En underbart mysig och trevlig version av en av Coldplays absolut bästa låtar Clocks

Veckans låt: Clocks - Rhythms del Mundo feat Coldplay.

När jag för första gången läste om Bounce Michael Jacksson hyllning på Aftonbladet så brydde jag mig inte om att titta på klippet. Nu har jag sett klippet och det är gåshud varje gång.

Outstanding det bästa på hela Hultsfred...

Hultsfred 2009 är tillända och nu skall min festivaldag sumeras. Hur skall jag någonsin kunna sammanfatta det här? Är det ens meningen att det skall gå? HUr skall jag kunna få någon som inte var där vilket tryck och vilken stämning det är när Johan Persson kör sitt solo i "Elden" mitt under Winnerbäcks stora avslutningskonsert? Eller när hela publiken skanderar "Vi älskar Lasse, Vi älskar Lasse" och han märkbart rörd svarar "Jag älskar er också".

Hur skall ni förstå stämningen under Slagsmålsklubbens sista låt. 10-15 personer på scenen. Dansar spelar och en kille tillslut står naken på scenen och ogenerat dansar vidare med paketet dinglandes.

Hur skall jag på ett rättvist sätt recensera Thåströms magiska konsert som avlsutade hela festivalen, utan att jag blir klyschig och känns överdriven?

Hur skall jag sätta ord på känslan i mig när Thåström trollbinder mig och jag står och ler och skrattar bara åt scenshown och killens närvaro. Någon bredvid mig sa det : Han är en levande legend.

Hela Hultsfredsfestivalen avslutades med att Thåström går in och kör en avskalad version av Die Mauer då är inte tårarna lång borta.

På något sätt går det helt enkelt inte att komma ifrån. Det var tvunget att bli en jackolåt just nu. Ett mästerverk, båder rent musikaliskt men även när det gäller själva videon.

Veckans låt: Thriller - Michael Jackson

Sitter i personalrummet och surfar runt. Uppdaterar bloggar, läser bloggar, uppdaterar facebook, läser facebook. Kollar aftonbladet, expressen och andra hittepåskrifter. Ute regnar det, orkar inte med regnet. Inte nu, inte i juli. Fel måndad. Imorgn är det tornerspel. Skall regna 30mm fram till klockan 18:00 vid 19:00 börjar spelat. Känns inte troligt med nåogn större publik. Igår var det tornerspel på strandgärdet. 1800 på läktarna sjukt mycket folk. Kusinen vid Ica Kometen hade hört oss. Gick lysande, fick till några dödarkommentarer.

Skulle behöva komma åt bilderna och sladdarna jag har hemma. Måste lägga upp lite bilder på torneamentum.se och gotlandsbarer.se.

Ute regnar det. Orkar inte byta om, ta av mig arbetsskorna och gå ut. Orkar inte bli blöt. Sitta i bilen hela vägen ut till Väte. Städa upp på rummet, duscha, raka mig och köra till stan igen för att gå på date.
Nu lyssnar jag på Coldplay. Snart kommer dom till Sverige. Bara en och en halv månad kvar. En och en halv regn månad. Sen måste det vara sol. Inte regn då. Eller förresten vad spelar det för roll om det regnar då. Inte precis som om jag kommer och bry mig. Ingenting kommer att kunna förstöra den kvällen. Eller jo, kanske om de spelar The Escapist om och om igen i två timmar. Those how are dead are not dead. The just living in my head.

I helgen åker jag till Hultsfred. Oplanderat som fan. Båten går lördag morgon, hem söndag eftermiddag. Skall bo i ett förtält eller på ett husvagnsgolv. Vet inte. Det kommer att bli grymt. Inga super band som spelar. Bara Winnerbäcks stora final. Det kommer att bli grymt. Sen spelar ju Sahara Hotninghts och Thåström också jag gör om alla söndag till lördag ikväll och klär mig för att gå på kalas.

Är det här vad som kallas för en krönika? Oplanerad skrivning. Tankar i text. Brottstycken från låtar. Är det intressant att läsa. Det känns inte som det. Är det det?

Ute regnar det. Jag orkar inte. Låter som om jag är djupt deprimerad. Nu byter jag om. Tar av mina trasiga skor. Mina skitiga byxor och skjortan som saknar knappar. Sätter mig i bilen. På med The Beatles. Lady Madonna lying on the bed, Listen to the music playing in youre head.

The Beatles. Sgt. Peppers Lonley Hearsclub band. Jag och brorsan har en långdragen diskussion om vilket som är tidernas bästa album. Han hävdar bestämt att det är just Sgt. Peppers Lonley Heartsclub band. Jag ser så många bättre. t.ex. Coldplay X&Y. Kent Du & Jag döden. Men säger jag ett kent album så tas jag inte seriöst, så därför säger jag bara Coldplay.

Jag slöt för mer än en och en halv timme sedan. Det måste va nått fel på er. Lyckades klämma in en rad till. Kanske skall göra en tävling av det här. Från vilka låtar kommer de olika citaten? Fyra stycken skall ni hitta. Jag tror ingen kommer lyckas.

Nu åker dansskorna av. Nu skall jag hem och städa. Och poppa Beatles och Coldplay i bilen. En avgörande kamp. Vem vinner?

Ute regnar det. Kan nog bli skönt att gå till bilen i pissregn

Nu var det länge sedan det kom några noveller på champo.blogg.se så här kommer en liten som jag skrev för länge länge länge länge sedan...

---

En regnig kväll i december. Jag väntade utanför din dörr.

Det är 1994, förvirringens år. Tvivlets år. Hopplöshetens år. Året då mina vänner och morfäder dog. Året då ett förhållande tog slut en tid då jag inte längre visste om jag var jag. Eller om jag var någonting som blivit. En produkt av förlusten och förvirringen. Så många frågor som kom så få svar som gavs.

Du hade kommit in i mitt liv på våren. En kort visit, ett snabbt hej. Aldrig något hej då. Jag var bara staden genom vilken din resa gick. Men det visade sig att du fann någonting i staden. Under några månader kom du åter på korta besök.

Under hösten skaffade du dig en egen liten övernattningslägenhet i min stad och jag en i din. Ofta sprang vi in i varandra. Pratade och skrattade. Men du byggde upp någonting. Rätade ut frågetecknen. Långsamt visade du mig vem jag var. Tog mig ur dimman. Visade vem jag var. Du skulle berätta om Afrika, om Kongo. Men vi var långt borta från Afrika.

Höstens alla händelser ledde slutligen fram till en regnig kväll i december. Jag väntade utanför din dörr. Alla frågor behövde svar. Var det kärlek, var det vänskap, eller var det bara en serie händelser i våra vartdera liv som drabbat samman.

Du ledde mig runt i vår lilla stad. Vi pratade om fester om vänner. Skolan och läxor. Allt som är viktigt i två 18 åriga liv. Men vi undvek in i det sista det känsliga ämnet. Skulle det vara vi eller behövdes det tid.

Snart var vi framme vid vår slutdestination. Ämnet kom och sorgen spred sig fort i min kropp. Du sade att du behövde tid för dig själv. Få ordning på dina tankar och dina känslor. Du behövde veta vem du var. Du hade visat mig vem jag var. Men ännu var du inte säker på dig själv. Vi enades om att vänta. Se vart livet tog oss. Men inte satsa på kärleken.

Där skildes vi sedan åter åt. Utanför din dörr. Jag gick till mitt och du gick till ditt. Sedan hörde jag inget från dig på två månader. Du levde ditt liv och jag haltade mig fram i mitt.

Det blev mars. Återigen var det fest. Vi gjorde oss i ordning på våra olika ställen. Fixade våra hår. Tog på oss våra kläder. Jag tror än i dag jag mins dina. Jag hade inte en tanke på dig den kvällen. Något annat fanns i mitt sikte. Klockan blev halv ett och kvällen närmade sig sin topp. Då såg jag dig. Lika vacker som du alltid varit. Som du var den där första kvällen. En valborgsmässoafton för snart ett år sedan.

Ditt mörka hår. Dina vita tänder. Din vackra kropp. Allt annat försvann. Mitt sikte ställdes om. Det är dig jag vill ha!

Snart har det gått två år sedan den kvällen. Du ligger här i sängen bredvid mig. Du sover så sött. Du är så harmonisk. Dina andetag är rytmiska. In, ut, in ut. En orubblig takt. Precis som den takt mitt hjärta slår för dig. Idag, imorgon, igår. Den 18 mars 1994. Den 18 mars 1994 och snart även den 18 mars 1994. Min kärlek bara växer.

måste jag älska Iggy Pops The Passenger

Den absolut bästa partylåten just nu är ju utan tevekan Röyksopps The Girl and the Robot som pumpas varm på spotify och i bilen. En aldeles underbar låt som går precis i linje med vad jag lyssnar på just nu. Mumma...

Veckans låt: The Girl and the Robot - Röyksopp feat. Robyn

Jisses, får nästan panik när jag går in på min egen blogg och ser den enorma blogginaktiviteten. Jag vet ju egentligen att det alltid blir så här. Det har det blivit varje sommar sedan jag drog igång det här med bloggande. Men i år känns det som om det kommer att bli extremt. Tre sidor att hålla igång känns lite mycket. Först och främst har vi ju torneamentum.se som kanske inte kräver jätte mycket jobb. Men det skall ändå göras. Nya bilder skall laddas upp då och då och så skall det fixas så att någon bloggar efter varje tornerspel.
     Sedan har vi gotlandsbarer.se hemsidan som jag ändå vågar kalla mitt lilla skötebarn, även om det är John som tagit den till vad den är, så känns det som om det inte hade kommit igång om det inte var för mitt fyllesnack i en hytt på en finlandskrysning i mars. Det kanske inte ser ut som om jag gör jätte mycket jobb utåt. Men bakok kulliserna är det en hel del att stå i.
     Och till sist kommer den hemsida som ändå är den lägst prioriterade under sommaren. champo.blogg.se. Visst det här är ju ändå den sida som lever mest sett under hela året. Men ändå det är den sidan med minst antal besökare. Så därför kommer det inte att hände jätte mycket på själva bloggen eller på min twitteruppdatering i sommar. Live with it.  Funderar på att sattsa på en veckokrönika och så veckans låt bara under sommaren. Får se vad som händer.

Nu är jag i alla fall nyss hemkommen från krogen och känner mig riktigt trött och sliten. Skall bli otroligt skönt med två dagars hel ledighet från jobbet. Få vila ut, rida och förhoppningsvis festa imorgon kväll.