hoppare som visar på tydlig självdisans och ödmjukhet. Han erkänner. Thomas Ruisaks Hiphopper är större än någon av hans låtar. Därför är den det självklara finalnumret när just Ruisak är med på scen.

veckans låt: Inget att förlora - Mange Schmidt