2009 års bästa album - Första plats
Troligen chockar den här placeringen absolut ingen, oavsett om man själv tycker om kent eller inte. Men det finns faktiskt inget tvivel om att Röd är 2009 års absolut bästa album. Ingen kunde ens ställa upp med värdig motstånd. Det här albumet har egentligen bara en endaste svaghet - Vart är den där underbara Jocke Berg balladen? Den som har kommit någon gång på varje album, Sömnen, Järnspöken, Sverige det går att hitta en på alla album bakåt. Kanske är det Svarta Linjer som är menat att ta den platsen på Röd? Jag vet inte!
Svarta Linjer
Men det är den tonen som killarna i kent vill slå an med det här albumet. Det är ett dansantare kent än vi någonsin har hört förut. Jag kommer på mig själv med att sitta och fundera på hur det skulle låta om Slagsmålsklubben gjorde en remix på Taxmannen eller om Tiesto skulle kunna tillföra någonting till Ensamheten.
Dessutom var det härligt att se att kent återigen har hittat tillbaka till de där starka videorna igen efter bottennappen från Tillbaka till Samtiden. Till Töntarna lyckas de göra den snyggaste videon jag någonsin sett.
Töntarna
På Röd finns det inte ett endaste tråkigt och monotomt spår. Varenda låt har någonting nytt att bjuda på, en egen kropp och själ. Ändå är de så tätt sammansatta och albumet skulle inte klara sig utan någon av låtarna. Till och med öppningslåten med en falsksjungande manskör i en kyrka, 18:29-4, fyller sin funktion och sätter en underbar kontrast till resten av albumet och svetsas snyggt samman med påföljande Taxmannen och sedemera Krossa Allt.
Kanske är det för att jag vet att delar av albumet är inspelat i Berlin, oavsett så förmedlar Taxmannen en underbar kännsla av att flygga fram längs Autobahn. Och går det att inte älska "ping-pong" gitarren som slår igenom på Krossa Allt. Eller den tunga basgången som öppnar upp till Vals för satan (din vän pessimisten.
När Tillbaka till framtiden kom pratades det om det nya elektriska kent. På Röd har elektroniken och syntharna fått ännu mer plats men vi återser även mer gitarrer än på många andra av kents låtar. De låter bara inte som vi riktigt är vana att höra gitarrer. Det hela resulterar i en oerhört tät och malande ljudbild som trycker sig och maler sin väg fram.
Många har uttryckt en ännu mindre förståelse för kents texter. För mig har texterna aldrig varit mer solklara och känts närmare. Get fler klara bilder av händelseförlopp, aldrig har jag haft klarare kopplingar till mitt eget liv.
Och i vårt land så får man inte vara förmer
Det här är Sverige, snälla gråt när ingen ser
Det finns inga ord för det, på det här jävla språket
Jag har inga ord för att vi andas, tänker, känner samma sak
Känner samma sak
Känner samma sak
Det är så många här som aldrig sagt nej
och som aldrig kommer få en chans
så många här som aldrig såg mig
och jag vet att jag haft tur som få
Så många här som ville ha dig
men vi kände samma sak
Vi känner alltid samma sak
....Det finns inga ord
Vi kan inte heller tycka illa om den otroligt magstarka "kortfilmen " (de kallar den för kortfilm, den är precis som en video) till låten Hjärta. En video jag faktiskt bara har klarat av att se en endaste gång i samband med att den premiärvisades på Tv3.
Hjärta
Jag tycker att även du som normalt sett inte lyssnar på kent, som aldrig förr har tyckt om dem. Läs ViolenceSounds reccension av albumet.
För dig som redan är såld på kent, eller på albumet, eller på båda delar, slänger vi till en fyrtiominuter livespelning från realespartyt i New York.