Den vita tabletten
Innan vi satte oss i bilarna och åkte mot båten fick vi var sin sömntablett av någon. När jag kom hem lade jag min på nattduksbordet för att ha den nära till hands ifall jag skulle behöva den. Där ligger den fortfarande, bredvid klockradion ligger den lilla vita tabletten i sin lilla förpackning. Den ligger där och fyller sin funktion, den ligger där och påminner mig om vad som hände. Den ligger inte bara där och samlar damm, den ligger där för att jag aldrig skall glömma. Jag vill inte glömma vad som hände, att glömma vad som hände är ett sätt att inte visa vördnad inför han som omkom och hans familj. Så länge vi fortfarande minns honom kommer han alltid att leva vidare inom oss. Det är inte fören vi glömmer vad som hände, och vi glömmer vad han gjorde, som han är död. Fram till dess kommer hans själ alltid att leva vidare! Den vita tabletten ligger på mitt nattduksbord för att jag varje morgon skall vakna och påminnas om att vi bara har ett liv. Ett endaste som vi aldrig vet när det tar slut, ett liv som vi har skyldighet att utnyttja till max. Gör vi inte det låter vi inte oss själva leva på riktigt. Gör vi inte det så visar vi bristande respekt för dem som inte fick möjligheten. För dem som inte fick möjlighet att leva sitt liv till fullo. För dem som fick lämna detta liv alldeles för tidigt. För dem som inte längre är med oss och som inte längre kan utnyttja sitt liv. Mot dem visar vi bristande respekt.
Därför ligger den vita tabletten där. För att jag inte har glömt. För att jag skall leva mitt liv till fullo, och framför allt för att jag fortfarande sörjer och om det skulle behövas så vill jag ha min tablett nära.
Ur "En söndag i juli" utkommer på www.books-on-demand.com imorgon.
Kommentarer
Trackback