På skolgården leker barnen. Några spelar fotboll andra kastar kula, några spelar bonde, knekt, dam, kung*.
En halländsk tjej styr över leken. Hon talar om spelets regler för de andra: Jag är snäll mot dom som är snälla mot mig, jag är dum mot dom som är dumma mot mig. Jag hjälper dom som hjälper mig.
Så talar hon om spelets regler, hon bestämmer resten av barnen lyder. Ingen kastar elakt till henne.
Så råkar skolans nya tjej ställa sig lite för nära kön och genast är hallandstjejens revir hotat. Genast fryser hon spelet och stirrar blint på tjejen och frågar på sin karaktäristiska halländska: Skall du vara med? Hon visar ingenting men inners inne är hon livrädd för att makten skall tas ifrån henne, att någon som inte vet spelets regler skall komma och förstöra. Jag är snäll mot dom som är snälla mot mig, jag är dum mot dom som är dumma mot mig, jag hjälper dom som hjälper mig. Tjejen vågar inte mycket annat än att ta steget tillbaka och säga att nej det skall hon inte.
Återigen är ordningen återställd, jag är snäll mot dom som är snälla mot mig, jag är dum mot dom som är dumma mot mig, jag hjälper dom som hjälper mig. För en kort sekund var hela den halländska tjejens värld på väg att rasera, för en kort sekund var hennes värld lika rangligt som ett korthus. Men så tar tjejen ett steg tillbaka går därifrån och hittar andra kompisar, och så går världen vidare. Jag är snäll mot dom som är snälla mot mig, jag är dum mot dom som är dumma mot mig, jag hjälper dom som hjälper mig. På skolgården leker barnen. Några spelar fotboll andra kastar kula. Den nya tjejen hoppar hopprep. Några spelar bonde, knekt, dam, kung.
Allting är som det skall, jordskalvet gjorde ingen skada.

Jag är snäll mot dom som är snälla mot mig, jag är dum mot dom som är dumma mot mig, jag hjälper dom som hjälper mig.

*Ni som inte vet vad det är kan jag tala om att det är ett spel där det är fyra rutor med en person i varje sedan bollar man en basketboll och försöker att få de andra att missa så de åker ut.