föräldrar

När man flyttar kommer man till lite olika insikter en insikt är hur mycket ens föräldrar egentligen gör när man bor hemma. De diskar efter maten, soppar golvet i köket när man har spillt på golvet medan man har lagat mat. De köper hem precis det som behövs för att laga maträtterna man vill ha. Allting helt löser sig bara utan att man behöver lyfta ett finger. Nu så kan man inte längre bara lägga sig i soffan och se på tv en timme och så gå upp och äta och sedan sticka och träna eller någonting. Nej nu måste man komma på någonting att äta laga maten diska upp och när man väl har gjort det så är man så trött så då orkar man inte längre göra någonting utan man vill bara slänga sig i soffan. Men nej det går ju inte för vi flyttar ju för fullt så då skall det hämtas saker, saker skall ställas undan möbler skall flyttas tavlor skall hängas – rakt. Sedan skall man sova för att gå upp och jobba och så skall proceduren återupprepas.

Men när man bor hemma så visar man inte den tacksamhet som man kanske borde göra. Överhuvudtaget så tror jag inte att man är så tacksam mot sina föräldrar som man borde göra. För utan dem hade man aldrig kommit till livet. Jag vet att jag alldeles för sällan säger hur glad jag är för allting som mina föräldrar har gjort för mig. När jag var liten så var jag inte precis någon svärmorsdröm utan bråkade och slogs och skrek och var grinig så fort någonting inte gick min väg. Flera gånger vet jag att min lärare ringde hem och sa att jag hade varit bråkig i skolan. Ändå stod de ut med mig och tog hand om mig. Det borde man tacka för men det har jag nog egentligen aldrig gjort.

Om sanningen skall fram så finns det inga som jag är så stolt över som mina föräldrar att de har klarat av att under nästan 30 år uppfostra fyra barn som alla har haft enorm energi samtidigt som de har drivit en gård och på senar år även jobbat på andra ställen och tagit hand om mormor och morfar när de blev gamla. Pappa hann även med att vara tränare för ett hockey lag och träna några av de bästa hockeyspelarna i min årskull. Medan mamma var med och hjälpte mig och min syster och en av mina bröder att rida.

Det tycker jag är imponerande och jag är enormt glad för allting som de har gjort för mig och mina syskon. Och jag är enormt imponerad över allting som de har lyckats åstadkomma. Det finns inga som jag är så stolt över som mina föräldrar och jag borde visa mer tacksamhet. Och det borde du också göra för utan dina föräldrar så hade du aldrig funnits till.


Mamma, pappa tack, tack för allt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback