Nu har vårkonserten vart så nu tänkte jag att jag kan bjuda på lite filosofiska tankar som jag pressade fram för att prata om då. Här kommer en liten fundering om att våga säga saker.

---

En sak jag har lärt mig under mitt blott 20 åriga liv är att livet är kort och alla vi träffat i livet som vi på något vis alltid har trott skall finnas där är - precis som Jonas Gardell sjunger - bara tillfälliga gäster i våra liv som passerar förbi oss. Alla kommer de någon gång att lämna oss, frågan är bara när.

Därför finns det ingen anledning att hålla inne på saker som vi vill säga till våra mest älskade, och alla andra också för den delen. För även om de "bara" är tillfälliga gäster i våra liv så kan vi ändå låta dem göra ett avtryck i våra hjärtan som sitter kvar länge efter det att de har lämnat oss, eller vi har lämnat dem.

Ibland känns det som om människor bara har elaka saker att säga till varandra. Men det tror inte jag stämmer. Jag tror vi inners inne har så mycket snällt och gott att säga som vi aldrig säger. Det elaka däremot det slinker bara ut utan att vi egentligen vill säga det.

En gång lärde jag mig att det krävs 10 positiva ord till en person som har fått någonting negativt sagt till sig för att personen skall bli glad. Tänk då vad glad en person blir som får höra 20 positiva ord och inget negativt. Tänkt vilken förändring vi skulle kunna få i världen bara man började säga saker till varandra. Tänk dig den dagen då George W Bush ställer sig i talarstolen och säger. Jag kanske inte tycker att jag har mycket att lära av dig och du kanske inte tycker att du har mycket att lära av mig inom politiken Mr Usama. Men en sak beundrar jag dig för och det är hur du lyckas få dit skägg så stort och fylligt. Jag får knappt någon skäggväxt alls.

När den dagen kommer då har vi uppnått mycket gott är i världen.