Det skramlar i köket. Mynt dras över bordet. Räknas. Dras från den oräknade högen till den räknade. Till slut finns bara en enda räknad hög kvar. En hög med räknade små mynt som ska täcka julklappar till tre barn. Hellst ska den lilla högen även räcka till julmat, julgodis, julgran, julpynt och allt annat som krävs för att de tre små barnen för en gångs skulle ska få uppleva en riktig jul.
Han ställer sig upp, drar ned alla mynt i en plastpåse. En dryg vecka kvar till julafton. Det börjar bli dags att inse att han inte kommer att få mer pengar innan det är dags. Snarare tvärt om. Det finns två alternativ antingen ytterligare ett år utan jul för tre barn. Eller också. Ja eller också vadå?
Han tar på sig skorna och en aldeles för tunn jackka. Fötterna kyls ned i samma ögonblick han sätter foten utanför dörren.  Snön dränker dem fullkomligt. Snart kyls resten av kroppen ned. Del efter del. Han måste gå. Han måste tänka. På något vis måste det gå att lösa. Han lovade sig själv förra året. Han lovade barnen att iår skulle de fira en riktig jul med allt vad det innebär. Kort sagt. Det måste gå att skapa riktig julkänsla även när det inte finns mängder av pengar.
Bredvid det höghus där familjen bor finns en liten samlig träd. Han gillar att kalla det för en skog. Det påminner honom om när han var liten och växte upp där långt ut på landet. Vad skulle han till stan och göra? Han ignorerar fötterna som inte längre känns. Han vet inte hur länge han går när han plötsligt ser det första tecknet på hur allt skulle lösa sig. Där i snön. Under ett stort barrfyllt träd har snön inte riktigt lyckats tränga sig in. Där sticker spettsen av en kotte upp. Spettsen av en lösning. Han kastar sig på knä. Gräver i snön med sina bara händer. Hittar han en kotte lägger han den varsamt åt sidan. Några har börjat förmultna. Andra ännu hårda och vackra. Alla får vara med i hans samling. Alla pressas ned i jackans stora fickor. Nu var grandekorationen färdig. Nu återstod bara resten. Han forstätter sin vandring. Nu med målet instället på hemmet. Han klarar inte av kylan längre. Den går inte att slå ifrån sig. När han nästan är hemma igen ser han en liten vacker gran precis i skogskanten. Han vet att det inte är rätt. Men han har inget annat val.
Mitt emellan midnatt och gryning ger han sig ut i skogen igen. Granen faller ljudlöst och nästan lika ljudlöst förs granen in i huset. Sätts i sin fot och placeras vardagsrummet. Han är duktig. Inte ett barn vaknar och han har tagit ytterligare ett steg närmare att rädda julen.

"Jul, jul, strålande jul" Christer Sjögrens mörka röst vibrerar ur den lilla cd-spelaren. Christer Sjögren, alla gamla damer och tanters våta dröm. Alla tanter inkluderar även Kerstin. Tant, ja hon var onekligen en tant och hennes rynkiga hy och darrande händer gjorde det omöjligt att förneka att hon var gamal. Även om det innom henne ännu glödde ett ungdomens ljus.
Förra veckans seger hade visat sig viktigare än någon någonsin kunnat ana. Den hade gett sötrre efekt än Kerstin hoppats på. Den senaste veckan hade det lilla ungdomsljuset fått nytt liv. Hela Kerstin hade fått nytt liv.
Hon var fortfarande gamal, det gick fortfarande långsamt och hon hade fortfarande ont. Men hon hade fått tillbaka livsglädjen. Hon ville göra saker igen. Idag bakade hon lussekatter. Ett heldagsprojekt. Tre ljus bran på hennes bord. Alla tända utan hjälp.