Då var det slut för i år. Om finalen finns egentligen inte mycket att säga, det var underhållande, nästan alla låtar var bra (läs, vad gjorde Christer Sjögren i finalen) och en bra låt vann även om den inte var en av mina favoriter.

Så istället koncentrarar vi oss på att sumera hela Melodifestivalen 2008 i några punkter.

Musiken: Överlag så tycker jag faktiskt att musiken i Melodifestivalen håller en hög standard. Visst finns det låtar som man undrar varför de är med. Men sen finns det även ett gäng låtar som man älskar och längtar efter att få höra på radion. I den kategorin sorterar jag in Amy Diamond - Thank You, BWO - Lay our love on me och Lasse Lindh - Du behöver aldrig mer vara rädd m.fl.
Men till nästa år så hoppas jag att vi slipper låtar som Kebbapizza Sliboviza

Komiken: Melodifestivalen är rolig det går det inte att säga emot. Med komiker som Björn Gustafsson, Nour El-Rafai, Anders Jansson & Johan Wester (Hipp Hipp) och Kristian Luuk som programledare så skulle det vara konstigt om det inte var så. I år fick även komiken större utrymme än tidigare år.

Pausunderhållningen: Är svår att ta under en punkt då en del pausunderhållningsinslag håller världsklass medan andra är ett substitut för reklam, det vill säga att tillfälla att duka av bordet, eller gå på toaletten. Men det finns två inslag som är försmå för att förtjäna en egen punkt. Det är "Svenska för nybörjare" och "Doktor B" Svenska för nybörjare var roligt de gånger det fick vara med. Men av någon konstig anledning så valde SVT att inte ha med det i några avsnitt. Varför är för mig ett mysterium.
Något som däremot kan ses som ett praktfiasko jag tror inte att det finns en enda som har skrattat åt det.

Nour El-Rafai: Många har frågat mig varför jag tycker om Nour och egentligen är svaret ganska enkelt hon är ett missförstått geni. Efter första delfinalen så stod jag som ett frågetecken inför denna 20åring. Det såg ut som om hon inte ville vara med, som om någon tvingat dit henne och hon frågade lite halvdana frågor på måfå och såg mest bortkommen ut. Men i andra delfinalen så gick det upp för mig. Det var hennes grej, hon skall se bortkommen ut, hon är programmets "fjårtis" hon skall komma med löjliga frågor och inte få någonting vettigt ifrån sig. Men samtidigt skall hon vara rolig. Och allt detta skall hon vara på mindre än en halv minut. Till sin hjälp har hon ett artist som precis har uppträtt för omkring 10 000 personer exklusive tv-publiken. Det är ingen lätt uppgift men jag tycker att det hon har gjort är svårare än det Björn Gustafsson har gjort.

Björn Gustafsson: Har blivit geniförklarad och i finalen hade han nått den nivån att han inte längre behövde göra någonting. Han ställde sig på scenen och publiken applåderade och skrattade.
Melodifestivalen har blivit hans stora genombrott och det finns inte en endaste svensk som inte har hört talas om honom och nästan alla älskar honom. Men jag tycker egentligen bara att han har gjort två saker som varit riktigt, riktigt roliga. Det var självklart kärlekssången till Carina Berg och Glöggfyllan. Men jag säger inte att jag inte tycker om honom. Men allt annat har bara varit normalroligt. Det har varit precis så roligt som det förväntas av en vanlig komiker.
Men en sak är säker Björn har blivit hela Sveriges lilla gulleponk och projektledarna för Svensson, Svensson har ett och annat ät äta upp. Se på det här klippet:

Morgan Pålsson: Om man läser tidningarna så skulle man nästan kunna tro att alla har missat det här inslaget vilket jag i och för sig kan förstå. Åtminstone efter den första delfinalen där han föll ganska platt. Men sedan har han arbetat sig uppåt och hade några riktigt roliga stunder eller åtminstone i någon sånär Hipp Hipp klass. Även om en hipp hipp karaktär sällan klarar sig bra utanför Hipp Hipp formen.
Det här är mitt favorit klipp med Morgan Pålsson.

De fem elementen: Det här är den sämsta pausunderhållningen alla kategorier. Inte ens Julia som har hållit på med dans tycker att det är kul att se. Den enda anledningen jag kan se till varför Den här delen är med varje gång är för att ge tittarna en möjlighet att duka av maten och ta fram godiset och passa på att gå på toa. Någon annan anledning kan jag inte se.

Medieuppmärksamhet: Har som alltid varit stor men i år har det framför allt varit två saker som har tagit mer plats än allt annat. Det är dels Björn Gustafsson och så är det Androlas fiasko.
Men alla bevakning tycker jag har varit bra och det mesta har varit intressant. Kanske gick aftonbladet till överdrift när de slängde ut löpsedeln "Nu skall samerna bojkotta Carola" och när de skapade folkstorm för att Björn Gustafsson inte skulle vara med i andra chansen, någonting som de vetat om sedan januari.

Skräll: Många har kallat det Skrällfestivalen 2008. Men det är framför allt en skräll som sticker ut mer än andra och det är det faktum att Carola och Andreas Johnsson som på förhand redan var skickade till Belgrad av kvällspressen och jag tror att även de två trodde att det var i det närmaste klart. Men jag tror att Carolas tid i rampljuset är över. Men hon kommer aldrig att inse det. När det gäller Andreas Johnson så tror jag inte att någon har något emot honom men jag tror han klarar sig bäst själv.
Sen tror jag inte heller att det var det faktum att svenska folket är trötta på Carola som gjorde att de inte gick vidare. Jag tror det var det faktum att de inte hade en tillräckligt stark låt.
Men även att Patrik Isaksson inte gick vidare utan att det istället blev Frida feat Headline som gick direkt till Globen var en ganska stor skräll och jag tycker synd om Patrik men jag tycker om Frida feat Mowgli.

Kristian Luuk: Mmm vilket klipp SVT gjorde när de fick Kristian till sig. Den bästa programledaren melodifestivalen någonsin har haft. Och jag är kluven, jag tycker egenligen att SVT skall hitta en ny programledare till nästa år. Men jag vet inte vem som skulle klara uppgiften så strålande som Kristian, och kanske skulle festivalen må bra av att ha en fast programledare i några år. Nej låt Kristian vara kvar och ge honom mer makt.
Men skall de byta så lägger jag nog en röst på SVTs egna talkshow värd Robin Pålsson.

Delfinalerna: Vanligtvis brukar festivalen öppnas med en svag delfinal men i år var den väldigt stark tyckte jag och sedan höll den nästan samma höga nivå rakt igenom. Den delfinal som jag tyckte höll lägst klass var den som kallades för Dödens Grupp, det vill säga den sista delfinalen i Karlskrona. Där det var måna kända artister men få bra låtar.

Andra Chansen: Skrota skiten till nästa år och ha en extra deltävling istället. Det är en omgång för de dåliga låtarna.

Finalen: Som sagt, det vara nästan bara bra låtar, tyvärr var det inte speciellt spännande. Inte hade Björn Gustafsson sparat det bästa till sist heller. Men det var ändå en rolig tillställning som öppnade maffigt men som segade till sig med någon tråkig vinjett efter trummslagarmarch i grottor och artistpresentation.

Till sist vill jag bara plocka fram några låtar som jag gärna hade sett i finalen.

· E-type & The Poodles - Ju mer jag lyssnar desto bättre blir den

· Lasse Lindh - Tyvärr hade han ett svagt framträdande

· Patrik Isaksson & Bandet - En stark text och ett bra framträdande ett mysterium att han inte gick vidare

· Eskobar - En låt med för smal publik. Men sist i deltävlingen förtjänade de inte att komma

Nu tackar Melodifestivalbloggen champo.blogg.se för sig och återgår nu till vanligt bloggande igen. En nyhet kommer att pressenteras i nästa blogginlägg.

Till sist så ger jag er årets segrare av melodifestivalen 2008