Igår stod det Studiebesök, Polishuset i Kortedala, Göteborg i min allmenacka från Halmstad Studentkår. Okej, Kortedala vart i Göteborg ligger det. När jag gjorde en snabb koll på eniro några dagar innan såg det ut som om Kortdela låg före själva Göteborg. Okej, tänker jag då tar jag bilen istället för att behöva passa ett tåg och hålla på. Det är ju bara jobbigt. Sen igår fem minuter innan jag sätter mig i bilen aningen försenad inser jag att Kortedala ligger norr om Göteborg. Jag bir alltså tvungen att själv, utan kartläsare, köra rakt igenom Göteborg. Göteborg som är känd för att vara den värsta staden i landet att köra i. Jag inser att det kommer att bli jobbigt men tänker sammtidigt att det kan ju inte gå mycket mer än åt helvete. Och det gick ju bra förra gången jag körde i Göteborg (Jag och Julia skulle se Jonas Gardell. Vi körde från Halmstad. Svängde in i första bästa parkeringshus och stegade rakt ut på avenyn utan minsta felkörning. Gick sedan 50meter in på teatern)

Nu skall jag tala om precis hur mycket åt helvete det kan gå. Speciellt när eniro inte informerar om att det sker ett litet, litet, litet vägarbete (det var faktiskt ingen underdrift, det var jätte litet) precis vid den avfarten jag skall på. Helt plöttsligt så sitter jag där utan karta, med en vägbeskrivning som är totalt värdelös. Jag snurar mer eller mindre planlös omkring i si så där en halvtimme tills klockan blir 15:30 och jag skall vara vid polishuset i Kortedala. Då är jag vid Nya Ullevi. Tellefonen ringer.

-A Hampus.
- Hej det är Arta (en i min grupp)
- Hej!
-Vart är du?
- Ehhh bra fråga, någonstans alldeles för nära Nya Ullevi
- Nya Ullevi det är ju inte ens i närheten av Kortedala.
- Nej jag misstänkte det också

Jag får en vägbeskrivning som låter vettig och sätter av och genast börjar jag hitta skylltar mot Kortedala. Då kommer nästa problem. Jag måste vid ett rödlyse göra en u-sväng. Jag kastar mig runt lite halv skylldigt och känner hur vägen känns välidgt hoppig. Då inser jag att jag sitter och kör på spårvagnsspåren med staket på bägge sidor om mig. Aj,aj, aj. Adrenalinet flöder och jag trampar på gasen för att komma där ifrån. Åker förbi ett par hållplatser innan jag äntligen kommer fram nåonstans där det finns ett litet hål i staketet, (typ för gångtrafikanter att ta sig igenom.) Där kastar jag mig ut och tror att jag korsar en väg och cykelbana innan jag äntligen kommer ut på vägen igen. Men nu var jag rätt. Innom fem minuter är jag framme i Kortedala. en halvtimme försenad parkerar jag bilen på första bässta parkeringsplats. Inser att jag inte har några mynt att betala parkeringsavgiften med ( de tar inte kort i Göteborg, tydligen bara Halmstad som är så modern stad) efter mycker letade hittar jag äntligen två kronor och får stå en timme.

Springer till Polishuset och sätter mig på det intressantaste mötet jag varit på. I en och en halv timme ungefär sitter vi med två övre-medelålders poliser och diskuterar deras syn på brott, brottslingar, brottsförebygande arbete och framför allt ungdomsbrottslighet. Det är trott allt ungdomsbrottsligheten som är den allvarligaste. Det är där allting börjar. Det är den vi måste vå bukt med. otroligt intressant, lärorikt och efteråt hade man kännslan att kriminologi är någonting jag vill jobba med.

Fantastiskt