tungans lakej

 

 

På något vis hamnar Christoffer och Anna lite avskilt från resten av gruppen. Allting runtomkring Christoffer blir suddigt och försvinner iväg i en avlägsen närhet. Allt han ser är Anna och hennes vackra ansikte. Samtidigt vet han att alla är där, alla ser varje rörelse de gör. Han vill bara trycka upp henne mot en vägg, tala om för henne vad han känner, att hon är det vackraste han sett, säga vilket leende hon har. Hur hon får honom att känna sig. Kyssa henne, smeka hennes rygg och lår. Lägga en hand på hennes rumpa. Men han kan inte det, inte när alla andra står där precis bredvid och hör varje ord han säger. Han skulle känna sig som en tönt. Han känner hur Anna kramar om hans hand hårdare. Drar honom till sig, tittar honom rakt i ögonen, eller så rakt hennes fulla ögon kan titta. Det blir svart runt omkring dem, allt försvinner, Christoffer tänker inte längre på alla som står där, ser inget annat än hennes röda ögon. Anna backar och drar honom med sig, Christoffer gör inget motstånd, följer villigt efter, fast i hennes ögon, fast i hennes grepp. Anna drar med honom in i en gränd. De andra är ännu nära, men de kan inte längre se dem, inte för att Christoffer längre bryr sig. Han börjar samla mod. Det är nu eller aldrig, han måste kyssa henne, uppenbarligen vill hon bli kysst. Men han tvekar ändå. Han förstår inte varför men han kan inte förmå sin kropp att böja sig framåt och låta hans läppar röra vid hennes. Det är en fysiologisk omöjlighet. Anna skrattar till lite försynt och Christoffer känner hur han blir generad. Sedan ställer hon sig på tå och lutar sig mot honom. Pussar honom försiktigt på munnen, Christoffer står orörlig. Han läppar rör sig inte, han besvarar inte kyssen, chockad. Det han trodde aldrig skulle ske har just skett men han förmår inte besvara. Anna lägger sina armar om hans nacke medan hon tar bort sin mun från hanns. Verkar inte bry sig om att han inte har besvarat hennes puss. Ser honom en kort sekund i ögonen innan hon lutar sig fram och pussar honom igen. Nu har Christoffer fått tillbaka sitt medvetande och hans läppar besvarar pussen, pussen som snart övergår till en stilla försiktig kyss. Deras tungor smeker varandra, till och med hennes tunga känns len medan Christoffers är sträv. Intensiteten stiger och de stilla smekningarna övergår till en vild lek tafatt.

 

Christoffers armar som hängt livlösa längs hans sidor rör sig bak kring Annas rygg och pressar henne mot sig och hon pressar honom mot sig. Christoffer har totalt förlorat kontrollen över sin kropp som nu rör sig utan hans kontroll över hennes kropp. En hand rör sig upp och tar ett försiktigt tag om hennes nacke medan den andra sjunker ner mot ländryggen och låter några fingrar glida ner över hennes rumpa. Hon reagerar inte, några fingrar till följer efter tills hela hans hand vilar över hennes ena skinka. Handen fortsätter ner längs klänningen tills de når hennes nakna lår. Hennes smala lena lår. Han känner hur hon hennes händer spänner sig över hans rygg, hennes naglar trycks in i hans rygg allt hårdare i takt med att hans hand åter drar sig uppåt, under klänningen, några fingrar försöker smeka hennes fingrar på det där klumpiga sättet en fjortonårings fingrar gör när de aldrig tidigare rört vid en tjej så nära. Anna stannar upp i kyssen, naglarna åker ut ur hans rygg igen och hon klappar till honom på ryggen. Han förstår inte vad hon menar, men hans hand förstår och tar bort fingrarna och rör sig istället upp på hennes nakna skinka igen och Anna återupptar kyssen utan att bry sig om att hon blottar hela sin rumpa.

Christoffer vet inte hur länge de står där, hur länge han håller sin hand på hennes skinkor utan våga röra dem i fall han skulle göra fel och hon skulle gå därifrån. Till slut avbryter hon kyssen och sjunker ner från sinställning på tå men fortsätter att hålla honom hårt till sig. Hon har märkbart svårt att hålla balansen. Christoffer börjar få tillbaka kontrollen över sig själv igen och lägger sitt huvud mot hennes och luktar på hennes hår.

”Jag tycker om dig.” viskar han försynt ner i hennes hårbotten. Hon skratt till lite, svarar inte, trycker honom bara ännu lite närmare sig själv. Det bästa svar hon kunde ge.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback