10:  God put a rainbow in the sky - Miss Li

Här är hennes andra album. Jag vet egentligen inte vad det är som gör att det här albumet är bättre än det tredje. Men det är bara så. Det är musik med text som kanske inte alltid är så glad. Men man blir alltid glad av att lyssna på Miss Li.

9: Made of bricks - Kate Nash

Hon upptäcktes via My Space och jämförs med Rigina Spektor och Lily Allen. Denna 19åring med sin brittiska accent har släppt ett album fullt med sköna låtar som är lätta att förstå texterna i. Det är rakt på sak. Det är snyggt piano spel, framförallt i "Foundations" som även är albumets bästa låt. Gå in och sök på youtube. Det är underbart.

8: Det snurrar i min skalle - Familjen

Jag är ingen större fantast av "datamusik" men när Familjen spelar är det njutning. Det är inte bara dunka, dunka utan det är genomtänkt och snyggt. Dessutom sjunger han på skånska och ger alla låtarna någonting extra. Har gjort en av årets bästa videos och är nominerad till Grammis.

Vanligtvis tröttnar jag på den här musikstilen, men jag tröttnar inte på Familjen.

I vår är han förband åt Kent.

7: Säkert - Säkert

Annika Norling, för somliga känd som "Hello Saferide" sjunger här på svenska, eller norrländska, och hon sjunger med hjärta och själ. Första singeln "Vi kommer att dö samtidigt" påminner lite om Raymond och Marias "Ingen vill veta vart du köpt din tröja" och jag var rädd att det skulle vara någonting i den stilen. Men jag gav skivan en chans och den är underbar. Hon sjunger om sin barndom och om hur hon blev mobbad i "Och jag grät mig till söms efter alla dar". Hon sjunger om våldtäckt i sången "Allt som är ditt" som är en riktig kämparsång för alla som blivit utsatt för våldtäckt. Hon sjunger om kärlek i flera sånger däribland "Det här är vad dom säger" och "Det kommer bara att leda till nåt ont".

Jag älskar artister som har texter med en mening. Jag väntar med spänning på mer från Säkert.

Ni kan även höra Annika i duett med Peter Jöback i "han är med mig nu" dock inte från den här plattan.

6: The Reminder - Feist

The Reminder blev årets album när musikbyrån bestämde och tog sig in på en sjundeplats när jag bestämde. Det är skön musik att lyssna på och man tröttnar inte. Det händer någonting i varje låt och hon tillåter sig själv att experimentera och prova. En av albumets höjdpunkter är "The Park" som låter som om den skulle vara inspelad i närmaste park med en kassettbandspelare och en mick. I bakgrunden hörs fågelsång, det känns äkta.

Ett annat stort plus med skivan är ståbasen som dyker upp ibland.

Någon kanske känner igen hennes "My moon My man" från 3 reklamerna. På p3 hörs ibland hennes "1234".

5: I saw her from here/I saw here from her - Christian Kjellvander

Kjellvander är tillbaka efter kritikerrosande albumet "Faya" och min personliga favorit " Songs From A Two-Room Chapel" Här har vi musiken för dig som gillar lugna låtar med en mörk härlig röst men som då och då vill ha någonting "svängigare" Jag tror inte att det finns en endaste dålig låt på plattan.

Såg honom live som förband åt Winnerbäck förra sommaren och han är fantastisk. Vi tackar Jesper för att han visade mig Kjellvander.

4: The black and white album - The hives

Efter några års tystnad och turnerande är The Hives tillbaka och förväntningarna var skyhöga super producenter hade varit inblandade i skivan, t.ex. Pharell Wiliams och Timbaland. Tyvärr gjorde alla olika personers inblandning i skivan att den blev lite spretig. Men det går inte att ta miste om att det är en Hives platta man har lagt i spelaren. Tick tick boom är underbar och väcker varenda lyssnare så fort man lägger skivan i Cd-spelaren. Även låtar som "It won't be long", "Try it again" och "You got it all...Wrong" är ren och skär njutning. Men jag undrar fortfarande vad de tänkte när de spelade in "Puppet on a string" men den är å andra sidan ganska kul att lyssna på.

3: Late Night heartbroken blues - Miss Li

Miss Lis debut är underbar har har hon allt. I de senare plattorn tappar hon de lugna låtarna lite, och de behövs när låtarna håller det tempot som hennes låtar gör. Man behöver andas ibland. Sedan är det alltid någonting speciellt med en debutplatta. I överigt påminner det om de andra två plattorna. Men lite simplare.

2: Daugava - Lars Winnerbäck

En av de skivor som jag väntat mest på och som motsvarade mina förväntningar till allra högsta grad. Här är det folkmusikens Winnerbäck som hörs. Det märks hur han har blivit inspirerad av Irland där han spelade in skivan. Det är jobbigt grått och tungt, det känns öst Europa och forna sovjetstater. Här är alla låtar bra det är troligtvis det jämnaste albumet Winnerbäck har gjort.

Framför allt vill jag lyfta fram "Och det blåser genom halen" där stråkarna i början genast väcker det svenska vemodet vi alla bär inom oss.

"Jag har väntat på ett regn" är kanske den låt som med sin inledande rad väcker mest tankar av alla låtar i år "i morse hängde man Saddam, jag har ingen skuld i det" och allt du här är en enkel gitarr och något dovt buller i bakgrunden.

Skivan saknar helt och hållet brister, dessutom är det kul att höra Miss Li sjunga på svenska när hon sjunger duett med Winnerbäck i "Om du lämnade mig nu" och "Vad är det som bekymrar Sara When".

Winnerbäck när han är som bäst

1: Tillbaka till Samtiden - Kent

Kanske ingen större överraskning. Men det måste erkännas att det faktiskt är årets bästa album alla kategorier. Men det skall även erkännas att när jag hörde skivan för första gången var jag grymt besviken. Jag älskade "Du och jag döden" plattan med sina gitarrer och hoppades verkligen på någonting i den stilen. Istället kommer det här synt inspererade albumet med "datatrummor" och syntar istället för gitarr. Men jag gav den en chans och jag älskar den bara mer för varje lyssning. Kent vågade prova någonting nytt och jag tror att nästan alla fans har börjat gilla den nya plattan ny.

Det jag framför allt älskar är att man aldrig vet vad som skall hända på "Tillbaka till samtiden" i "Columbus" kommer textrader som "Way back i nitti tre" och det låter inte B att slänga in engelskan, det låter underbart, lyssna på Youtube, och i Generation Ex inleds låten med ett simpelt gitarr riff och en pianoslinga och mitt emellan 3 och 4 takten exploderar låten. Jag blir förvånad varje gång.

En stor anledning till att man inte tröttnar på "Tillbaka till samtiden" är det faktum att men hela tiden hittar dolda saker där under ytan och som går att njuta åt.

Det blir helt enkelt inte bättre än så här år 2007