Han öppnar fönstret som vetter ner mot lekplatsen. Han fumlar med cigarettpaketet innan han med skakig hand för ciggen till sin mun. Den darriga handen plockar upp tändstickorna från köksbordet och tar fram en sticka. Han tappar en till golvet och svär tyst för sig själv. Han försöker sedan med darrig hand att tända cigaretten han håller i munnen.  Han drar korta och stötiga bloss, en liten svettpärla börjar växa fram i hans panna, snart följer fler. Han känner sig varm fast termometern endast visar några plusgrader, ute ligger ännu ett tunt lager av vinterns snö.

   Snabbt röker han upp ciggen och plockar lika fort upp en ny. Någon knackar på en dörr. Häftigt vänder han sig om och råkar slå ner en kruka som faller hårt mot köksgolvet, men han låter den vara och skyndar sig mot ytterdörren. Han känner hur svetten samlas i hans armhålor när han lutar sig mot titthålet på dörren. Han ser hur någon går in i lägenheten bredvid.

   Han rör sig runt i lägenheten och känner sakteligen hur ett illamående tränger sig på och hur det känns som om världen kring honom snurrar. Han drar ut en köksstol och sätter sig, fort tänder han en ny cigarett och börjar fingra på en penna. Ett korsord ligger uppslaget på bordet, han försöker lösa det utan resultat och snart river han korsordet i tu och kastar det ut genom fönstret som ännu står öppet. Han kan inte samla tankarna, alla tankar snurrar i hans huvud och köket kring honom snurrar lika häftigt som han satt i en berg- och dalbana på Gröna Lund, men den enda berg- och dalbana han sitter i är livets som kastar honom fram och tillbaka som om han vore en tygleksak.

   Åter ställer han ställer han sig upp och börjar vanka av och an i den lilla lägenheten, pennan leker fortfarande i hans hand. Han funderar kring vad som kommer att hända honom, vad ska de göra med honom? Han vet att han har svikit dem, svikit deras förtroende, och det kommer att stå honom dyrt. Rädd? Nej, det är han inte, rädsla har han inte känt på många år.

Tre hårda knackningar hörs mot hans ytterdörr, den här gången är det ingen tvekan, det är hos honom det knackar . Pennan som han så ivrigt lekt med i sin hand faller till golvet medan han känner hur okontrollerbara ryckningar sprider sig i hans kropp. Han rör sig mot ytterdörren och tittar ut genom titthålet. Där står de mycket riktigt stora vältränade biffar. Någonting som kan likas vid lugn sprider sig i hans kropp när han vrider om låset, snart skall han veta vad de tänker göra med honom.