Timbuktus Alla vill till himmelen men ingen vill dö börjar spelas i min spotify-playlist och jag får en viss doft i näsan, känner ett visst sorts material mot min kropp. Det är en viss stil i mitt liv som jag förknippar med just den låten. Jag saknar den stilen.

Alla vill till himmelen under andra året på gymnasiet. Det året som jag framför allt använde en speicll vit skjorta och Ralph Lauren tröja och min underbara hatt väldigt mycket, och just de där materialen får jag känslan av över hela kroppen när jag hör Alla vill till himmelen. Av någon anledning så förknippar jag även låten med Lina Nyman (numer Båtelsson) Jag minns gympromenaderna vi två och Kristian hade på onsdagarna. Visserligen är det här i ettan men allt glider samman.

Kristian gick fortfarande på donner och hade lediga onsdagar så därför skulle vi gå på Gym1 tillsammans på onsdagarna. I samma veva tänkte Lina att hon skulle börja träna också och skulle därför följa med. än idag har jag fortfarande aldrig sett Lina gå på ett gym. Men vi hade otroligt roligt. Mitt onsdags schema under den perioden var att jag bara hade lektioner på förmiddagen. Så på eftermiddagen möttes vi upp och gick mot gymmet. Men av någon anledning så kom vi aldrig dit. Det var långa promenader bort mot ÖoB nån gång slutade det med att vi satt på McDonalds och åt med mera. Det var under den hr tiden ett uttryck som fortfarande ligger kvar oss tre emellan när vi träffas (vilket är aldeles för sällan) DumasDumasDumasDumasDumas.

Jag tror att de här onsdagarna är ett av de starkaste minnena jag har från gymnasiet. Jag vet inte varför just det här har näslat sig fast så hårt i mit medvetande. Det var inte precis så att några livsutvecklande händelser som gjorde mig till den jag är hände under de här promenaderna. Kanske är det just det. Det var så okomplicerat. Vi var ganska tighta på den tiden vi tre.

Överlag så saknar jag första året på gymnasiet väldigt mycket. Skulle kunna skriva hur länge som helst om det. Om alla kvällarna/nätterna hos Jesper och Axel. Hur jag och Emanul flyttade in när Axel var borta en vecka. Hur jag och Emanuel på morgonen stod med varsin kopp pulverkaffe och försökte komma på vilken ton en knapp på kylskåpet hade (eller Emanuel försökte på min inrådan)

Det var också under den här tiden som jag och Lina omedvetet lyckades få alla att tro att vi var tillsammans. Eller till en början var det omedvetet. Men när vi märkte att folk började tro det så gjorde vi kanske inte precis så att misstankarna sjönk.

Jag mins höstlovslägren på Högbyskolan i hemse. Vi hade så kul.

Jag minns en av de konstigaste hemgångana från krogen. Eller krogen det var sävefest. Mitt livs första utekväll. Jag Kristian, Jesper och Lina. Lina var vår guide. Vi hade inte koll på någonting.
På vägen hem gick Kristian och Jesper och pratade om att vara på bakvända kanelen eller på salongs dromedaren. Kommer inte ihåg alla vackra omskrivningar. Jag gick lite bakom med luvan uppe och var allmänt deppig. Jag hade mitt livs första krossade hjärta. En konstig historia i sig. Jag hade varit intresserad av en tjej en längre tid och hade fått för mig att det var på G att bli någonting, så kysste hon en annan den kvällen. Så här i efterhand är det hela bara skrattretande och jag känner mig lite dum när jag tänker på det. Men just då, den kvällen var det helt seriöst. Men jag klarade inte av att inte skratta åt Kristian och Jesper.

Jag trivdes på ett väldigt annorlunda sätt mitt första år på gymnasiet. I det där mellan landet när jag gick från personen jag var på högstadiet till personen jag skulle vara när jag tog studenten.

Det var också under den här perioden, under det här året jag lärde känna en av mina roligaste vänner. En av dem jag garanterat alltid hade roligt med under den här tiden. Min busskompis Annie. I stort sett varje dag så åkte vi buss tillsammans hem från skolan. drygt trettio minuter. Vi pratade om allt. Alltid roligt. Till och med under perioden då jag fick för mig att alla tyckte att det var roligt att lyssna på mig när jag pratade om svenska kungar hade vi roligt. Eller jag trodde det. I efterhand har Annie avslöjat att hon kanske inte hade riktigt lika kul under just min kungaperiod. Jag lyckade även att lära mig nästan hela Jonas Gardells Mormor gråter och läsa upp den "som" Jonas Gardell. Vad jag saknade dig på bussen de två nästkommande åren efter att du flyttade till stan Annie.

Så mycket minnen som väcktes av en enda låt. Fick mig nästan att längta tillbaka till året 2005.

Mina frukost vanor under den här tiden är bara de en historia i sig. Jag var så otroligt morgontrött unde gymnasiet (ännu värre än jag är nu). Jag var tvungen att gå upp runt sex för att hinna med bussen vid sju om jag skulle duscha och äta frukost och fixa håret. Här kommer hatten in i bilden, anledningen till varför jag hade hatten i stort sett varje dag. Mitt hår står åt alla håll på morgonen om jag inte duschar varje morgon. Men oftas försov jag mig och hann varken duscha eller äta frukost. Så istället blev det hatten och leta reda på femton kronor och så köpte jag en fralla och en koppkaffe varje morgon i kaffeterian. Där satt jag sedan med Mp3 i öronen och läste morgontidningen i en kvart innan jag så sakterliga började socialisera med personerna kring mig. Under åren blev det en tradition och ingen försökte ens prata med mig fören tidningen var färdigläst.

Nu var det inte så att jag aldrig duschade under gymnasiet. Jag lärde mig helt ekelt att jag aldrig hann på morgonen så istället blev det kvällsduschar.